Skip to main content

Lönetaket ger ligans general managers huvudbry

Ett evigt pusslande för att få ihop mesta möjliga kvalitet för under 75 miljoner dollar

av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer

Det är lönepusslartid i NHL. Det är nu spelarlönerna ska passas in under lönetaket på 75 miljoner dollar. Det är nu lagen formas.

Som Washington Capitals, till exempel.

De två senaste åren vinnare av Presidents Trophy har röjt ordentligt i laget efter de två misslyckade slutspelen. Från förra årets lag har flera tunga namn försvunnit: Nate Schmidt, Kevin Shattenkirk, Justin Williams, Karl Alzner, Daniel Winnik och Marcus Johansson. In: nästan inget. Capitals har förlängt kontrakten med T.J. Oshie, Evgeny Kuznetsov och Dmitry Orlov och räknar också med att plocka upp unga spelare från farmarligan.

Traderna och de nya kontrakten har gjort att Caps nu, enligt capfriendly.com, ligger på en total lönebudget på 70.910.107 dollar. Lite drygt fyra miljoner under lönetaket på 75 miljoner. Problemet är att Caps fördelat de närmare 71 miljonerna på bara 17 spelare. Just nu har endast New Jersey Devils färre spelare på kontrakt (16). Men Devils har bara förbrukat drygt 56 miljoner av den tillåtna summan och har över 18 miljoner att spela med.

Capitals har bara drygt fyra miljoner att avlöna ytterligare sex spelare. Sex spelare in från farmarligan gånger 650.000 dollar - och utrymmet är fullt.
Washington Capitals sitter trångt till.

Sak samma för Chicago Blackhawks som redan har en lönebudget över den tillåtna gränsen.

När slutspelet inleddes i april var Chicago Blackhawks en av de stora favoriterna till Stanley Cup. Favoritskapet kom av sig snabbt: det senare finallaget Nashville Predators behövde bara fyra matcher för att skicka Blackhawks spelare på semester.

Något måste göras och general managern Stan Bowman började omgående bygga nytt. Med en lön på drygt 3,083 miljoner blev Marcus Kruger en perfekt handelsvara för Chicago Blackhawks när laget behövde förstärka. Krüger såldes till nya NHL-laget Vegas Golden Knights som ganska omedelbart tradade honom vidare till Carolina Hurricanes.

Men Marcus Krüger var inte den ende spelaren som fick lämna Blackhawks. I det intrikata spel som NHL-klubbarnas general managers sysslar med när tillräcklig kvalitet ska pressas in under en given lönesumma som ska fördelas på mer än 20 spelare, fick också andra spelare gå. Artemi Panarin, Niklas Hjalmarsson och Scott Darling, som höjde sin lön från 575,000 till 4,1 miljoner, följde efter Trevor van Riemsdyk som gått till Golden Knights i expansionsdraften innan han tradades vidare till Carolina Hurricanes. I ett enda slag gjorde sig Blackhawks av med en lönekostnad på drygt 18,1 miljoner dollar.

Video: DAL-BUF: Sharp överlistar Anders Nilsson

Till general manager Stan Bowmans beräkningar ska också läggas att Marian Hossa inte kommer att spela under säsongen 2017-18. Hossas lön på 5,275 miljoner dollar kommer då inte att räknas in under taket.

För att ersätta dem som tradats bort, hade Chicago råd att hämta in Patrick Sharp från Dallas Stars, Tommy Wingels från Ottawa Senators, Lance Bouma från Calgary Flames, Connor Murphy från Arizona Coyotes och Brandon Saad och Anton Forsberg från Columbus Blue Jackets. Total lönesumma nästa säsong: 19,4 miljoner dollar. Ett ekonomiskt spel som gått plus och som tagit Blackhawks ner närmare lönetaksgränsen - just nu ligger Blackhawks ungefär 35.000 dollar över lönetaksgränsen på 75 miljoner dollar.

Det som hänt och händer i Capitals och Blackhawks är en perfekt illustration till det som nu händer i alla klubbar runt om i NHL. Ett pysslande och pusslande för att få slagkraftigast möjliga lag till bästa möjliga pris. Klubbarna kan inte behålla alla spelare de vill behålla och det blir ett givande och tagande med ett mål: att komma under lönetaket.

Hur Capitals och Blackhawks affärer faller ut kommer att visa sig under nästa säsong. När det gäller lönetakspysslandet är inget säkert. 

Frågan om lönetakets inverkan på klubbarna aktualiseras nu också av fallet Leon Draisaitl, superspelaren Connor McDavids sidekick i Edmonton Oilers. Draisaitl är just nu utan kontrakt och Oilers ledning funderar på hur man ska kunna höja hans lön rejält och samtidigt ha råd att förstärka laget än mer.

Leon Draisaitl gjorde 77 poäng (29/48) på 82 matcher för Edmonton Oilers förra säsongen. Det räckte till en andra plats efter McDavid (100 poäng) i Oilers interna poängliga för den 21-årige tysken som dessförinnan aldrig gjort mer än 19 mål och som bäst 53 poäng under en NHL-säsong.

För det fick Draisaitl 925.000 dollar.

Ställer man Draisaitls lön den gångna säsongen i relation till hans produktion på 0,94 poäng per match och jämför den med andra spelare på samma produktionsnivå, så ska Draisaitl ha en lön på mellan fem och sex miljoner dollar. Sportsnet jämför med Florida Panthers Alexander Barkov som gjorde 0,79 poäng per match och som förr-förra säsongen belönades med ett kontrakt värt 5,9 miljoner. Och med Calgary Flames Johnny Gaudreau, 0,99 poäng i snitt och 6,75 miljoner dollar i lön.
Enligt uppgift begär Draisaitl nio miljoner dollar per år. 

Edmonton Oilers har råd: lagets totala lönesumma ligger just nu, enligt capfriendly.com, på 58.172.000 dollar, vilket lämnar ett utrymme under lönetaket på 16.828.00 dollar.

Bäst utrymme under taket så här lite drygt två månader innan säsongen börjar har Arizona Coyotes: knappt 19,3 miljoner dollar.

Att flytta spelare för att komma under taket kan vara en bra affär för en klubb, dålig för en annan. Scott Gomez var en poängmaskin i New Jersey Devils och New York Rangers och med en lön på 7,36 miljoner i Rangers. För att lätta på bördan tradades Gomez till säsongen 2010-11 till Montreal Canadiens som också tog över hans lön. Men tyvärr inte hans poängproduktion: Gomez som snittat 0,82 poäng/match i Devils och 0,81 i Rangers sjönk till 0,55 i Canadiens över tre säsonger.

En bra affär för Rangers och en dyr för Canadiens.

När Philadelphia Flyers 2011 ville bli av med Mike Richards och hans 12-åriga (!) kontrakt värt 5,75 miljoner dollar om året, ställde Los Angeles Kings upp. I utbyte skickade Kings Wayne Simmonds och Brayden Schenn (nu i St. Louis Blues) till Flyers, med löner då på tillsammans 1,6 miljoner. Två karriärer som gått spikrakt uppåt samtidigt som Richards gått lika spikrakt nedåt - efter en drogaffär gjorde Richards sin sista säsong i Washington 2015-16. När Richards kört karriären i botten kom han och Kings överens om att avsluta det 12-åriga kontraktet i förtid. En överenskommelse som kostar Kings minst 400.000 dollar varje år till och med säsongen 2031-32.
Lönetaket infördes till säsongen 2005-06 efter den lönekonflikt mellan NHL och spelarfacket NHLPA som ställde in hela säsongen 2004-05 efter att ligan lockoutat spelarna. Det första lönetaket sattes till 39 miljoner dollar per lag samtidigt som det bestämdes att alla löner skulle betalas i amerikanska dollar.

Syftet med lönetaket är givetvis att jämna ut förutsättningarna mellan klubbarna. Ingen klubb ska tillåtas att springa ifrån ekonomiskt - att alla klubbar tvingas verka inom givna ekonomiska ramar garanterar att förutsättningarna är likvärdiga. På samma vis är ju drafterna ett annat sätt att jämna ut förutsättningarna: de sämsta lagen väljer talangerna först och kan på så sätt bygga slagkraftiga lag - bra exempel på det just nu är Edmonton Oilers och Toronto Maple Leafs.

Inför säsongen 2017-18 har lönetaket, den nivå som ingen klubb får gå över, fastställts till 75 miljoner dollar, medan lönegolvet som ingen klubb får gå under, ligger på 55,4 miljoner dollar. Det innebär en ökning av "golvet" på 1,4 mijoner och en höjning av "taket" med två miljoner dollar från förra säsongen. Summorna bestäms gemensamt av ligan och spelarfacket och baseras på de förväntade intäkterna av ligans hockeyrelaterade verksamhet.

Se mer