SJS TOR

Välkommen till Fredagspanelen. En artikelserie där NHL/sv's skribenter en gång i veckan bjuder på sina tankar och diskuterar några av de hetaste eller mest aktuella frågeställningarna från världens bästa hockeyliga, NHL. Den här veckan …

Vi är några få dagar in på 2019. Och det har redan hänt massor med grejer i NHL. Elias Petterssons otroliga dag som innebar All Star-uttagning, månadens rookie och karriärens första hat trick. Alex Ovechkin nådde 30 mål för 14:e säsongen i rad och Nikita Kucherov stod under torsdagen för ännu en storartad insats för sitt Tampa Bay.
Nytt år innebär ofta nyårslöften. Det kan vara att träna mer, göra resan man alltid drömt om eller att äta mindre kött … vår redaktion har hållit sig till hockeyn och NHL när de här försökt sätta sina löften eller förhoppningar på resten av den här säsongen.
Uffe Bodin - @UffeBodin - Korrespondent NHL.com/sv
2019 hoppas jag blir året där någon ärrad veteran får vara med om det Alex Ovechkin och Nicklas Bäckström upplevde förra sommaren. Det vill säga äntligen vinna en Stanley Cup efter år av misslyckade försök. Det finns några kandidater som står ut där som jag tror kan ha en chans att nå fram till hockeyns heliga graal på karriärens höst. Jag tänker inte minst på de gamla parhästarna Patrick Marleau och Joe Thornton. De slogs sida vid sida i San José Sharks under många år och fick ta en hel del kritik när laget inte lyckades nå ända fram. Nu återfinns Marleau i Toronto medan Thornton är kvar i San José. Båda lagen ser ut att vara preparerade för långa slutspel, så med lite tur och mycket skicklighet får vi se någon av dem ge oss en bra historia att skriva till sommaren.
Ur ett mer svenskt perspektiv hoppas jag att vi får se något av en blågul Calder Trophy-duell mellan Elias Pettersson och Rasmus Dahlin under andra halvan av grundserien. Nu förefaller det som att Elias redan har avgjort det racet med sin enorma framfart, men en monsteravslutning på säsongen från Dahlins sida skulle i alla fall kunna ge oss två nomineringar till rookiepriset. Det skulle vara en fjäder i hatten på svensk ishockey.
Läs också: [Pettersson skadad\]
Peter Ekholm - @ekholmpeter - Korrespondent NHL.com/sv
Först och främst hoppas jag på ett kanadensiskt lag i en Stanley Cup-final. Det hade varit väldigt roligt att få uppleva på plats och i ett land där hockeyintresset når oändliga höjder. Varför inte i Calgary, Winnipeg eller i Toronto? De tre lagen känns längst fram av de kanadensiska just nu och om allt går rätt är en lång slutspelsresa inte helt omöjlig. Då skulle vi dessutom kunna få se några svenskar lyfta bucklan också …
Individuellt sett ser jag fram emot att se hur många spelare som når 50-målsstrecket. Det känns som att Alex Ovechkin (som varit över det hur många gånger som helst) börjar få konkurrens. Våren kommer därför bli en godbit att följa - för visst kommer några att nå dit?

STL-WSH: Ovechkin gör 30:e målet för säsongen

Janne Bengtsson - NHL.com/sv Senior Writer
31 år.
Så länge har Håkan Loobs svenska rekord på 50 mål under en säsong i National Hockey League stått sig.
Tänk vad kul det vore om Elias Pettersson fick radera ut det urgamla svenska rekordet redan under sin första säsong i ligan. Nu blev ju den 20-årige Sundsvallssonen, som gjort 22 mål på 38 matcher (av totalt 44 spelade för hans Vancouver Canucks), skadad senast och det komplicerar ju saken.
Men Loobs rekord måste gå: en målnotering som stått sig i 31 år, det är ju en fläck på den svenska hockeyns stolta fana. Så nu sätter jag hoppet till Gabriel Landeskog. Just nu 24 mål på 41 matcher. Det ger Colorado Avalanche's sympatiske lagkapten 41 matcher att hinna ikapp Loob: med ett snitt på 0,6 mål hamnar Landeskog på 49 mål om han får vara skadefri och fortsätter som hittills. Då är han i närheten och då klipper han Loob.

ARI-COL: Landeskog överlistar Hill i powerplay

Det var säsongen 1987-88 som den lille och snabbe gotlänningen Loob gjorde 50 mål för Calgary Flames, och ingen svensk har klarat att slå det. Kent Nilsson var nära, också han i Calgary, med 49 mål säsongen 1980-81 och bröderna Sedin och Marcus Näslund har också varit upp och nosat men inte nått ända fram.
Och så har jag en önskan till: jag hoppas att Toronto Maple Leafs vinner Stanley Cup. Det har Torontoborna förtjänat efter sin osjälviska och uppoffrande kärlek till Maple Leafs trots att det gått mer än 50 år sedan laget senast vann cupen.
Och om Maple Leafs inte vinner, så tycker jag efter att ha sett den monumentala glädje som Stanley Cup-triumfen gav spelarna i Washington Capitals, att det även i år blir en klubb som vinner för första gången. Kanske Winnipeg Jets. Eller Nashville Predators.
Otto Marand - @OttoMarand - Korrespondent NHL.com/sv
Till skillnad från stekhete Elias Pettersson har nystarten för William Nylander i Toronto Maple Leafs gått desto motigare.
Efter den nervkittlande nedräkningen mot deadline och kungörandet av det nya sex-årskontraktet den första december förra året, har det på 13 matcher bara blivit ett mål två målgivande passningar (varav en extremt lyckosam andra-ass) för den spelskicklige svensken som de två föregående åren bokförts för 61 poäng per säsong.

TOR-MIN: Nylander gör första målet för säsongen

Målet mot Minnesota i natt såg ut att vara stjälpa undan ett stort lass från oket på 22-åringens axlar och jag hoppas att målet innebär att Nylander kan få igång sitt poängmaskineri på allvar. Att han kan hitta det självförtroende och flyt i spelet som gör att han i sina bästa stunder är en av ligans mest sevärda spelare.
Har coach Babcock och övriga i Leafs lagledning bara lite mer tålamod är jag säker på att det kommer att lossna rejält.
Vidare hoppas jag att alla våra svenska spelare, och alla andra också för den delen, kan klara sig undan allvarliga skador det kommande året och att de spelare som återfinns på skadelistan exempelvis Oscar Klefbom, Carl Hagelin, Filip Forsberg och Christian Djoos, snabbt kan komma tillbaka och fortsätta sitt arbete med att glädja oss hockeyfans med sitt spel.
Och så en sista personlig sak jag hoppas på inför 2019.
Jag hoppas att jag får tillfälle att åka till Kanada och se på ett par NHL-matcher med mina barn.
Sebastian Norén - @SebNoren - Korrespondent NHL.com/sv
En sak som jag personligen vill se under 2019 är att Los Angeles Kings och general manager Rob Blake tar och bygger om laget på allvar. Stommen i laget är åldrande, och även fast många av trotjänarna har speciella platser i hjärtat hos många Kings supportar, så måste man inse att det är dags att föryngra.
Spelare som Jonathan Quick, Jack Muzzin, Alec Martinez med flera bör kunna ge ett gediget utbyte. Och om jag vore Blake skulle jag satsa för att få in prospects och draftval. Man är alldeles för långt bakom de andra lagen för att gå för det denna säsongen, så då känns det som att man lika väl kan försöka föryngra laget och sikta på nästa säsong.
Sedan vill jag gärna se att Elias Pettersson fortsätter på den inslagna vägen och springer hem Calder Trophy i stil. Han är en speciell spelare, och svensk hockey skulle må bra av att få fram en riktig superstjärna i klass med Peter Forsberg. Pettersson har redan visat att han kan gå upp mot de allra bästa, så att få se hans resa genom sitt första år i NHL är något som jag tror vi alla följer med spänning.
Vem blir sist in? [Rösta in de sista spelarna till 2019 NHL All-Star Game.]
Sixten Funqvist - @Funqvist - Korrespondent NHL.com/sv
Löften och förhoppningar. Året är 2019 och vi står än en gång inför en makalös vårsäsong med Allstar-helg, trejd-deadline och - Stanley Cup-slutspel. Alla goda ting är tre, sägs det, så jag kommer med tre förhoppningar. Löften, som kanske andra kan infria.
För första gången på länge känns det som att vi har en rimlig chans att få se ett kanadensiskt lag spela en Stanley Cup-final framåt sommarkanten. För undertecknad spelar det ingen större roll vilket lag det är men både Winnipeg Jets och Toronto Maple Leafs försöker i alla fall positionera sig som utmanare. Senaste gången ett lag från Kanada var i final vrár 2011 då Vancouver Canucks föll på målsnöret mot Boston Bruins. Senast ett lag norr om gränsen vann Cupen var 1993 (Montreal Canadiens). Det är på tiden nu. En whiteout i Winnipeg? En folkstorm i Toronto? Eller ett rött hav i Calgary? Det vore väl trevligt?
På det mer individuella planet hoppas jag på två saker. Att Alexander Ovechkin, som under natten mot fredag gjorde sitt 30:e mål för säsongen fortsätter att bomba in missiler under året. Jag vill se honom fortsätta nå, och passera 50 mål per säsong så länge det går. I skrivande stund är han 257 mål från att tangera Wayne Gretzkys rekord på 894 mål. Det kommer att bli en kamp mot klockan för 33-åringen. Men så länge det finns en chans finns det hopp om en enastående historieskrivning.
Slutligen hoppas jag att Victor Hedman blir förste back att vinna två raka Norris Trophys sedan Nicklas Lidström gjorde det 2007 och 2008. I knivskarp konkurrens tycker i alla fall den här reportern att Hedman gång efter annan briljerar på alla plan.

NSH-TBL: Hedman dunkar in pucken bakom Rinne

Hampus Duvefelt - @TheAlphaFuryan - Korrespondent NHL.com/sv
Själv hade jag hemskt gärna sett 2019 bära med sig en våg av framgång till Erik Karlsson.
Få spelare hade ett så tufft 2018 som Karlsson med personliga tragedier, strul med trakasserier, diskussioner kring klubbyten och på senare tid kritik mot hans insatser i San Jose Sharks-tröjan. På senare tid har det sett betydligt bättre ut på isen med poäng och leenden och min förhoppning är att de kommande månaderna bär med sig en tid av lugn på hemmafronten, varvat med fart och fläkt på isen.
Att avsluta säsongen 2018-19 med att se Erik Karlsson höja Stanley Cup-bucklan - efter allt han gått igenom - hade sannerligen varit en upplevelse.