Den moderna Hall of Fame-spelaren

Sedan millennieskiftet har 56 personer - 3,11 per år - valts in i Hall Of Fame under epitetet "spelare", det finns således personer som spelat i ligan men valts in på andra grunder (byggare, tränare, etc). Dessa är inte inkluderade här. Istället ska vi med de 56 invalda spelarnas hjälp titta närmare på vad som krävs för att komma in i Hockeyns Hall Of Fame numera.

Vi börjar med att bryta ner det hela. Av de 56 spelarna är sex målvakter, 15 backar och 35 forwards. 52 av dessa spelare har antingen vunnit minst en Stanley Cup eller en individuell utmärkelse. 32 spelare har både minst en Stanley Cup-titel och en individuell utmärkelse, däribland samtliga sex målvakter: Grant Fuhr, Patrick Roy, Ed Belfour, Dominik Hasek, Rogie Vachon och Martin Brodeur. Samtliga är bland de 20 målvakter med flest segrar genom tiderna. Brodeur toppar med smått ointagliga 691 stycken - närmsta aktiva målvakt är Roberto Luongo med 475. Roy ligger tvåa med 551 och Belfour trea med 484. Fuhr är tolva med 403, Hasek är på 14:e plats med sina 389 och Vachon är på 20:e plats med 353. Samtliga målvakter har såväl Stanley Cup-titlar som Vezina-troféer i bagaget - vilket inte är konstigt med de många segrarna.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Backarna är den grupp som snittat flest matcher per spelare: 1323,47 stycken, och här är det på sin plats att påminna om att statistik av den här typen endast innefattar grundseriematcher. Det är dessutom relativt produktiva försvarare som valts in. Målsnittet på de 15 backarna ligger på 234,46 mål och assist-snittet är 723,81 (vilket ger 959,27 poäng). Tolv (80%) av backarna har gjort över 1000 matcher i ligan och fyra stycken (26,67%) har spelat minst 1612 matcher. Samtliga backar utom en, Mark Howe (invald 2011), har minst en trofé i bagaget och förutom Howe är det bara Phil Housley (invald 2015) som inte heller har vunnit Stanley Cup.
Flest matcher har Chris Chelios (1651 stycken). I andra änden finns ryssen Vyacheslav Fetisov som kom till NHL som 31-åring 1989. Fetisov spelade 546 matcher på vilka han gjorde 228 poäng - men han var också med och vann fyra Stanley Cup-titlar. Faktum är att fyra av de 16 spelare som spelat färre än 1000 matcher och ändå valts in i Hall of Fame är ryssar och mycket av detta beror naturligtvis på världsläget fram till 1990-talet. Fetisov, Igor Larionov (921 matcher) och Sergei Makarov (424 matcher) kom alla till ligan sent i sina karriärer. Makarov är den med minst antal matcher av de invalda i den moderna eran. Han valdes in 2016 och hade gjort 424 matcher på vilka han gjorde 0,91 poäng per match (134 mål och 250 assist). Den nordamerikanska trofé han har med i bagaget är hans Calder Trophy - priset som årets rookie från 1990. Makarov spenderade dock majoriteten - 16 av 21 säsonger - av sin framgångsrika karriär utanför NHL och därför är inte hans data särskilt rättvisande.

De 35 forwards som valts in från och med år 2000 har snittat 1229,7 matcher och på vilka de i genomsnitt har gjort 1205,9 poäng, varav 496,69 mål. Endast åtta av 35 gjorde under 1000 poäng och där finner vi den spelare med bäst poängsnitt: Peter Forsberg, med 1,6 poäng per match. "Foppa" gjorde 1133 poäng, varav 885 assist, på 708 matcher. Han vann dessutom två Stanley Cups och tre individuella titlar: en Art Ross Trophy, en Hart Trophy och en Calder Trophy, men skador stoppade karriären, vilket också kan sägas om såväl Pavel Bure som Paul Kariya och Eric Lindros - samtliga med färre än 1000 matcher under bältet i ligan. Forsbergs raka motpol i poängsnittet är Dick Duff. Duff, som valdes in 2006, gjorde 1030 matcher i NHL på vilka han gjorde 572 poäng (0,55 poäng per match avrundat). Duff, som spelade i NHL mellan 1955-1975 vann dock sex Stanley Cup-titlar med Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens. 27 av 35 (77%) forwards har gjort minst 1000 poäng och 18 av 35 (51,4%) har snittat minst en poäng per match (Paul Kariya är den enda som har det exakta snittet 1,00p/match).
Idag hindras inte några spelare rent politiskt från att flytta till NHL vilket förmodligen kommer att göra att antalet spelare med färre än 1000 matcher som väljs in i Hall of Fame kanske minskar. Men skador kan ingen göra något åt. Därför kommer det alltid att finnas spelare från dagens NHL som ändå når Hall of Fame utan att ha passerat den magiska gränsen. Tio av de 20 segerrikaste målvakterna genom alla tider är invalda i Hall of Fame men då ska man komma ihåg att fyra stycken - Roberto Luongo, Henrik Lundqvist, Marc-Andre Fleury och Ryan Miller - av dessa 20 är aktiva fortfarande.
Relaterat material: [NHL-legendarerna om att slå sig in i ligan idag]
Bland backar är Norris Trophy en fin faktor - tio av 15 invalda på 2000-talet har vunnit minst en, där Nicklas Lidström sticker ut med sina sju segrar. Poängproduktion har en viss betydelse då bara två av 15 invalda har haft ett snitt på under 0,55 poäng per match. Åtta av 15 har snittat 0,73 poäng per match eller mer: Nicklas Lidström (0,73), Larry Murphy (0,75), Mark Howe och Brian Leetch (0,80), Phil Housley (0,82), Al MacInnis (0,90), Ray Bourque (0,98) och Paul Coffey (1,08).
Framåt räknas poäng och poängsnitt, som vi sett och det gör också att forwards är den kategori där troféer inte tycks spela en lika stor roll. Men samtidigt är konkurrensen om de individuella troféerna, speciellt de som är beroende av poäng, enorm och det kan också ursäkta trofé-frånfallet i Hall of Fame. 14 av 35 forwards (40%) har minst en individuell trofé och en Stanley Cup medan 31 av 35 (88%) har vunnit minst en trofé - individuellt eller kollektivt.
Anfall vinner matcher och försvar vinner mästerskap, brukar det väl heta. En titt på den senaste tidens Hall of Fame-spelare tycks bekräfta det uttrycket.