Hur mycket istid kan Connor McDavid klara av?

Varje vecka tar NHL.com/sv pulsen på en brinnande aktuell fråga i världens bästa hockeyliga. Här tacklar vi aktuella ämnen, diskussioner och debatter som blossar upp kring NHL och försöker erbjuda flera olika perspektiv.

I dag: är det hållbart att matcha Connor McDavid så hårt som Edmonton Oilers gör?
[Rösta fram dina kaptener till 2019 NHL All-Stars]
Att backar sväljer enorma mängder speltid är vi vana att se. Det tillhör vanligheterna att en toppback likt Erik Karlsson, Drew Doughty, Ryan Suter eller Victor Hedman når en halvtimmes speltid under vissa matcher. Att de klarar av det beror inte bara på att de är vältränade, utan också på att de i sin mer statiska position kan hushålla sin energi på ett annat sätt än en ytterforward eller center.
För en forward eller center är det betydligt svårare att göra det när man är på isen. I det enorma tempo som dagens hockeys spelas i måste du i forwardspositionen ständigt vara på språng, redo att attackera eller vara förberedd på att bli attackerad. Det gör att det blir svårare att hantera en större mängd speltid.
Men med det sagt finns det ett par exempel på spelare som tvingas göra det ändå. Dels för att de måste, dels för att de till synes klarar av det.
Det mest omdebatterade exemplet den här säsongen är Edmonton Oilers kapten och superstjärna Connor McDavid. Efter nattens 1-0-seger mot Calgary Flames har 21-åringen snittat 22 minuter och 43 sekunders speltid per match över 29 matcher den här säsongen. Bland forwards/centrar i ligan är det bara Florida Panthers Aleksander Barkov som har snittat mer speltid (23.08). Då ska man ha i åtanke att Barkov används i numerärt underläge, vilket McDavid sällan gör.

Tittar man på speltiden med lika många spelare på isen är McDavid etta i ligan med 18.23 per match. NHL-rekordet sedan ligan började mäta istid för drygt 20 år sedan tillhör Pavel Bure, som spelade 19.12 per match i spel fem mot fem för Florida Panthers säsongen 1998/99.
- Jag älskar att spela många minuter och att göra det i alla situationer, förkunnade McDavid i en intervju med Edmonton Sun tidigare under säsongen.
Redan under tidigare coachen Todd McLellan fick McDavid slita rejält. Då snittade 97:an 22.13 minuters speltid per match. Sedan Ken Hitchcock kom in och ersatte sparkade McLellan har den speltiden ökat med ytterligare två minuter i snitt per match. Om Hitchcock fortsätter att pressa sin toppspelare på det sättet kommer han att snitta runt 24 minuters speltid per match innan säsongen är färdigspelad. Det är det mesta någon forward/center har spelat sedan Ilya Kovalchuk snittade 24.44 per match med New Jersey Devils under den lockoutförkortade säsongen 2012/13.
Den första frågan man bör ställa sig här är varför det är nödvändigt. Det uppenbara svaret är givetvis att Connor McDavid är världens bästa spelare och att Edmonton Oilers har en större möjlighet att vinna med honom på isen. Men det är givetvis inte riktigt så enkelt.
Den gemensamma nämnaren mellan årets McDavid och 2013 års Kovalchuk är omgivningen - eller snarare bristen på densamma. Kovalchuk var den offensiva dynamon i ett Devils som vid tidpunkten inte hade jättemycket annat att presentera i offensiv väg. McDavid befinner sig i samma sits just nu. Faktum är att han med sina 41 poäng har varit involverad i hälften av lagets 82 mål. Det är en imponerande men kanske i ännu större utsträckning alarmerande siffra.

Bortsett från parhästen Leon Draisaitl (34 poäng) och till viss del Ryan Nugent-Hopkins är Oilers ett lag med väldigt klen offensiv bredd. En titt i den interna poängligan visar ett hopp på elva poäng mellan trean Nugent-Hopkins (26) och fyrorna Alex Chiasson och Oscar Klefbom (15 vardera). Notera då att Milan Lucic, som tjänar sex miljoner dollar per säsong och värvades för att bli McDavids sidekick härom sommaren, har ett mål (!) och sex poäng på 30 matcher.
Den här totala bristen på offensiv bredd är givetvis den främsta anledningen till Connor McDavids istid. Det har inte blivit bättre av att Oilers, i brist på bättre alternativ, tvingats spela sin toppcenter och Draisaitl tillsammans. De utgör förvisso ett starkt radarpar ihop, men för lagets skull hade det varit ännu mer värdefullt om de kunnat ankra varsin formation. Nu har Oilers lagt alla ägg i samma korg och det kostar på.
Nu är det inte bara negativt. Under Ken Hitchcocks ledning har Oilers börjat vinna i den utsträckning att man närmat sig en slutspelsplats. Sedan veterancoachen tog över har laget tagit sju segrar på tio matcher. McDavid har varit en nyckel till det och en av förlusterna - den mot Dallas Stars - kom när han inte kunde spela på grund av sjukdom.
Varken Hitchcock eller McLellan innan det har uttryckt någon offentlig oro för att slita ut McDavid genom att matcha honom så hårt. Tvärtom. Redan efter sin första match bakom Oilers bänk berömde Hitchcock sin superstjärna för hans förmåga att ladda om batterierna i båset.
- Hans återhämtningsförmåga är fantastisk. Han kan komma tillbaka till normal nivå snabbt efter ett byte, sade Hitchcock till TSN då.
Förra veckan var han inne på samma spår.
Läs också: [Tampa tar täten efter tunga krossen]
- Connor kan kliva ut och spela varannat byte så länge vi spelar fem mot fem. Det är något vi måste utnyttja, sade Hitchcock.
- När man har förmågan att åka skridskor så lätt och ledigt som han gör behöver man inte oroa sig för hans längd på bytena. Jag tror att vi kan spela honom över 25 minuter för att han spelar fem-mot-fem och i powerplay. Det är en helt annan sak om man dödar utvisningar, då kan man inte spela honom på det viset. Den enda som spelat över 22 minuter konsekvent och dödat utvisningar de senaste åren är Anze Kopitar.
Det råder ingen tvekan om att Connor McDavid är en extremt vältränad elitidrottare. Men en 82 matchers grundserie är lång och ansträngande. Ska Oilers någon gång på sikt ha chansen att slåss om en Stanley Cup är frågan om det här upplägget är hållbart. Kanske är det inte en relevant frågeställning för närvarande. Oilers behöver mer än någonting annat visa fansen att de kan ta sig till slutspel. Lyckas de med det vet vi vem som är favorit att ta hem Hart Trophy efter den här säsongen.