Hagelin: "Det vi gjorde var enormt starkt"

Efter att Pittsburgh Penguins Patric Hörnqvist igår visade upp Stanley Cup-pokalen i Upplands-Väsby var det idag Carl Hagelins tur att spendera en dag med bucklan.
Den 28-åriga Hagelin valde att genomföra två stopp med pokalen.

Först tog han den till Scaniarinken där han spenderat otaliga match- och träningstimmar med SSK och där han nu i veckan har sin egen hockey-camp för barn mellan 9 och 16 år.
Därefter reste han vidare ett fåtal mil utmed E20 till hemkommunen Nykvarn där han för andra året i rad visade upp pokalen.
- Det är en superskön känsla att få komma hem med cupen igen. Det var härligt att få ta med den till Scaniarinken och få åka runt på isen med den. Det är en också en speciell känsla att få visa upp pokalen för barnen i min egen hockey-camp. Man försöker bara njuta av dagen och av att se alla människor som kom för att fira Stanley Cup-segern med mig. Det är fantastiskt att vara tillbaka och se alla glada ansikten igen.
Fans från hela landet hade sökt sig till Scaniarinken och Nykvarn för att hylla Carl Hagelin efter Stanley Cup-triumfen i våras.
Mikael, August och Stella Östberg åkte ner från Falun till Stockholm och Nykvarn för att träffa både Hörnqvist och Hagelin och passa på att fotografera sig med idrottens mest åtråvärda pokal.

Och från Värmland kom Mathias Fors tillsammans med sonen Emil, 8 år i höst, för att se Hagelin med Stanley Cup-bucklan.
- Vi tog tillfället i akt och har rest 35 mil, enkel resa, för att vara här idag. I grund och botten är jag Pittsburgh Penguins-fan sedan slutet på 80 talet, säger Mathias Fors. Jag har själv spelat mycket hockey och det var Mario Lemieux som fick mig att fastna för Penguins. Sen har jag följt dem sedan dess och jag har också fått med mig grabben på resan. Det är kul att sitta uppe och titta på finalerna tillsammans.
- Jag tittar på ganska mycket matcher, berättar Emil Fors som fyller åtta år i höst. Min favoritspelare är Sidney Crosby. Hagelin är också bra.
Mattias Fors är imponerad över hur Pens lyckades genomföra säsongen.
- Det har varit jättebra. Man har haft en bred trupp med den spets som behövs. Potentialen såg man innan säsongen. Det är kul att det går bra igen efter ett par ett par tuffa år på 2000-talet. Förutom de stora namnen som Crosby och Malkin tycker jag att det är rollspelarna som exempelvis Hörnqvist och Hagelin som gör den stora skillnaden. Den typen av spelare behövs.

Pittsburg Penguins besegrade Nashville Predators och tog sitt andra raka mästerskap. Något som senast inträffade för 19 år sedan.
- Det är en väldigt svårt att klara av att vinna två år i följd, säger Hagelin. Speciellt nu med lönetaket så blir det svårt att behålla samma lag år ut och år in. Det vi gjorde i år var otroligt starkt. Också med tanke på att vi fick pass kort sommar. Det är svårt att träna till nästa år och programmet blir komprimerat med nästan 200 matcher på två år. Kroppen blir lite tröttare än vanligt. Men vi har bra ledarskap i laget och alla gjorde sitt jobb.
Och känslan av att vinna Stanley Cup var lika överväldigande i år som förra året.
- Det var samma känsla som året innan. Det är en känsla som inte riktigt går att beskriva. När man har vunnit Cupen blir det en sån adrenalin-kick så att man vill bara dit igen nästa år.
Penguins besegrade Predators i finalserien med 4-2 i matcher och Carl Hagelin minns den avgörande matchen som en tillknäppt historia.
- Det var en typisk slutspelsmatch. Det var inte så många chanser och det var väldigt tajt ute på isen. Det var en väldigt fysisk match med många tacklingar och tätt spel. Det var ju också mållöst fram tills dess att det var två minuter kvar av matchen. Jag kommer ihåg att jag hoppade in på isen och helt plötsligt gjorde (Patrick) Hörnqvist 1-0.
- För honom att få göra det målet efter att ha blivit trejdad från Nashville några år tidigare måste varit härligt. Den känslan jag fick i kroppen var att nu kommer vi att vinna det här. Det kändes verkligen som om det var menat att han skulle göra det där målet, säger Hagelin.
Hagelin fick därefter själv sätta punkt för matchen då han använde sin snabbhet, stack ifrån Nashville-försvaret och satte 2-0 i öppen kasse.
- Speeden är genetisk, säger Hagelin. Det har jag fått från morsan. Hon är sjukt snabb. Sen har det ju varit mycket träning genom åren med min bror Bobbie. Vi har kört hårt sedan vi var 12-13 år gamla. Det har varit mycket löpning i backar och sen försöker jag alltid ge 100 procent när det är träning och dessutom köra lite extra start och stopp på isen efter passen. När jag fick sätta spiken i kistan med 14 sekunder kvar gick det ett lyckorus genom hela kroppen.

Även om avslutningen på säsongen blev den bästa tänkbara för Hagelin, var det i mångt och mycket också en kämpig säsong med en hel del skador som hindrade hans framfart i ligan.
- Det var en krokig väg, säger Hagelin. Det kanske var alla matcher som till slut tog ut sin rätt och jag fick lite skadeproblem under året. Sen kom jag möjligtvis också tillbaka lite för tidigt och spelade småskadad.
- Jag ser det som något jag får lära mig något av. Man blir starkare mentalt av att klara dipparna och motgångar är en del av hockeyn. Men när jag tänker tillbaka på året så är det ju ett otroligt lyckat år ändå och det jag det jag kommer ihåg är den där sista matchen, avslutar Carl Hagelin.