Bruins vinner Stanley Cup och Bobby Orr svävar

En bild säger mer än 1000 ord, och kan också vara värd mer än 1000 ord. Det gäller överallt, också i idrottsvärlden. Den tredje lördagen i varje månad gräver NHL.com/sv ner sig i arkivet och plockar för er fram de mest ikoniska bilderna från en lång hockeyhistoria. Med runt 1000 ord ger vi er bakgrund, förklaring och sammanhang till de bilder ni sett så många gånger.
Idag: Bobby Orr svävar.

Det är en av hockeyhistoriens mest ikoniska bilder.
Tre män runt ett hockeymål: St. Louis Blues målvakt Glenn Hall, uppgivet lutad mot högra stolpen. Blues back Noel Picard, som just missat en brytning med klubban.
Och så Bobby Orr. Backen och målskytten som just avgjort Stanley Cup-finalen mellan Boston Bruins och St. Louis Blues med sitt 4-3-mål, bara 40 sekunder in på övertiden hemma i klassiska Boston Garden. Ett mål som innebar att Bruins vann cupen efter 4-0 i matcher mot Blues.
De två spelarna från St. Louis på bilden har stadig kontakt med isen.
Inte Bobby Orr.
Han svävar. Fritt i luften.
Bobby Orr, nu 70 år gammal, har berättat om bilden otaliga gånger. Han gillar när fansen vill ha den signerad. Det berättade han för NHL.com/sv i samband med Stanley Cup-finalerna mellan Boston och Vancouver för några år sedan. I Andrew Podnieks bok "The Goal: Bobby Orr and the Most Famous Shot in Stanley Cup History" beskriver Orr målet så här:

• Vi kom två mot en och jag hade lite tur. Derek (Sanderson) gav mig en fantastisk passning och jag var på väg åt sidan, framför mål. När jag åkte åt sidan var Glenn tvungen att att följa med och måste lämna en lucka mellan benskydden. Jag försökte få pucken på mål och det lyckades. När jag tittade tillbaka såg jag att pucken gick in. Då hoppade jag.
  Orsaken till Orrs färd genom luften var nu inte bara vild och okontrollerad glädje. Noel Picard hann inte med i brytningen, men han hann få in klubban mellan benen på Orr.
  Hockeyhistoriker med näsa för vidskepelse har försökt hitta förklaringen till mångfalden av siffran fyra i bilden: Orr bar tröjnummer fyra, liksom Picard. Målet var det fjärde i matchen, i den fjärde perioden i den fjärde final-matchen. Och hade det gått ytterligare fyra sekunder så hade målet kommit i den 44:e sekunden…

Bilden togs av den amerikanske pressfotografen Ray Lussier, för dagstidningen Boston Record-American. Tidningen gavs ut mellan 1904 och 1972, under olika namn och av den kände tidningsmagnaten William Randolph Hearst. Idag finns Boston Record-American inte längre. Men det finns bilden som prydde tidningens mittuppslag den 11 maj 1970. Den lever i högönsklig välmåga.
Den är en av de mest ikoniska och klassiska bilderna från över 100 års spännande och fotovänlig hockeyhistoria.
På bilderna som Lussier knäppte sekunderna före det klassiska fotografi som valdes ut för publicering, syns fem spelare. Förutom Orr, Hall och Picard också St. Louis hopplöst överspelade forward Gary Sabourin. I bildens framkant jublar Boston Bruins forward Wayne Carleton.
Av de fem inblandade spelarna, alla kanadensare, är fyra fortfarande i livet, 48 år efter det klassiska mål som avgjorde Stanley Cup-finalen. Bobby Orr, från Parry Sound i Ontario, är 70 år gammal. Wayne Carleton, från Sudbury, Ontario, är 72. Gary Sabourin, likt Orr från Parry Sound, är 75 och Glenn Hall, från Humboldt i Saskatchewan, är 87. Noel Picard, från Montreal i Quebec, avled förra året, 79 år gammal.

Ray Lussier var den ende inblandade amerikanen. Från Atkinson i New Haven inledde Lussier sin fotografbana 1964. Han ansågs vara bra på sitt jobb. Den 10 maj var en varm kväll, och det var lika varmt ute som inne i Boston Garden. Lussier hade fått en fotoplats vid sargen, men var inte nöjd. Han sökte upp en tom stol snett bakom Blues mål, och tänkte sitta där till stolens rättmätige ägare, en konkurrerande fotograf, återvände efter att ha förfriskat sig.
Konkurrenten kom tillbaka till sin stol, nöjd och glad över demn öl han fått sig till livs. Men han missade bilden, den med stort B. Den knäppte Ray Lussier. Och med den skapade han hockeyfoto-historia.
När Ray Lussier kom tillbaka till tidningen tittade den ansvarige sportredaktören Sam Cohen över hans kontaktkopior. Han pekade på en bild. Och han var mycket tydlig:
- That one right there! Print it. Big!. Den där. Tryck den. Gör den stor.

Bobby Orr minns upplevelsen när han såg bilden:
- Jag kommer ihåg var jag var. Vi bodde inte hemma utan på ett Hilton-hotell i Lynfield, Massachusetts. Min pappa bodde också där. När jag kom ner för att äta frukost mötte jag pappa. Han hade ett ex av Record-American. Jag fanns över hela mittuppslaget, mindes Bobby Orr i samband med att han under ligans 100-årsjubileum förra säsongen utsågs till en av NHL-historiens 100 bästa spelare.
- Det var första gången jag såg bilden. Jag tänkte nog inte på hur högt uppe i luften jag var. Det enda jag tänkte var "åhhh, det där var en annorlunda bild".
Glenn Hall, målvakten som släppte till målet som föregick den historiska luftfärden, brukade skämta med Orr om bilden:
- Jag hade hunnit duscha och torka mig innan du landade…
Bilden på Bobby Orr var också verkligen mycket annorlunda, den står ut i hockeyfotografin. Bobby Orr var också en annorlunda spelare, en av de mest offensiva backar hockeyhistorien sett. Orr var aktiv in på säsongen 1978-79, med sex matcher för Chicago Blackhawks innan han bara 30 år gammal tvingades avsluta karriären med ett trasigt vänsterknä.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Totalt blev det 657 matcher med ett närmast svindlande facit på 915 poäng (270+645). I slutspelet lade Orr till 92 poäng (26+66) på 72 matcher. Han belönades med Norris Trophy som ligans bäste försvarsspelare åtta gånger på raken, 1968-75 - ingen annan har lyckats med det. Orr vann Stanley Cup 1970 och 1972 och gjorde de matchavgörande målen vid båda tillfällena. 1976 var han med och vann Canada Cup och utsågs också till turneringens mest värdefulle spelare. 1970 och 1975 vann han Art Ross Trophy som ligans bäste poänggörare - den ende backen som erövrat den bucklan. Tre gånger, 1970-72, fick han Hart Trophy som ligans MVP. 1975 fick han Ted Lindsay Award, framröstad av övriga spelare som ligans MVP.

Mellan 1969 och 1975, under sex raka säsonger, gjorde Orr mer än 100 poäng med höjdpunkterna 139 poäng (37+102) på 78 matcher 1970-71 och 135 poäng (46+89) på 80 matcher 1974-75 i det som skulle bli Orrs sista riktiga NHL-säsong.
Gary Lussier fortsatte att arbeta som pressfotograf för olika tidningar i Bostonområdet tills han avled 1991. Han blev bara 59 år gammal.
Bobby Orr var på rätt plats den kvällen. Liksom Gary Lussier. Tillsammans skapade de en av hockeyhistoriens mest ikoniska bilder.