Gustafsson om genombrottet

Välkomna till En-mot-En. Varje torsdag under säsongen 2018-19 kommer vi på NHL.com/sv ge er exklusiva intervjuer med några av ligans största spelare och profiler. Ämnen kommer täcka både det som sker på isen och utanför. I veckans inlägg har vi fått oss en pratstund med Chicago Blackhawks back Erik Gustafsson.

Det har varit en tuff säsong för Chicago Blackhawks. Efter att ha varit ett av ligans starkaste lag under många år är klubben inne i lite av en ombyggnadsperiod. De ligger i bottenskiktet av Western Conference, något som man inte är vana vid.
En ljusglimt den här säsongen för Chicagofansen har varit spelet från den svenske backen Erik Gustafsson. Den 26-årige Nynäshamnssonen gör sin första säsong som ordinarie i NHL, och har visat att han hör hemma i världens bästa hockeyliga. Gustafsson har stått för 30 poäng (åtta mål och 22 assists) på 48 framträdanden och redan krossat de 16 han stod för förra säsongen.
Efter spel i Djurgården och Frölunda tog Gustafsson steget till Nordamerika inför säsongen 2015-16. Han har hoppat mellan NHL och AHL (Rockford IceHogs) under sina två första säsonger, men är nu bofast i Chicago. Förra säsongen skrev han på ett nytt kontrakt med Blackhawks som sträcker sig till och med nästa säsong.
Vi fick oss en pratstund med Gustafsson där han ger sin syn på Blackhawks motiga säsong, sitt genombrott, svenskt kaffe, samt mycket mer.

Hur ser du på säsongen så här långt för er som lag?
Jag tycker vi började bra de sju första matcherna där jag tror vi vann typ sex stycken. Sen efter det har det gått dåligt kan man säga. Vi har inte fått med de resultaten som vi vill i matcherna och just nu ligger vi inte alls bra till, då vi är i botten av ligan. Vi är ju självklart inte nöjda med var vi ligger och vill göra det bättre för oss och för fansen här i Chicago. Vi har absolut inte visat hur bra vi kan vara, vissa matcher har vi gjort det, men som helhet så har vi inte gjort det.
För egen del så har det ju dock gått riktigt bra om man tittar på ditt spel och poängproduktionen. Vad är hemligheten till att det har lossnat i offensiven denna säsongen?
Jag tror att självförtroendet är den stora biten. Jag kom in med rätt bra självförtroende från start, sen har hängt med mig. Sen med poäng och allt sånt, så har vi hittat ett bra powerplay de senaste 10-15 matcherna som hjälpt mig att få in lite poäng. Men i helhet tror jag det är självförtroendet med puck och allt sånt. Jag rör mycket mer på skridskorna än vad gjort någon under någon gång tidigare i min karriär. Det öppnar upp ytor där jag kan passa pucken eller öppnar upp ytor där jag kan skjuta och göra mål.
Läs också: [Duon fortsätter leda Hawks\]
Du åkte ju lite upp och ner mellan NHL och AHL under dina två första år i Nordamerika. Vad har du tagit med dig från tiden i AHL?
Jag tror att de åren jag gjort i AHL har varit väldigt bra för mig och att de har hjälpt mig en hel del. Det har hjälpt mig att anpassa mig till hur man spelar här borta, med glas ut och så där som man inte gjorde så mycket hemma i Sverige. Jag tror att min tid i Rockford gjorde mig till en bättre försvarsspelare utan puck. Man gör så mycket extra träning där nere då det inte är lika tätt mellan matcherna. Tränarna som varit där nere har hjälpt mig att bli den spelaren jag är idag. Anders Sörensen, som varit i Chicago jag vet inte hur länge, hjälper backarna nere i Rockford. Han var en del till att jag fick chansen uppe i NHL, och han är någon jag fortfarande pratar med efter matcher och så där.
Du har fått spela en hel del med Duncan Keith under säsongen. Hur har det varit att spela jämte honom?
Det har varit sjukt kul. Han har ju varit bland de bästa backarna i ligan och vunnit Norris Trophy, tre Stanley Cup, och det är någon som man sett upp till även innan man kom hit. Han är även en riktigt trevlig kille, grym i omklädningsrummet och han hjälpte mig mitt första år när jag kom upp. Snackade mycket om hur jag skulle spela och vad jag kunde förbättra. Så att få spela med honom nu, det gör mig till en bättre spelare för att han är så lätt att spela med.

Om vi blickar tillbaka lite till nyårsdagen. Hur var Winter Classic-upplevelsen?
Den var grym. Jag pratade lite med (Patrick) Kane, (Jonathan) Toews och (Brent) Seabrook om hur det var ungefär, men jag trodde aldrig att det skulle vara så grymt. Det var en mäktig känsla att gå ut där. Det var inte så mycket folk på läktaren under uppvärmningen för det var så jäkla kallt, men när man väl kom in där vid matchstart så var det helt fullsatt. Det var en grym upplevelse, synd bara att vi inte kunde vinna. Men nationalsången innan där var riktigt mäktigt, och ett minne man kommer ha med sig hela livet.
Du har ju bott i Stockholm och Göteborg innan du fyttade över. Går det ens att jämföra att bo i de städerna med Chicago?
Haha, det är svårt. Jag har faktiskt fått denna frågan förut, men har inte kommit på något bra svar. Det är svårt att göra det. Två stora städer i svenska mått i Stockholm och Göteborg, men Chicago är oerhört stort. Städerna gillar hockey, så det är väl en jämförelse man kan göra.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Folket i Chicago har ju ett rykte av sig att vara extremt sportintresserade, är det något du känner av?
Ja, det är något man märker av när man kommer hit. Var det inte hockey så var det baseball, och var det inte baseball så var det (amerikansk)fotboll eller basket. Det är någonting som händer, det är alltid något som händer. Det är kul för jag gillar baseball och fotboll så det är kul att kolla på och något som man kan kolla på med laget.

Är det något du saknar hemifrån förutom familj och vänner?
Svenskt kaffe (haha). Jag kan inte dricka kaffet här borta. Jag älskar kaffe och måste ha mitt kaffe på morgonen. Så det är väl det. Sen finns det ju andra saker absolut, men kaffet är något som jag alltid beställer med när familj eller vänner ska komma och hälsa på.