Karlsson, Burns, Doughty ligans bästa backar

Vem är den bästa centern i NHL? Forwarden, målvakten och målskytten? Vilken tränare skötte sig bäst? De bästa svenska spelarna och de mest minnesvärda ögonblicken från säsongen 2016-17? Vilka spelare får vi höra mycket mer av under nästa säsong? Och vilka är de bästa Stanley Cup-vinnande lagen genom alla tider?

I en sommarserie får du svar på de frågorna och på många fler av medlemmarna i redaktionen för NHL.com/sv. Idag: De 10 bästa backarna i NHL just nu.
1. Erik Karlsson, Ottawa Senators
Karlsson gjorde sig ett namn som en offensiv back. Tidigare har hans akilleshäl varit i egen zon men på senare år har Ottawas lagkapten åtgärdat även detta. Under nye tränaren Guy Bouchers erkänt defensiva system trodde många att Karlssons poängproduktion skulle hämmas. Så blev inte fallet. Karlsson gick ned i speltid - hans istid sjönk med 2:08 per match från 2015-16 till 2016-17. Han täckte näst flest skott (211) av alla backar i ligan i grundserien och noterades trots dessa förändringar för 71 poäng (54 assist) på 77 matcher.

Med en flytande skridskoåkning och ett enastående spelsinne trollband Karlsson publiken även denna säsong och trots att ett skott mot foten i mars månad skapade två stressfakturer i foten ledde Karlsson sitt Senators till lagets bästa säsong på elva år. Karlssons betydelse för hela organisationen i kombination med det nära nog kompletta spel han uppvisar på isen gör honom till etta på den här listan.
2. Brent Burns, San Jose Sharks
Han inledde sin karriär som forward men testade redan under tiden i Minnesota Wild på att spela back. Detta var något San Jose tog till vara på och Burns har gått från klarhet till klarhet på den positionen. Med sina 104 kilo fördelade på 194 centimeter är Burns en stor och tung pjäs men det hindrar inte hans framfart, bokstavligen, i ligan. Burns har skapat sig en snudd på egen spelstil. Han har tagit det bästa från sin tidigare roll - powerforward - och blandat det med russinen ur den kaka som är den moderna ishockeybacken. Det ger en kraftfull offensiv back med defensiva egenskaper; klubbskicklig och skridskostark men han har ändå möjligheten - och kroppen för - att spela fysiskt när det så krävs. Men det är en sista utväg; Burns noterades nämligen "bara" för 69 tacklingar den gångna säsongen.

Han svarade för 76 poäng på 82 matcher och har under de senaste åren varit en bidragande faktor till att San Jose Sharks etablerat sig som ett definitivt topplag i ligan.
Det har gett resultat och den högerfattade Burns vann sin första Norris Trophy i juni.
3. Drew Doughty, Los Angeles Kings
Precis som Brent Burns och Erik Karlsson (två stycken) är Drew Doughty förärad med en Norris Trophy. Han vann den 2016. Som en av ligans bästa tvåvägsbackar är Doughty förärad med ett bra spelsinne men också en fysisk närvaro. Han styr inte bara Kings försvar utan lägger ofta upp lagets anfall. Likt hela Kings hade Doughty en sämre säsong i år jämfört med förra säsongen men hans storhet syns i varje match.

Drew Doughty, som draftades samma år som Karlsson (2008), tvekar aldrig att täcka skott eller offra sin kropp för sitt lag. Det vittnar hans stora glugg i överkäken om.
I en intervju med podcasten "Steve Dangle Podcast" den 15 juni berättade han att en puck slagit ut tänderna för länge sen. Kort därefter rök även de konstgjorda tänderna som han ersatt originalen med.
"Nu ser jag ut så här tills jag lägger av." kommenterade han.
Med en vilja av stål styr Doughty sitt Kings i med och motgång. Hade Kings gjort en bättre säsong hade Doughty med största säkerhet hamnat högre upp i Norris Trophy-omröstningen (sjunde plats) - och på den här listan.
4. Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
26-årige Hedman har, nära nog metodiskt, jobbat sig till den superstjärne-status han har idag. Likadant ser det ut på isen. Bjässen från Örnsköldsvik har successivt lastats med mer och mer istid och den gångna säsongen noterades han för 24:30 minuter i snitt per match - mest hittills under karriären. Han noterades dessutom för 72 poäng på 79 matcher och även om Tampa Bay missade slutspelet stod Hedman för sin otvivelaktigt bästa säsong i NHL.
Så här långt.

John Coopers förtroende för Hedman är nära nog outtömligt och om ödet vill Tampa Bay aningen bättre kommande säsong finns det ingen anledning att tro att Hedman inte är med i nästa års Norris-omröstning.
5. Kris Letang, Pittsburgh Penguins
Hur bra hade Kris Letang varit om han sluppit några av alla de skador han haft? Det är naturligtvis svårt att spekulera i. 30-åringen har inte spelat en hel grundserie sedan säsongen 2010-11. Den här säsongen hölls han till 41 matchers spel. Men på de 41 matcher han spelade matchades han hårt (25:31 per match) och noterades för fem mål och 29 assist. Letangs storhet döljs ofta av det faktum att han spelar i ett lag som kryllar av superstjärnor, ledda av den störste av alla just nu: Sidney Crosby. I ett "mindre" lag hade Letang varit den klarast lysande stjärnan.

Prognoserna säger fortfarande att Letang borde vara redo för spel till starten av säsongen 2017-18.
Förhoppningsvis blir det en skadefri sådan.
6. Duncan Keith, Chicago Blackhawks
Duncan Keith är en av ligans absolut bästa arbetshästar och när Blackhawks har det motigt, som den här säsongen, är 33-årige Keith en av de absoluta stöttepelarna. Han noterades bara för 24 tacklingar på 80 matcher men tenderar ändå att komma iväg med pucken från de närkamper han ger sig in i.

Veteranen noterades för 25:37 minuter per match i år vilket är hans högsta notering sedan 2011-12.
I bråda tider vänder man sig till Duncan Keith.
7. Ryan Suter, Minnesota Wild
Med mäktiga 26:55 minuter per match är Ryan Suter den tredje mest använda spelaren den här säsongen, bakom Doughty (27:09) och Winnipegs Dustin Buflygien (27:27). Tillsammans med lagkamraten Jason Zucker var Suter den spelare med bäst plus/minus i hela ligan under 2016-17 - +34.

Med sin energi lastar Suter tunga minuter och är, föga överraskande, en av Wilds viktigaste kuggar i jakten på Lord Stanleys pokal.
8. Shea Weber, Montreal Canadiens
Weber hamnade oförtjänt i facket som en spelare som Montreal "fick nöja sig med" i förra sommarens blockbuster-trade som tog P.K. Subban till Nashville. Men flytten påverkade knappt Webers spel och han stod för en ny fin säsong med 42 poäng, varav 17 mål, på 78 matcher. Med sin haubits till slagskott är Weber en nyckelfigur i Montreals anfall och, inte minst, i powerplay.

I sin nya omgivning vände dessutom 32-åringen sin plus/minus-statistik från -7 under 2015-16 till +20 under 2016-17.
9. Roman Josi, Nashville Predators
I ett Nashville som kryllar av stjärnor på backplats har Roman Josi, 27, fått störst förtroende från tränaren Peter Laviolette. Den kompakte schweizaren (185 centimeter, 81 kilo) åläggs en tung arbetsbörda varje kväll och är snudd på outtröttlig. Uppbackad av Mattias Ekholm, P.K Subban och Ryan Ellis tog Josi sitt Nashville hela vägen till lagets första Stanley Cup-final.

Med 49 poäng på 71 matcher var han dessutom lagets bäste back, poängmässigt.
10. Mark Giordano, Calgary Flames
Giordano får sällan de stora rubriker han förtjänar. Skador har många gånger plågat hans karriär och han har bara spelat mer än 64 matcher under en och samma grundserie vid tre tillfällen sedan han kom in i ligan 2005. Men i år spelade Giordano 81 matcher av 82 möjliga i grundserien och han gjorde det med bravur; 184 täckta skott, 23:35 minuter per match, +22 och totalt 39 poäng.

Är han lika frisk nästa säsong - och om Calgary gör en aningen bättre säsong - lär Mark Giordano hamna bland de fem bästa backarna i ligan.