Ett klassiskt Montreal vann allt i fem år

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.
I den här delen av serien berättar vi varför hockeyn utan konkurrens är den mest sanna lagidrotten och presenterar de största och mest segerrika dynastierna som sporten fått fram. Idag: Montreal Canadiens 1955-60.

När Montreal Canadiens många fans tänker "dynastier", så tänker de inte så mycket på Edmonton Oilers, Toronto Maple Leafs eller New York Islanders.
De tänker Montreal Canadiens 1975-79.
Eller Montreal Canadiens 1964-69.
Eller för den delen Montreal Canadiens 1955-60. En av de bästa årgångarna i den klubb som nått så stora framgångar i National Hockey League.
Ledda av spelare som Jean Beliveau, Jacques Plante och bröderna Maurice och Henri Richard, vann Canadiens Stanley Cup fem gånger på raken mellan 1955 och 1960, och dominerade dessutom ligan fullständigt: Montreal vann ligan fyra av de fem Stanley Cup-åren i förkrossande stil, med stort poängförsprång till, i tur och ordning Detroit Red Wings (24 poäng), New York Rangers (19), Boston Bruins (18) och Toronto Maple Leafs (13). Bara säsongen 1956-57 lyckades Detroit slå sig förbi Montreal, sex poäng upp i sluttabellen. Canadiens vann för övrigt grundserien också 1961 och 1982 men fick se sig snuvat på Stanley Cup av Chicago Black Hawks (som laget hette då) respektive Toronto.

Det vimlade av banbrytande och klassiska spelare i laget. Sex av dem fanns med på den lista över ligans 100 största spelare genom alla tider som NHL presenterade i inledningen av 100-årsjubileet:. Spelare som skrivit historia: Jean Beliveau vann 17 (!) Stanley Cup-titlar, tio som spelare och sju som ledare på olika nivåer. Bröderna Maurice Richard, som givit namn till den trofé som varje år delas ut till ligans bäste målskytt, och Henri Richard som vann Stanley Cup elva gånger och som kommer att presenteras närmare lite längre fram i serien om ligans pionjärer och föregångsmän. Anfallaren Bernard "Bernie" Geoffrion och den slitstarke backen Doug Harvey som spelade 20 säsonger i NHL.
Samt målvakten Jacques Plante som skrev banbrytande NHL-historia. Det var den 1 november 1959, i en match mellan Montreal och New York Rangers i Madison Sqauare Garden. Efter 3.06 fick Plante en puck i ansiktet; Rangers Andy Bathgate var känd för att skjuta stenhårt. Plante föll ihop och blodet strömmade från ett öppet sår från mungipan och en bra bit upp i näsborren. Plante hjälptes in till omklädningsrummet.
Journalisten Red Fisher bevakade matchen för Montreal Gazette. Han beskrev vad som hände, i ett reportage som återgavs av NHL.com för fem år sedan:
"Jag sprang ned till omklädningsrummet och där stod Plante framför en spegel. Han öppnade såret och tittade på det. 'Ganska fult', sade han till mig. Jag sade 'ja, men du började ju bra, Jacques'".

"Sedan lade han sig ner på bordet och läkaren sydde ihop honom".
Plante var borta i 21 minuter. När han återvände till båset bar han med sig något som han skulle ha nytta av karriären ut.
Liksom så många målvakter efter honom.
En ansiktsmask.
Tränaren Toe Blake, också han på NHL:s lista med de 100 största, gillade inte masken som Plante ibland burit på träning. När Plante återvände till matchen förklarade han att "jag är redo att spela, men jag måste få bära min mask".
Toe Blake gick motvilligt med på det. Och Red Fisher berättade:
"När han kom ut med masken på, kunde man både höra och känna den susning som gick genom publiken."
Montreal vann matchen med 3-1. Men Blake fortsatte att göra motstånd mot ansiktsmasken. Och Jacques Plante stod på sig.
"Före nästa match sade Toe Blake till mig att 'han kommer inte att bära masken' i matchen. Plante sade till mig 'om jag inte får bära masken, så spelar jag inte'. Så'n var Jacques Plante", rapporterade Red Fisher.
Jacques Plante var av kanadensiskt och schweiziskt ursprung. Född i Notre-Dame-du-Mont-Carmel i Quebec, spelade Plante spelade elva säsonger i Habs från 1952, tre i Rangers, två i St. Louis Blues och tre i Toronto Maple Leafs innan han avslutade karriären i Boston Bruins och Edmonton Oilers 1975. Han avled i Genéve i Schweiz 1986.

Jean Beliveau, "Le Gros Bill", spelade 18 säsonger i Canadiens 1953-71. På 1.125 matcher gjorde han 1.219 poäng (507/712) och när han avled i början av december 2014 hyllades som den störste centern någonsin i Canadiens historia. Han vann Hart Trophy som ligans MVP 1956 och 1964, Art Ross Trophy som bäste poänggörare 1956, och utsågs till vinnare av Conn Smythe Trophy som Stanley Cup-slutspelets MVP 1965.
Och han vann, som sagt, Stanley Cup tio gånger. När Beliveau gav ut sin självbiografi skrev Wayne Gretzky förordet:
"Jag har varit lycklig nog att få vinna Staney Cup fyra gånger och att få uppleva den glädje och den livslånga vänskap som en sådan kollektiv insats ger. Det känns helt osannolikt att Jean Beliveau gjorde samma sak tio gånger som spelare och sju som ledare i samma klubb. För mig finns det ingen annan idrottsman i den professionella idrottens historia, som bättre exemplifierar ordet vinnare", skrev Gretzky.
Montreal Canadiens 1955-60 var ett lag med massor av vinnare. Tolv spelare var med under hela den femåriga triumffärden: Jean Beliveau, Bernie Geoffrion, Doug Harvey, Tom Johnson, Don Marshall, Dickie Moore, Jacques Plante, Claude Provost, Henri Richard, Maurice Richard, Jean-Guy Talbot och Bob Turner.
Det här är fjärde avsnittet i NHL:s jubileumsserie om ligans stora dynastier. Tidigare avsnitt: Montreal Canadiens 1975-79 (25 februari), New York Islanders 1979-83 (25 mars), Edmonton Oilers 1984-90 (22 april).