Skip to main content

Fysiken har en viktig roll - ibland

Visar Pat Maroons succé vägen för andra kraftpaket?

av Sixten Funqvist @Swe_Sid / NHL.com/sv Korrespondent

I en tid där slagskämparna och "poliserna" nästintill försvunnit helt från ligan har de fysiska spelarna kommit tillbaka efter några års frånvaro från de främsta kedjorna börjar de tyngre pjäserna göra sig hörda igen - på nya villkor.

När Wayne Gretzky dominerade i NHL under 1980-talet hade han ofta en egen beskyddare på isen. Denne någon var, under hans tid i Edmonton, Dave Semenko (1957-2017). Semenko noterades som mest för 27 poäng under en och samma säsong (1982-83). Men i den betydligt mer råa hockeymiljö än den som råder i dagens NHL såg han till att spelare som Gretzky kunde producera - "The Great One" noterades för övrigt för 196 poäng det året.

De hundratals förändringar som gjorts i regelverk och spel sedan Semenko stod på toppen av karriären har idag gjort att rena slagskämpar är ett minne blott. Dagens spelare måste kunna spela hockey och bidra framåt för att ta en plats i förstakedjan. Att enbart fokusera på den fysiska biten håller inte. "Enforcern" har ersatts av en annan typ av fysisk spelare - powerforwarden, men kombinationen har inte erövrat hela NHL.

Bortsett från en succévår under slutspelet 2015, då han noterades för elva poäng på 16 matcher, har Pat Maroons NHL-karriär i mångt och mycket handlat om fysiskt spel - han har fått stämpeln enforcer - och, som ett brev på posten, utvisningar. Förra säsongen visade dock 29-åringen att han är ett bra komplement till stjärnorna Connor McDavid och Leon Draisaitl. Det resulterade, för hans egen del, i personligt rekord gällande mål (27) och poäng (42). Och i en intervju med NHL.com berättade han nyligen att han siktar på att fortsätta spela i lagets framgångsrika förstakedja även kommande säsong:

Video: Maroon, McDavid samarbetar

"Jag försökte göra min del - vara stor och stark, gå hårt på mål och hoppas på att de skulle nå mig med en puck. Jag skapade oreda och försökte utnyttja det så mycket som möjligt."

Edmonton har funnit en väg framåt med Maroon bredvid McDavid och Draisaitl. Som motpart till den kombinationen finns till exempel Chicago Blackhawks. Förra årets förstakedja bestående av Patrick Kane, Artemi Panarin (numera i Columbus Blue Jackets) och Artem Anisimov var snabb, stark men inte särskilt tung. Samma sak gäller hos Stanley Cup-mästarna Pittsburgh Penguins där Sidney Crosby flankerats av spelare med liknande tänk - Connor Sheary och Jake Guentzel - men som saknar den tunga fysiken. Båda lagen har skördat fina framgångar och gemensamt har de fyra Stanley Cup-titlar på fem år. Men det har kostat. Under vårens slutspel fick Sidney Crosby, och även Evgeni Malkin, ta mycket stryk. Även om hockeyn har blivit renare ska man minnas att spelet hårdnar, och blir fulare, under slutspelstider. Därför har Pittsburgh sett över den biten under sommaren och från St Louis hämtades Ryan Reaves. Men här handlar det snarare om att komplettera laget - och inte förstakedjan - med tyngd och kraft.

"Jag kommer inte att göra 50 mål, men jag tror inte heller att det är därför jag är värvad." berättade Reaves för Sam Werner på Pittsburgh Post Gazette i juni. "Men i dagens NHL måste alla vara med och bidra."

Reaves är med största säkerhet inte värvad för att vara en permanent förstakedjespelare men Pittsburghs spelsystem syftar till att alla ska spela med alla. Och i ett lag där spelarna är utbytbara delar i en maskin måste alla passa in - även Reaves, som under sommaren har specialtränat på skridskoåkning för att hänga med i lagets höga tempo.

Inget lag har idag en Dave Semenko. Vissa lag har bara teknik och fart i förstakedjan. Andra har en gyllene medelväg. Anaheim, Boston och Dallas har alla spelare med den ultimata kombinationen: Fysiskt jobbig och producerande forward.

Anaheims Ryan Getzlaf har stått för 814 poäng på 861 grundseriematcher under sina 12 säsonger i ligan. Att han dessutom snittat över 100 tacklingar per säsong med en kroppshydda på 100 kilo fördelat över 193 centimeter gör sitt för att spä på helhetsintrycket av Getzlaf som en typisk powerforward. I Stars förstakedja finns Jamie Benn (188 centimeter, 95 kilo). Den store Benn är nära nog komplett och kan både bana väg för kedjekamraterna och skapa farligheter på egen hand, vilket hans 517 poäng på 585 matcher visar. Hans snitt på nästan 125 tacklingar (124,75) per säsong skvallrar om att motståndarna får se upp både när Benn har pucken och när han inte har den. Boston Bruins Brad Marchand kan inte stoltsera med samma fysik vilket också speglar sig i antalet tacklingar, 60 per säsong. Istället har hans ihärdiga, och nära nog småfula, spelstil varit en pina för motståndarna. Förra året föll bitarna på plats och Marchand blommade ut som en producerande powerforward när han noterades för 85 poäng på 80 matcher.

Inget lag har idag en Dave Semenko. Den fysiske spelaren måste numera bidra med mer än tacklingar och nävar. Han måste producera. Få lag har en Ryan Getzlaf eller Jamie Benn. Andra lag väljer att inte satsa på tyngd i förstakedjan. Vissa söker den typen av komplement och det gör att tidigare enforcers får chansen att blomma ut som poängproducenter.

Pat Maroon, till exempel.

Se mer