NHL:s 70-tal var Flyers succé, Habs dominans

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.

I den här delen av serien tar vi med er på en resa genom ligans historia, decennium för decennium. Idag: 1970-79.
NHL gick in i 1970-talet med en förändrad liga. Bara tre år tidigare hade ligan fördubblat antalet lag när "The Original Six" blev tolv lag efter att Pittsburgh Penguins, Philadelphia Flyers, Minnesota North Stars, St. Louis Blues, Los Angeles Kings och det snabbt ökända och föränderliga Californa Seals anslutit.
Antalet matcher ökade från 74 till 80 under decenniet och ligan växte ytterligare redan till säsongen 1970-71 då två nya lag anslöt: Vancouver Canucks och Buffalo Sabres. Till 1972-73 kom ytterligare två lag, Atlanta Flames och New York Islanders och året efter Kansas City Scouts och Washington Capitals. På bara några år hade NHL växt från sex till 18 lag.
Men genombrottet för de nya lagen skulle låta vänta på sig. Med ett undantag.
Philadelphia Flyers.
Eller som de kallades i folkmun: The Broad Street Bullies. Ett aggressivt, våldsamt och ibland rent brutalt lag som med spelare som Bobby Clarke, Andre Dupont och Dave Schultz. Flyers behövde bara sju år i ligan för att nå Stanley Cup - ett snabbhetsrekord för nya NHL-lag som står sig än idag.

Philadelhia Flyers vann cupen 1974 och 1975 under två säsonger då laget slog alla tänkbara utvisningsrekord: Dave Schultz, "The Hammer" kallad, är ett perfekt exempel på hur Flyers spelade: några av lagets värsta busar var till och med ute och slogs på läktaren i bästa Charlestown Chiefs-stil, ni vet laget med bröderna Hanson i kultfilmen Slagskott med bland andra Paul Newman. Flera av Flyers-spelarnas bravader slutade till och med i domstol. Trion Schulz, Clarke och Dupont drog säsongen 1973-74 på sig tillsammans 677 minuter i grundserien och säsongen efter 873 minuter i utvisningsbåset. På fyra år i Philadelphia Flyers, 1972 till 1976, satt Dave Schultz utvisad 1.749 minuter i grundserie och slutspel. Det är mer än vad många hela lag fick ihop…

Schultz´ notering på 472 minuter Stanley Cup-säsongen 1974-75 är fortfarande utvisningsrekord för NHL - med råge.
På flera sätt var ligans 70-tal ett rekordens årtionde. Dave Schultz sannolikt oslagbara utvisningsrekord. Och Darryl Sittler oslagbara poängrekord för en match: den 7 februari 1976 slog Toronto Maple Leafs till med tio poäng i en och samma match, när Maple Leafs besegrade Boston Bruins med 11-4. Sittler gjorde sex mål och fyra assister och slog därmed Montrealspelarna Maurice "The Rocket" Richards och Bert Olmsteads 32 respektive 22 år gamla rekord på åtta poäng i en match.
Även om ligan alltså expanderade kraftigt under 70-talet, så var det två av Original Six-lagen som dominerade decenniet, Flyers båda Stanley Cup-triumfer undantagna. Boston Bruins, med bland andra backlegendaren Bobby Orr vann den första titeln på 70-talet efter att ha besegrat St. Louis i finalen. Boston kom tillbaka 1972 men decenniet dominerades stort av Montreal Canadiens. "Habs" vann cupen 1971, 1973, 1976, 1977, 1978 och 1979.

Ett sammanfattande namn för epoken: Scotty Bowman. Med som tränare och ansvarig för alla cupsegrande Canadienslag utom det första som tränades av Al MacNeil. Bowmans bedrifter och Canadiens cup-dynasti har det skrivits om tidigare här på NHL.com/sv.
Samtidigt som Scotty Bowman ledde sina Canadiens till den ena triumfen efter den andra i NHL skedde intressanta saker på andra håll. 1976 tog på allvar snacket fart om ett samgående mellan NHL och WHA, World Hockey Association. Bobby Hull, som efter 15 säsonger i Chicago Black Hawks (som laget skrev sitt namn då) lämnat NHL för Wnnipeg Jets i WHA, var en av dem som jobbade hårdast för en sammanslagning av ligorna. Efter många turer, både i hockeysfären och i politiken, blev det 1978 så klart med en sammanslagning av ligorna. Då hade den nytänkande John A. Ziegler efterträtt Clarence S. Campbell som NHL-president. Efter säsongen 1978-79 lades WHA ner. NHL fick fyra nya lag till säsongen 1979-80: New England Whalers som omgående bytte namn till Hartford Whalers, Quebec Nordiques, Winnipeg Jets och Edmonton Oilers.

I Oilers spelade en blott 17-årig kanadensisk grabb från Brantford i Ontario. Som 16-åring spelade han i Sault Ste. Marie Greyhounds i juniorligan i Quebec, QJMHL, och gjorde 182 poäng (70/112) på 62 matcher. Året efter värvades han till Edmonton Oilers i WHA via lite tricksande med ligakollegan Indianpolis Racers som höll den unge talangen borta från draften där han i så fall kunnat hamna hos Colorado Rockies. 17 år gammal slog han till med 104 poäng (73/61) på 72 matcher för Oilers.
Säsongen efter, 1979-80, debuterade han i NHL med Edmonton Oilers. Det blev 137 poäng (51/86) på 79 matcher.
NHL gick ur 1970-talet och in i 1980-talet med 21 lag men framförallt med en ny och klart lysande stjärna, en spelare som skulle stöpa om hockeyn och som betytt mer än någon annan för hockeyns och NHL:s popularitet. Det ska vi berätta om i nästa avsnitt i den här artikelserien om ligans decennier.
Den nya stjärnans namn? Wayne Gretzky!