Den nya verkligheten för NHL-målvakter

NHL.com/sv kommer varje tisdag under säsongen 2019/20 att titta närmare på olika trender i NHL. I dag: så har arbetsbelastningen för NHL-målvakter förändrats.

Tiderna för NHL:s målvakter har förändrats.
Dagarna då vi såg Martin Brodeur eller Miikka Kiprusoff spela 75 matcher per säsong är förbi. Numera pratas det i stället om "workload management" - hantering av arbetsbelastning - i ligan.
Det här fenomenet har blivit mer och mer omtalat de senaste åren. Det har visat sig att målvakter som kommer in i slutspelet med 50-55 matcher i benen presterar bättre än de som spelat 60+ matcher.
Under fjolårssäsongen var det åtta målvakter i NHL som spelade 60 matcher eller fler. Av dessa var det bara två - Martin Jonas i San Jose Sharks och Sergei Bobrovsky i Columbus Blue Jackets - som tog sig förbi första rundan i Stanley Cup-slutspelet.
*** ***Läs också: [Gary Bettman om Board of Governors-mötet]
De två målvakter som gjorde upp i finalen mellan St. Louis Blues och Boston Bruins, Jordan Binnington och Tuukka Rask, spelade betydligt färre matcher. Binnington gick in i slutspelet med 48 matcher (32 i NHL och 16 i AHL) i benen. Rask hade spelat 46.
Tittar man på de tre målvakterna som gjorde upp om Vezina Trophy förra säsongen ger det samma bild. Vinnaren Andrei Vasilevsky, Tampa Bay Lightning, gjorde 53 matcher under grundserien medan de övriga finalisterna Robin Lehner, New York Islanders, och Ben Bishop, Dallas Stars, spelade 46 matcher vardera.
Vad det här poängterar är att NHL inte längre är en liga där förstamålvakten regerar. Det handlar i stället om att ha en stark duo för att skapa trygghet längst bak i samtliga 82 grundseriematcher. På den tiden Brodeur eller Kiprusoff spelade i princip varenda match för New Jersey Devils respektive Calgary Flames behövde lagen knappt ägna en tanke åt vem som backade upp dem. I dag är det av största vikt att ha ett starkt alternativ intill sin förstekeeper.
Lag som har bevisat det är inte minst Boston Bruins, Dallas Stars och Arizona Coyotes.
I Boston har Tuukka Rask fått en ypperlig partner i slovaken Jaroslav Halak. Veteranen har gett Bruins lyxen att kunna vila Rask och ändå få stabilt målvaktsspel. Halak, som nyligen spelade sin 500:e NHL-match, noterades för 40 matcher förra säsongen och hade en räddningsprocent på 92,2. Den här säsongen har han fortsatt vara imponerande och har räddat 93 procent av skotten på tolv matcher.

• Han gör det han ska utan att gnälla och han vet vad hans roll är. Han är alltid ute på isen tidigt och lämnar den sent, tar hand om sin kropp för att vara redo när chansen kommer, säger lagkaptenen Zdeno Chara till WEEI.com om sin landsman.
  • Det är lätt att glömma bort arbetsmoralen han har, hur han förbereder sig för matcher varje dag. Han är väldigt professionell och gör allt för laget.
    I Dallas har Anton Khudobin stått i skuggan av Ben Bishop, men presterat i princip lika bra målvaktsspel som den amerikanske Vezina-finalisten. Ryssen stoppade 92,3 procent av skotten på 41 matcher i fjol och har en räddningsprocent på 92,2 efter tolv spelade matcher i år.
    I Arizona har Darcy Kuemper växt ut till en av ligans främsta målvakter - och en tänkbar Vezina-vinnare. Det skulle antagligen inte ha hänt om det inte vore för de skadebesvär hans kollega Antti Raanta har haft. När finländaren värvades från New York Rangers 2017 var det för att ta över förstaspaden, men nu har han gett Coyotes bredd på målvaktssidan.
    Sedan har vi motsatsen. Lagen som fallerat en del på grund av att de inte kunnat erbjudande starkt målvaktsspel bakom sin startande målvakter. Här är Toronto Maple Leafs det mest frapperande exemplet. Frederik Andersen är en målvakt av hög NHL-klass, men bakom honom har man misslyckats med att hitta rätt efter det att man tappade Curtis McElhinney på waivers inför förra säsongen. Varken Garrett Sparks, Michael Hutchinson eller Kasimir Kaskisou har lyckats axla manteln.
    Den här säsongen är Leafs fortfarande vinstlösa när de inte har Andersen i kassen.
    Att dela med sig av arbetsbördan kanske låter som något naturligt och positivt för oss utanför NHL-bubblan. Men för målvakterna i densamma är det inte nödvändigtvis så. De är tävlingsmänniskor som vill och tycker sig kunna spela varje match.
    Att gå från att starta 60-70 matcher per säsong till 40-50 innebär en väldigt stor omställning som kan vara svår att vänja sig vid.
    - Som spelare älskar jag att vara på isen, älskar att spela matcher, säger Vegas Golden Knights keeper Marc-Andre Fleury till nyhetsbyrån AP.
  • Det är svårt att hitta exakt rätt mängd matcher. Nu för tiden känns det som allt det pratas om är hur man ska hantera två målvakter och sånt.
    Tuukka Rask ser båda sidorna av myntet.
    - Det är svårt, för om din startande målvakt tjänar 8-9 miljoner dollar, då vill du spela honom. Men sedan vill du vinna Cupen också, och då måste du fundera över om han kommer att klara av att spela lika bra under 25 matcher i slutspelet om han redan har spelat 70 i grundserien, säger Bruins burväktare till AP.
  • Då kanske det är bättre att spela honom 45-50 matcher och få riktigt bra insatser, lägga mer ansvar på den andra killen, och sedan få 25 bra slutspelsmatcher från sin startande målvakt.
    Washington Capitals målvakt Braden Holtby ledde hela ligan med 74 matcher säsongen 2014/15. De senaste åren har han fått se den summan sjunka till under 60 per säsong. Han erkänner att han inte tycker att det gynnar honom som målvakt.

• Det har känts mycket bättre de åren jag har spelat många matcher, menar han.
  • Det beror på att de handlar om att få känsla eftersom det går så fort. Men det är en sådan där grej där det antagligen är annorlunda för varje enskild person, mycket beroende på hur du tränar och allt runt omkring.
    Men oavsett vad målvakterna tycker är det här rimligen en trend som kommer att fortsätta göra sig gällande. Åtminstone så länge de målvakter som spelar färre matcher når bra resultat. Man ska trots allt minnas att NHL är en copycat-liga där lag gillar att ta efter vinnare. Så om en målvakt som spelar fler än 60 matcher i grundserien går hela vägen och vinner Stanley Cup efter ett starkt slutspel, då kanske vi har en helt annan diskussion om ett år.