MANALAPAN, Fla. -- Varje gång NHL:s ledare och general managers samlas för sitt årliga tre dagar långa möte i mars månad, får de i sina händer en rapport om de statistiska trenderna i ligan.
Den mest intressanta guldklimpen under måndagens diskussioner? Att National Hockey League är på väg att få 70 procent av förlängningsmatcherna den här säsongen att sluta under själva övertiden, det vill säga innan straffläggningen. Det är ett nytt rekord.
Och det är också viktigt, eftersom det finns general managers i ligan som är oroliga över att systemet med förlängningsspel med tre-mot-tre har kommit att handla mer om att hålla i och spela av tiden och alldeles för lite om offensiv hockey.
En liten grupp av ligans GM:ar diskuterade just det under ett eget möte i måndags.
I slutändan är känslan ändå att ligan borde lämna hela saken i fred. Förändringar kan leda till oavsiktliga konsekvenser och vara förstörande i sig själv, och formatet (tre-mot-tre) gör ändå vad det var designat att göra: det minskar antalet avgöranden efter straffar.
Den lilla GM-gruppen som diskuterade frågan kommer att rapportera sina slutsatser till hela gruppen av general managers under tisdagen.
– Jag tycker att det fungerar, säger New York Islanders general manager Lou Lamoriello, vars lag har spelat 18 övertidsmatcher; tillsammans med Boston Bruins det lag som spelat flest övertidsmatcher den här säsongen.
– Jag anser inte att det finns något behov av att göra förändringar. Om den här förändringen hade landat i att vi fick fler straffavgöranden, då hade vi behövt göra det.
Övertidsspelet i NHL har utvecklats i fyra decennier när ligan har försökt göra sina tävlingsmatcher mer spännande och tillfredsställande för publiken. En förlängning i grundserien över fem minuter med fem utespelare i varje lag på isen och ett sudden death-avgörande där första målet vinner, infördes till säsongen 1983-84. Men det dröjde inte länge innan man tyckte att alltför många matcher fortfarande slutade oavgjort.
Ligan gick till förlängningar med fyra-mot-fyra till säsongen 1999-2000 och då började man också dela ut en poäng till det lag som förlorade efter en förlängning. Men så småningom, återigen, kom känslan tillbaka att alltför många matcher fortfarande slutade oavgjort.
Avgörande med straffskytte introducerades till säsongen 2005-06. Då som en del av ett omfattande paket med regeländringar som kan härledas till den stora lockouten 2004-05. Men så småningom kröp känslan fram att alltför många matcher slutade med straffavgöranden…
Och så gick det till när NHL införde formatet med tre-mot-tre till säsongen 2015-16.
Till en början handlade det om konstant action, men någon gång under processen kom övertiden att handla mer om att ha kontroll på pucken. Spelarna insåg att en räddning av motståndarnas målvakt eller ett missat skott ofta i praktiken var ett läge för motståndarna att vända spelet och skapa ett, ofta, soloanfall åt andra hållet. Så spelarna började tänka på säkerhet, att hålla i pucken och tålmodigt vänta på att kunna dra iväg det bästa skottet.
– Jag kan med säkerhet säga er att inga tränare gav order om att bara omgruppera, säger Colin Campbell, NHL:s senior verkställande vice president för hockeyverksamheten.
– Spelarna gjorde det på egen hand: ”Vi gillar inte det här. Vi börjar om”.
Ligans general managers diskuterade frågan redan på sitt årliga en dag långa möte i november. Den diskussionen har hjälpt till att sätta agendan för tredagarsmötet i Florida.
– Jag tror att alla vill se fler matcher som bara flyter på, sade New Jersey Devils GM Tom Fitzgerald. De är mer spännande.
Okej, men hur får man till fler sådana? Hur gör man det utan att generera fler stopp i matchen och avbryta den action på isen man ju i själva verket försöker uppmuntra? Ska det bli förbjudet att ta tillbaka pucken över den röda linjen, när den en gång väl passerat över den åt andra hållet?
– Nu har jag pucken i mittzonen och helt plötsligt kommer någon och petar på den, exemplifierade Dallas Stars GM Jim Nill. ”Gick den över linjen? Gick den inte över linjen? Har vi en videorepris på det här? Allt detta öppnar bara upp en Pandoras ask”.
Eller ska vi ha en regel som säger att ett lag måste få iväg ett skott inom en viss tidsrymd?
– Ska vi ha en klocka till nu?, sade Jim Nill. Det är inte värt det.
Och hur skulle en sådan regel förresten fungera? Startar klockan när ett lag tar pucken i besittning? När laget väl har kontroll på pucken över den röda linjen? Den blå linjen? (Och låt oss inte ens gå in på hur man definierar besittning i detta sammanhang…) Återställs klockan efter ett skott på mål? Eller efter ett skottförsök?
Ska man gå till övertidsspel i sju minuter utan att byta sida, som i East Coast Hockey League (ECHL)?
Eller uppskattar man det man redan har?
– Sammantaget är matcherna som går till övertid väldigt spännande, säger Jim Nill, vars lag har åtta övertidssegrar, tillsammans med Detroit Red Wings flest förlängningssegrar i ligan den här säsongen.
– Javisst, det kommer att finnas några tillfällen där ett lag kontrollerar pucken mycket, men det finns lite spänning med det också, menar Nill. Man vet att de kommer att göra något så småningom, och alla bara väntar, liksom. Spelarna blir trötta och nu krävs det bara en dålig passning, att någon fumlar, en oturlig studs, ett dåligt skott som missar målet - och det är avgjort.
Och ofta, när spelarna grupperar om, så gör de det för att kunna ösa på i full fart.
– Det går långsamt till 90 procent och sedan, boom, allt är avgjort, sade Colin Campbell. Förlängningen kan vara fantastisk: när det ena laget anfaller kan det vara två-mot-en, tre-mot-en, två-mot-noll och så är det både fram och tillbaka.
Summa summarum: 1997-98 slutade 25 procent av förlängningsmatcherna under själva övertiden. Säsongen 2014-15 var den siffran uppe i 44 procent. Nu har siffran gått från 65 procent 2021-22 till 69 procent 2022-23, och är på rätt spår för 70 procent den här säsongen.
Blir det så, så är det ett snyggt rekord.
– Vi har tittat på allt det här och vi har sett procenten. Vi anser inte att det finns några problem med detta; vi tycker allt är spännande, säger Campbell.
– Men vi har koll hela tiden. Vi försöker hålla oss på topp. Vi vill inte komma dit vi var före 2004-05.
