"Jag vill spela i Colorado"

I somras förlängde Dallas Stars kontraktet med svenska backen Patrik Nemeth, och under förberedelserna inför säsongen hade de hela nio backar på envägskontrakt i truppen. Som väntat var det en av dem som fick ge vika, och det blev just Nemeth. Med bara ett par dagar kvar till säsongsstarten trejdades han till förväntade bottenlaget Colorado Avalanche, och det blev den 26-årige stockholmarens smala lycka.

Nemeth har snabbt etablerat sig som en defensiv stöttepelare i ett Colorado som överraskat allt och alla den här säsongen. I skrivande stund är de rentav före Nemeths förra lag Dallas, och är in i det sista med och slåss om slutspelsplatserna i Western Conference. Ingen hade väntat sig det.

För egen del har Nemeth snittat en bra bit över 20 minuters istid, gjort personbästa 15 poäng (3+12) och tillhör toppen bland backarna i ligan vad gäller statistiken i +/- med fina +26.

Video: MIN@COL: Nemeth utökar Colorados ledning

NHL.com/sv fick en pratstund med Nemeth, som tagit chansen och verkligen visat vad han kan på NHL-nivå - och nu hoppas på en fortsättning i Colorado de kommande säsongerna.

Patrik, ni jagar slutspel och det blir ett tight race hela vägen in i mål. Bland annat möter ni närmaste rivalerna Anaheim här under påskhelgen. Hur är stämningen i laget?

- Stämningen i laget är riktigt bra. Vi hade en lite sur torsk mot Vegas igår, vi har annars spelat rätt bra mot dem men igår drog de iväg lite i tredje perioden. Men stämningen är bra. Det är väldigt tight, det känns som om man kan vinna fyra-fem raka matcher och bara ta in två poäng, och sen kan du förlora en match och ramla utanför slutspelet. Det känns som varenda gång vi vinner så vinner alla de andra. Men det är kul, man följer de andra matcherna slaviskt också. Man spelar ju hellre för något än att gå och veta att man inte kommer gå till slutspel.

Ingen hade väntat sig att Avalanche skulle befinna sig i den här situationen. Vad är det som hänt i laget som givit er möjligheter att ta såna här kliv?

- Ja, jag var ju inte med här förra året så jag vet inte riktigt hur det var, men det man har hört är ju att det absolut inte var bra. Det är tydligen natt och dag att jämföra med förra året. Men det är lite kul, det säger lite grann om hur komplex den här sporten är. Man ser alltid de här rankingarna innan säsongen, vilka lag som värvat bäst och så. Men det är ju baserat på föregående år plus de spelarna man bytt till sig eller sajnat. Det säger ju inget om hur det kommer bli, utan bara hur det var och vad man tror. Det är som om man drar med sig föregående säsong, men det är väldigt sällan det stämmer.

Det måste kännas lite som en personlig revansch för dig att ni ligger före Dallas i tabellen?

- Alltså… jo. Jo men det gör det, absolut. Situationen i Dallas var ju absolut inte bra för min del. Att komma hit och få spela och bidra är ju såklart skitroligt. Sen slåss vi ju med Dallas, så det är klart jag vill vi ska vinna och ligga före dem. Men det känns också som om man bevisat att man ändå kunde spela hockey, liksom.

Vad tycker du själv att du utvecklat i ditt spel för att kunna lyfta dig själv till en högre nivå?

- Ja, alltså, problemet innan har ju varit att jag inte fått så mycket förtroende hos tränarna i Dallas. Ditt spel blir väldigt lidande av det, du har inte råd att göra någonting fel i princip. Slår du en felpass kan du få sitta på läktaren i två matcher. Det går inte att spela hockey på det sättet. Nu för tiden är hockey ett spel där det går så fort att du kommer göra misstag, och samtidigt spelar du mot de bästa spelarna i världen. De kommer att göra bra saker. Men när du får förtroende och förtjänar förtroende går såklart hand i hand, men då kan du lyfta ditt spel och bygga match för match och få kontinuitet i det. Det blir inte att man hoppar in och ut ur laget hela laget och varje gång du går in på isen måste du inte bevisa att du ska få spela nästa byte. Så jag känner väl att jag inte riktigt haft chansen att visa vad jag kan tidigare.

[Relaterat material: MacKinnons poängstim driver Avalanche]

Du hade annars en väldigt bra start i Dallas och gjorde väldigt bra ifrån dig i början. Men allt förändrades med den där otäcka handskadan den där hösten 2014.

- Jag kom ju upp där på våren och spelade åtta-nio matcher och fick spela slutspelet mot Anaheim. Sen nästa säsong var jag med från training camp och var ordinarie. Det är precis som du säger, då hade man ju i princip tagit en plats. Och så får man den där skridskon över armen och är borta i fyra månader. När man kommer tillbaka har man nästan inte spelat hockey på ett år då, med sommaruppehåll och sedan bara fem matcher innan skadan. Då tar det tid innan du kommer in i det. När jag kom tillbaka hade jag några tuffa matcher där det inte gick så bra. Och då blev det som om det var den spelaren jag var hela tiden jag var i Dallas. Man kunde spela några bra matcher, sen gjorde man en felpass och då var det bänken igen. Det var en situation som inte var bra.

Du har känt Gabriel Landeskog sedan ni var pojklagsspelare i Stockholm. Det måste ändå vara en skön känsla att ha honom som lagkapten när du plötsligt hamnar i ett nytt lag?

- Jo, det har verkligen underlättat. Han är i mitt tycke en riktigt, riktigt bra lagkapten på flera sätt. På sättet han spelar, hur han är som person, hur han pratar med laget. Det har verkligen hjälpt, det har fått mig att känna mig mer bekväm. Men sen tycker jag vi har ett riktigt bra lag, många unga bra spelare som vill lära sig och bli bättre och jag tror vi har ändrat kulturen mot hur det kanske varit tidigare år. Det duger inte bara att delta, vi ska vara här för att spela mot de bästa. Det har vi försökt jobba på hela säsongen, att bygga ett nytt mindset på hur man går in och vad man förväntar sig av sig själv och laget. Det har varit kul att vara med på den resan.

 Video: COL-DET: Landeskog öppnar målskyttet

Ditt kontrakt går ut efter den här säsongen, men du har onekligen satt dig i en bra sits inför framtiden?

- Jo, det har funkat bra personligen och när laget går bra ser ju alla bättre ut. Jag vill spela i Colorado, jag hoppas få vara kvar och vara med och bygga någonting för en tid framöver. Det är min förhoppning. Sen får vi se vad deras planer är, vi har inte haft några diskussioner om kontrakt, men jag vet i alla fall vad jag vill.

Du fick också följa med laget hem till Stockholm för Global Series, men missade tyvärr matcherna på grund av en skada. Hur kändes det?

- Det var det första jag tänkte på när jag kom till Colorado, att vi skulle till Sverige och möta Ottawa så det var något man såg fram emot. Sen fick jag en skada där som jag hoppades skulle ta kortare tid än den gjorde. Men vi tog beslutet att jag skulle vila tills det blev bra. Det var ett bra beslut, men just då var det tråkigt, för det är inte ofta man kommer få chans att åka och spela i Europa och speciellt i Stockholm där jag kommer ifrån. Men det var en upplevelse att få komma dit och se arrangemanget och vad spelarna tyckte om stan, så själva upplevelsen var riktigt rolig ändå.

Den spelare som stuckit ut allra mest i ert lag är ändå Nathan MacKinnon. Du har spelat en hel del mot honom under din tid i Dallas, hur är han att möta?

- Ja, han är i mitt tycke MVP. Han är den som driver vårt offensiva spel, han är riktigt bra. När han är på humör, vilket han varit väldigt ofta den här säsongen, då är det väldigt svårt att spela mot honom. Jag har ju som sagt mött honom mycket med Dallas och alltid tyckt att han är grymt svår att spela mot, för han har så mycket vapen som du måste veta om hur du ska bemöta. Han kan slå dig på många olika sätt och är väldigt bra på de sakerna.

Nu spelar du med honom istället. Det måste vara skönt som back att ha hjälp av en spelare med så mycket fart - man kanske inte alltid behöver slå det där perfekta förstapasset?

- Nej, precis. Man får fejka och sen bara slå en myra in i mitten så trampar han upp med pucken. Det är skönt, haha.