Inför NHL Awards 2019

På onsdag natt sammanstrålar ett gäng av ligans bästa spelare på Mandalay Bay Resort & Casino i Las Vegas för NHL Awards 2019. När säsongen nu kommit till sitt slut är det dags att dela ut de individuella priserna för säsongen.
Komikern och Saturday Night Live-stjärnan Kenan Thompson kommer att leda ceremonin, och bland årets prisutdelare hittar vi bland andra P.K. Subban, Mark Messier och Willie O'Ree.

Så, vilka kommer ha chansen att kamma hem priser? Här är en genomgång av priserna som skall delas ut och de nominerade.
Hart Trophy (MVP)
Nikita Kucherov (Tampa Bay Lightning)
Med ruggigt imponerande 128 poäng (41 mål, 87 assists) kammade Nikita Kucherov hem sin första poängtitel i NHL. Den ryske stjärnan har gått från klarhet till klarhet de senaste säsongerna och har etablerat sig som en av ligans bästa forwards.
Kucherov var en stark bidragande faktor till att Tampa Bay Lightning tangerade Detroit Red Wings rekord för antalet vinster under en säsong. Det, tillsammans med det faktum att Kucherov hade den högsta poängnoteringen sedan mitten på 90-talet, gör att Kurcherov är storfavorit till att kamma hem sin första Hart Trophy.

Connor McDavid (Edmonton Oilers)
Trots att Edmonton Oilers slutade näst sist i Western Conference med 79 inspelade poäng, hamnade Connor McDavid på andra plats i poängligan med 116 poäng (41 mål, 75 assists) på 78 spelade matcher. Med 372 poäng (128 mål, 244 assists) på 287 matcher, är det endast Patrick Kane (381) och Nikita Kucherov (379) som gjort fler poäng än McDavid sedan hans intåg i ligan 2015.
Hade det inte varit för McDavid och hans radarpartner Leon Draisaitl skulle Oilers med största sannolikhet hamnat ännu längre ner i tabellen, och det är nog ingen spelare i dagens NHL som betyder mer för sitt lag än vad McDavid betyder för Oilers. Så om man ska bedöma Hart Trophy efter vems som är mest viktig för sitt lag borde McDavid ta hem Hart för andra gången i karriären.
Sidney Crosby (Pittsburgh Penguins)
Vid 31 års ålder så har Sidney Crosby vuxit ur sitt smeknamn "Sid the Kid" men faktum kvarstår att han fortfarande är en av ligans främsta spelare. Med 35 mål och 65 assist på 79 spelade matcher kom Crosby upp i minst 100 poäng för sjätte gången i sin NHL-karriär. Han slutade på en delad femteplats i poängligan med Brad Marchand.
Crosby har varit Penguins ryggrad ända sedan han kom in i ligan säsongen 2005-06. Han har lett laget till tre Stanley Cup segrar och endast Mario Lemieux har gjort fler poäng i Penguins historia. Hans betydelse för pingvinerna från Pennsylvania går inte att snacka bort.
Norris Trophy (Bästa back)
Victor Hedman (Tampa Bay Lightning)
Victor Hedman hoppas kunna bli första back sedan Nicklas Lidström att vinna Norris Trophy två år i rad. Han följde upp sin utmärkelse från förra säsongen med att återigen stå för fina insatser i det Tampa som vann Presidents Trophy. Med 54 poäng (12 mål, 42 assists) på 70 spelade matcher i grundserien slutade Hedman på 11:e plats i backarnas poängliga.
Hedman är en av de bästa tvåvägsbackarna i ligan, och det var på tiden att han fick ett ordentligt erkännande ifjol. Denna säsongen missade han ett gäng matcher på grund av skada, men när han var på isen visade han varför han anses vara en av ligans bästa backar.

Mark Giordano (Calgary Flames)
Mark Giordano har länge legat i kölvattnet när man snackat om ligans främsta försvarare. Det defensiva spelet har alltid funnits där, men han har inte riktigt lyckats att producera tillräckligt i offensiven. Vid 35 års ålder gjorde han sin poängmässigt bästa säsong i karriären i år med 74 poäng (17 mål, 57 assists) på 78 matcher och krossade sitt tidigare personbästa på 56 poäng som han satte säsongen 2015-16.
Att producera på den nivån som Giordano gjort i år vid hans ålder är extremt imponerande. Han slutade på andraplats i backarnas poängliga, och var dessutom en kugge för Flames i defensiven. Det känns som att "Gio" kommer få sitt erkännande på onsdag.
Brent Burns (San Jose Sharks)
Brent Burns har i många år varit en av de bästa backarna i ligan när det kommer till poängproduktion. Med 83 poäng (16 mål, 67 assists) på 82 matcher vann han backarnas poängliga, nio poäng före Giordano. Burns har vunnit backarnas poängliga två av de senaste tre säsongerna, och på de fem senaste säsongerna så har han stått för 361 poäng (101 mål, 260 assists) på 410 matcher, flest av samtliga backar i ligan.
Burns poängskörd är imponerande, speciellt med tanke på att Erik Karlsson kom in i Sharks denna säsongen, och det hade kunnat påverka Burns speltid i powerplay. Men så blev inte fallet, utan istället fick Sharks en riktigt giftig "one-two punch" på blålinjen. Frågan är bara ifall Burns gjorde tillräckligt mycket poäng för att hota Giordano om utmärkelsen?
Vezina Trophy (Bästa målvakt)
Robin Lehner (New York Islanders)
Robin Lehner fick en rejäl nytändning på karriären den här säsongen. Efter att målvakten kämpat med missbruk under förra våren och sommaren tog Islanders en chansning och gav göteborgaren en chans. Lehner tackade för ettårskontraktet och visade upp ett spel som mätte sig med de allra bästa. Han avslutade säsongen med ett GAA på 2,13 och en räddningsprocent på 93.
Lehner är en av ligan bästa sagor den här säsongen, och det är oerhört inspirerande att han kommit tillbaka efter sina personliga problem och levt upp till den potentialen han visade upp i unga år. Skulle han vinna Vezina Trophy på onsdag blir han vara första svensk att göra det sedan Henrik Lundqvist (2012).
Andrei Vasilevskiy (Tampa Bay Lightning)
Hand i hand med att Tampa Bay radade upp segrar under grundserien bättrade Andrei Vasilevskiy sina chanser för racet om Vezina Trophy. Med 39 segrar på 53 starter vann han flest matcher av samtliga målvakter i ligan. Vasilevskiy avslutade grundserien med ett GAA på 2,40 och 92,5 i räddningsprocent.
Trots att han hade ett fantastiskt lag framför sig hade ryssen en riktigt stark säsong. Han stod för ett par riktigt höjdpunktsvänliga räddningar från den gångna säsongen. Kan vara den mest akrobatiska målvakten i ligan.

Ben Bishop (Dallas Stars)
Under sin andra säsong i Dallas visade "Big Ben" att han kan mäta sig mot de bästa burväktarna i ligan. Med ett GAA på 1,98 så var han bäst i ligan bland målvakter som spelade minst 33 matcher. Han hade även fina 93,4 i räddningsprocent och i slutspelet var han en stor anledning till att Stars lyckades pressa St. Louis Blues till sju matcher.
Bishop gjorde sin bästa säsong hittills i karriären rent statistiskt sett, men det känns verkligen som att han har jobbat på de små detaljerna som kan betyda oerhört mycket för en målvakt. Ser ut att ha hittat en jämnhet i sitt spel, och ett lugn som ger spelarna framför honom självförtroende.
Calder Trophy (Årets rookie)
Elias Pettersson (Vancouver Canucks)
Elias Pettersson kom in och tog ligan med storm. 20-åringen från Ånge gav Vancouver Canucks fans nytt hopp om framtiden. Han producerade poäng i en rask takt, och var den stora anledningen till att laget hade känn på en slutspelsplats under första halvan av säsongen. Han vann poängligan för rookies med 66 poäng (28 mål, 38 assists) på 71 matcher, 19 poäng före tvåan Brady Tkachuk.
Pettersson var dominant bland ligans rookies, och trots att han tacklade av lite på slutet känns han som given etta i omröstningen. Han har potentialen att bli Sveriges nästa superstjärna.

Rasmus Dahlin (Buffalo Sabres)
Pressen var enorm på Rasmus Dahlin när han anlände till Buffalo Sabres. Efter att ha gått som nummer 1 i draften förra sommaren sågs den då 18-årige försvararen som lagets frälsare. Sabres startade säsongen på ett bra sätt och Dahlin såg bekväm ut på isen. Han avslutade säsongen med 44 poäng (nio mål, 35 assists) på 82 matcher och slutade på tredje plats i poängligan för rookies.
Att komma in som en 18-årig back och spela på det sättet som Dahlin gjorde är imponerande. Hans lugn med pucken och spelförståelsen är två vapen som gör att han har förutsättningarna att bli en framtida stjärnback.
Jordan Binnington (St. Louis Blues)
Jordan Binnington och St. Louis Blues hade minst sagt en intressant resa denna säsongen. Blues gick från sist i ligan kring nyår till Stanley Cup-segrare, medan Binnington gick från AHL till att ha en avgörande roll i lagets framgångar. Binnington kallades upp från AHL i mitten av December, och på 32 matcher så tog han 24 vinster. Han avslutade grundserien med ett GAA på 1,89 och 92,7 i räddningsprocent.
Binningtons resa denna säsongen är helt makalös. Han spelade en avgörande roll för Blues denna säsongen, och det är tveksamt ifall man hade bärgat hem bucklan utan Binnington.
Selke Trophy (Bästa defensiva forward)
Patrice Bergeron (Boston Bruins)
Bergeron har länge ansetts vara ligans bästa defensiva forward. Han har vunnit Selke Trophy tre av de senaste fem åren och det var knappast någon chock att han blev nominerad även i år. Kombinerat med ett fint spel i defensiven stod den 33-årige kanadensaren för 79 poäng (32 mål, 47 assists) på 65 spelade matcher.
Man är så van vid att se Bergeron under den här kategorin, men det är ju för att han är en oerhört skicklig spelare i båda ändarna av isen. Han har egenskaperna att stänga ner andra lags toppkedjor samtidigt som han producerar framåt. Är dessutom riktigt vass i boxplay, vilket gör honom väldigt användbar för Bruins.
Ryan O'Reilly (St. Louis Blues)
Efter att ha tappat kärleken för sporten under tiden i Buffalo kan man lugnt säga att Ryan O'Reilly hittade den igen i St. Louis. Han har länge ansetts vara en vass tvåvägsspelare, men denna säsongen fick han lite mer utdelning i offensiven då han satte ett nytt personbästa med 77 poäng (28 mål, 49 assists) på 82 matcher. Gick sedan och vann Conn Smythe Trophy som ligans MVP i slutspelet när Blues tog hem sin första Stanley Cup.
O'Reilly visade en enorm kämparanda under säsongen, även när Blues gick på knäna och låg i botten av tabellen. Hans kombination av bra defensiv och vass offensiv gör honom riktigt giftig i alla situationer. Sliter tills han stupar i varje byte, och det är något som man uppskattar hos en spelare av hans kaliber.

Mark Stone (Vegas Golden Knights)
Mark Stone bytte botten av Eastern till toppen av Western när han trejdades från Ottawa Senators till Vegas Golden Knights under säsongen. Senators gick knackigt, men det var det inte på grund av Stone som snittade strax över en poäng per match. Han satte ett nytt personbästa med 73 poäng (33 mål, 40 assists) på 77 spelade matcher.
Stone visade direkt i Vegas att han är en av ligans mest underskattade spelare. Han kan användas i alla situationer och är en av få wingers som nominerats till Selke Trophy den senaste tiden, då vi mest fått se centrar.
Jack Adams Award (Bästa tränare)
Craig Berube (St. Louis Blues)
Efter två misslyckade år i Philadelphia Flyers fanns det nog stora frågetecken kring Berube och om han någonsin skulle få chansen att vara huvudtränare i NHL igen. När Mike Yeo fick sparken av Blues i mitten av november, valde ledningen att flytta upp Berube som varit assisterande tränare i klubben sedan 2017. Efter en trevande inledning fick Berube fart på laget och det bar hela vägen från botten till lagets första Stanley Cup-seger.
Blues var ju inte tippade att vara ett bottengäng, men trots det är det imponerande av Berube att få rätsida på skeppet och upp moralen i truppen. Att Blues gick från botten av ligan till tredjeplatsen i Central är en rejäl bedrift, och en del av det skall självfallet tillskrivas Berube.
Barry Trotz (New York Islanders)
Barry Trotz fick inte nytt förtroende i Washington Capitals inför säsongen, trots att han ledde dem till Stanley Cup seger. Istället kritade han på ett kontrakt med New York Islanders som precis gått igenom en tuff sommar där man såg lagets fixstjärna John Tavares lämna laget som free agent och skriva på för Toronto Maple Leafs. Det verkade dock inte röra Trotz i ryggen som med sitt defensiva grundspel gjorde Islanders till ett slutspelslag. Islanders slutade på andra plats i Metropolitan Division med 103 inspelade poäng, en pinne bakom Capitals.
Trotz visade återigen vilken effektiv tränare han är och just hur bra hans grundsystem är. Islanders hade inga spelare som pumpade in poäng, men defensiven var så pass stabil så att det inte riktigt behövdes.
Jon Cooper (Tampa Bay Lightning)
Det blev en historisk grundserie för Jon Cooper och hans Tampa Bay Lightning. Florida-laget tangerade Detroit Red Wings rekord från säsongen 1995-96 då man tog 62 segrar under grundserien. Med 128 poäng så vann man Presidents Trophy med en marginal på 21 poäng.
Det blev förvisso ett rejält magplask för Lighting i slutspelet, men det är ju grundserien som skall bedömas här för priserna, och då kan man inte säga något annat än att Cooper gjort något riktigt speciellt med sitt lag.
Art Ross Trophy (Årets poängkung)
Nikita Kucherov (Tampa Bay Lightning)
Kurcherov har tagit stora kliv i sin utveckling och har de tre senaste säsongerna tillhört ligans toppskikt. Efter att ha nått 100 poäng ifjol satte han ett nytt personbästa den här säsongen med 128 poäng (41 mål, 87 assists). Det var den högsta poängnoteringen i ligan sedan Mario Lemieux stod för 161 poäng säsongen 1995-96.
Ryssen hade 12 poäng ner till tvåan Connor McDavid och 18 poängs marginal över trean Patrick Kane. Med 313 poäng (120 mål, 193 assists) de senaste tre säsongerna, är det endast McDavid (324) som har gjort fler poäng än Kucherov.
Maurice Richard Trophy (Årets skyttekung)
Alexander Ovechkin (Washington Capitals)
För åttonde gången i karriären tar den ryske superstjärnan Alexander Ovechkin hem skytteligatiteln. Med 51 fullträffar på 81 matcher vann Ovechkin titeln ett mål framför Edmonton Oilers tyske forward Leon Draisaitl.
Ovechkin har vunnit Maurice Richard Trophy sex av de sju senaste säsongerna. Totalt är den ryske målsprutan uppe på 13:e plats i tidernas skytteliga med sina 658 mål på 1,084 matcher.

General Manager of the Year
Doug Armstrong (St. Louis Blues)
Don Sweeney (Boston Bruins)
Don Wadell (Carolina Hurricanes)
Lady Byng Award (Ligans gentleman)
Aleksander Barkov (Florida Panthers)
Sean Monahan (Calgary Flames)
Ryan O'Reilly (St. Louis Blues)
King Clancy Memorial Trophy (Humanitära insatser i samhället)
Oliver Ekman-Larsson (Arizona Coyotes)
Henrik Lundqvist (New York Rangers)
Jason Zucker (Minnesota Wild)
Masterton Trophy (Dedikation till hockey)
Robin Lehner (New York Islanders)
Joe Thornton (San Jose Sharks)
Nick Foligno (Columbus Blue Jackets)
Mark Messier Leadership Award
Mark Giordano (Calgary Flames)
Justin Williams (Carolina Hurricanes)
Wayne Simmonds (Nashville Predators)
- Skribentens tips Mark Messier Leadership: Justin Williams