Skip to main content

En tuff ledarstil behövs ibland

Bänkade stjärnor och utbrott på träningarna - de senaste dagarna har bjudit på en del och det tycks fungera

av Sixten Funqvist @Swe_Sid / korrespondent NHL.com/sv

Laget är större än jaget och under veckan har några spelare fått se, och höra, vem det är som bestämmer. Och med ord och handling har såväl Chicagos Joel Quenneville och Calgarys Glen Gulutzan onekligen fått sina spelare att vakna till

När Chicago Blackhawks under tisdagen tog sig an Ottawa Senators fanns inte backen Brent Seabrook med. 32-åringen skrev förra sommaren ett kontrakt som enligt CapFriendly.com är värt $6.875 miljoner per säsong till och med säsongen 2023-24, men inför matchen mot Ottawa var han petad.

- Vi har åtta backar i laget och sex av dessa har missat matcher under säsognen. Många gånger förtjänar inte spelaren att inte spela och Seabrooks tid på läktaren blir nog en kortare historia, sa Quenneville under tisdagen.

Politiskt sagt, kan tyckas. Men det kan ha gett effekt. Blackhawks gick ut och gjorde en av sina bästa insatser under säsongen när man demolerade Senators med hela 8-2, efter bland annat fem poäng från Patrick Kane.

Video: OTT-CHI: Kane noteras för fem poäng

Chicago har vunnit tre Stanley Cups sedan 2010 men har visat en nedåtgående trend under de senaste två säsongerna. Förra året åkte man ut redan i den första slutspelsrundan efter 0-4 i matcher mot Nashville Predators. Efter uttåget agerade lagledningen genom att sparka den assisterande tränaren Mike Kitchen - ett agerande som, på tal om politik, kanske ses som ett varningsskott mot just Quenneville. Därför är petningen av Seabrook mer än bara ett uttalande. Det kan ses som Quennevilles varningsskot till spelarna.

Ingen bör vara säker på sin plats. Inte spelarna och inte Quenneville heller.

Men än så länge har ingen tränare fått sparken under säsongen och det är första gången vi har nått januari månad utan att en tränare har fått gå sedan säsongen 1966-67. Att Glen Gulutzan riskerar kicken i detta nu är föga troligt. Laget har fyra raka vinster och det borde vara frid och fröjd, men Gulutzan har högre tankar än så och efter förra torsdagens seger mot Los Angeles Kings (4-3) tycktes flertalet spelare ta lite väl lätt på träningen och det fick Gulutzan att gå i taket. På filmklipp ses tränaren skrika, svära och slänga en klubba på läktaren i ilska och/eller frustration över spelarnas inställning.

Video: CGY-LAK: Monahan, Gaudreau kombinerar för Flames

- Vi var inte så bra som vi ska vara under dagens träning. Spelarna har sett mig värre än så här men vi nådde inte upp till vår standard. Vi har en viss standard och den nådde vi inte upp till idag, var tränarens kommentar till Sportsnet efter händelsen, och spelarna fattade vinken:

- Han förtjänade att vara upprörd. Vi var inte bra och vi måste ha bättre driv och energi på träningarna, menade forwarden Matthew Tkachuck och veteranen Matt Stajan höll med:

- Han [Gulutzan] har helt rätt. Vi måste vara bättre. Vi måste hugga i, det är viktiga matcher och vi förstod allvaret.

Columbus Blue Jackets tränare John Tortorella har tidigare under åren uppvisat en hetlevrad sida och den har ofta gjort att han hamnat i trubbel. Senast på den listan var under tiden i Vancouver när han efter en intensiv förstaperiod mot Calgary Flames den 29 december 2013 var så upprörd att han försökte ta sig in i Flames omklädningsrum för att "diskutera" ett slagsmål under perioden. Tortorella fick en kraftig bot (10 000 dollar) och stängdes av i sex matcher mellan den 19 januari och 2 februari 2014.

Canucks vann matchen mot Flames (2-0) men efter det föll man i 16 av de efterföljande 20 matcherna. Ironiskt nog vann man två av de sex matcher som Tortorella var avstängd. Tränaren fick också sparken efter säsongen - en säsong där Canucks (36-35-11) slutade 17 poäng från slutspel. Efter den ödesmättade kvällen mot Calgary Flames skrevs lagets facit till 13-24-5.

Tortorellas hetlevrade stil har sedan dess bedarrat och hans tid i nuvarande klubben Columbus Blue Jackets kan summeras som minst sagt framgångsrik. Hans hårda stil består men han väljer sina ögonblick.

- Jag tycker att han är fantastisk. Han är ärlig och rättfram. Han lindar inte in något utan säger som det är, berättade lagets svensk Wennberg i en intervju med NHL.com/sv under hösten. Det passar mig perfekt. Och i slutändan tjänar alla på det. Visst, han kan skrika och vara riktigt hård. Men han gör ingen skillnad på person. Alla behandlas på samma sätt.

Tidigare genom åren har en hård ledarstil nästan varit kutym i NHL. Scotty Bowman, Ken Hitchcock och inte minst Mike Keenan har alla gjort sig ett namn genom en hård ledarstil men Bowman är inte längre aktiv och Hitchcock har, likt Tortorella lugnat ned sig. Keenan har dock kört sin hårda stil genom hela karriären och även om han fortfarande är en aktiv tränare är han det inte i NHL. Hans temperament har genom åren rönt framgångar (han tog Flyers till Stanley Cup-final 1987 och Blackhawks till final 1992) men det har också gjort att han ofta hamnat i trångmål med såväl sina spelare som övriga i lagledningen. Och även om han tränade New York Rangers, St Louis Blues, Vancouver Canucks, Boston Bruins, Florida Panthers och Calgary Flames efter sina framgångsrika år i Hawks var hans sejour i en och samma klubb aldrig längre än två och en halv säsong.

Varken Gulutzans eller Quennevilles agerande på senare tid är revolutionerande. Under en nära nog historisk säsong där ingen än så länge har fått sparken har vi på kort tid fått se nygamla grepp för att spelarna ska vakna.

Den extremt tuffa ledarstilen är borta från NHL. Den hårda är kvar.

Och ibland måste tränarna visa vad som gäller.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.