Skip to main content

Lindros hyllad med tröjan i taket

För alltid ihågkommen hos fansen i Philadelphia - och en spelare som var en av sitt slag

av Peter Sibner @petersibner / Redaktör, nhl.com/sv

Så fick då sagan äntligen ett lyckligt slut. På torsdagskvällen hissades Eric Lindros tröja nummer 88 till taket i Wells Fargo Center i Philadelphia, och den kärleksaffär som inleddes sommaren 1992 och gick från häftig förälskelse till mycket slitsam skilsmässa kunde till sist summeras till en livslång vänskap.

Eric Lindros valdes in i Hockey Hall of Fame under förra säsongen, men trots 865 poäng på 760 matcher, en Hart Trophy, två JVM-guld och och även guld i såväl OS som Canada Cup hans karriär blev inte vad varken han eller Philadelphia Flyers hade hoppats på. Men likväl: när Lindros stod på toppen av sin karriär var han världens bästa hockeyspelare. Hade han fått vara skadefri och inte drabbats av upprepade hjärnskakningar och ryggskador så är frågan om det inte också hängt ytterligare en eller ett par Stanley Cup-flaggor i taket där bredvid hans tröja i Philadelphia.

Närmare än Stanley Cup-finalen mot Detroit 1997 kom han aldrig att vinna den åtråvärda trofén i Philadelphia eller någon annanstans. Och efter en utdragen konflikt med klubben omkring såväl kontrakt som medicinska procedurer lämna han slutligen Flyers sommaren 2001 och skrev på för rivalen New York Rangers. Hela stadens stora hjälte var plötsligt en svikare, och buades ut efter noter varje gång han kom tillbaka i bortadress. 2007 avslutade han till sist karriären efter tre säsonger i Rangers, en i Toronto och en i Dallas. Relationen med Philadelphia Flyers sägs fortsatt ha varit frostig även ett par år efter att han lade skridskorna på hyllan.

- Det är ingen hemlighet att jag lämnade Philadelphia under allt annat än ideala omständigheter. Det som hände var jobbigt och frustrerande. Jag började prata med Holmgren i augusti 2011 och det hela började falla på plats. Paul är en speciell kille, sa Eric Lindros på en presskonferens inför matchen och syftade på Flyers president och tidigare general manager Paul Holmgren.

Holmgren var inte sen att återgälda tacksamheten.

- Från och med detta ögonblicket kommer nummer 88 finnas med bland de stora spelare som hänger här i taket. Den hänger där för gårdagens, dagens och morgondagens generationer att se och veta att det är ditt nummer, och bara ditt nummer, sa Holmgren under ceremonin när Lindros introducerades.

Ja, på torsdagen var allt gammalt groll mellan Flyers och Lindros glömt. Klubben hängde först upp Toronto-bördige Lindros tröja i taket och gick sedan ut och besegrade just Toronto med 3-2 efter förlängning. Lindros var tagen av ceremonin och fansens jubel.

- Det gav chans att minnas de stora ögonblick jag fick uppleva här i Philadelphia, vänskaperna jag byggt upp i den här fantastiska staden och den respekt jag har för lagets fans. Det är ett tillfälle för mig att säga tack. Kunskapen bland fansen här är otroligt, det är så kul att spela inför fans som fattar grejen, sa Lindros om hyllningarna från det som en gång var hans hemmapublik.

Och det är inte konstigt att Eric Lindros var populär under sin tid i Flyers dress. 

Med sina 194 centimeter, 109 kilo och mycket fysiska spelstil var han under några år i mitten av 90-talet hela ligans största attraktion. Han kunde trampa förbi motståndare med sin fina skridskoåkning, hitta en lagkamrat med en öppnande passning och finta bort de bästa av backar och målvakter med sin fina klubbteknik. Men han drog sig inte heller ifrån att sänka motståndare med stenhårda tacklingar och emellanåt en och annan ful crosschecking eller för den delen en rak höger om så krävdes.

Att Lindros aggressiva spelstil och den stenhårda uppvaktning han utsattes för kom att förkorta hans karriär råder det ingen tvekan om. Skadebesvären började egentligen redan under rookiesäsongen 1992-93 och under sina år i ligan spelade han aldrig samtliga matcher under en säsong. 

Dagens NHL-hockey ser väldigt annorlunda ut än på den tiden Lindros spelade. Under de kanske mest framgångsrika åren i Philadelphia bildade han en kedja tillsammans med Mikael Renberg och John LeClair som kom att kallas "The Legion of Doom". Alla tre spelarna vägde över 100 kilo och ryggade aldrig undan i närkamper eller dueller framför kassen. 

Det är kanske inte så märkligt att både Renberg och LeClair gjorde sina bästa säsonger tillsammans med Lindros. LeClair kom till klubben från Montreal som 25-åring och hade gjort 44 poäng som bäst där. I par med Lindros nådde han direkt stora framgångar och stod två gånger om för 97 poäng och hade tre raka säsonger med över 50 mål. Mikael Renberg gjorde 82 poäng på 83 matcher under sin rookiesäsong, men när han året efter parades ihop med Lindros rankades han ett tag som en av ligans vassaste ytterforwards och slutade åtta i poängligan efter 57 poäng på 47 matcher. 

- Vi fick spela tillsammans mer eller mindre från första dagen John kom till klubben. De sa att vi var bra direkt, men jag tycker vi hade några dåliga matcher. Men efter det gjorde vi mål mer eller mindre varje kväll. Det var fantastiskt att spela med dem, vi jobbade riktigt bra ihop, sa Renberg i samband med alumnimatchen som återförenade kedjan när Lindros och LeClair valdes in i Flyers Hall of Fame 2014.

Eric Lindros går till historien som en av de största spelarna i Flyers historia, och var vid tillfället en av de bästa spelarna i hela ligan. När han vann Hart Trophy 1995 var han antagligen bäst av alla. Likaså 1997, när Flyers förlorade finalen mot Detroit Red Wings.

Det är inte bara hockeyn som ser annorlunda ut idag. Även spelarna. 109 kilo och 194 centimeter är ovanligt för en center av modernt snitt. Dagens stjärnspelare är ofta betydligt lättare - både Sidney Crosby och Connor McDavid ligger runt 90 kilo och har en betydligt mindre fysisk spelstil. Ingen av dem lär någonsin komma i närheten av Lindros toppnotering om 163 utvisningsminuter på en säsong, och många tillfällen att slåss lär de inte heller tillåtas få under sina karriärer.

Över huvud taget är den klassiska centertanken eller power forwarden ett utdöende släkte i NHL. Alexander Ovechkin är naturligtvis en spelare som åtminstone i början av sin karriär påminde en hel del om Lindros, med hög intensitet, tunga tacklingar och en stor förmåga att producera både mål och assist. En annan spelare är Milan Lucic, som med sina 107 kilo och fysiska spelstil gjort över 20 mål vid hela fem tillfällen och nått 30 mål som bäst. 

Bland svenska spelare minns vi Johan Franzén som en värdig arvtagare till Tomas Sandström och Mikael Renberg, och åtminstone sett till hur dagens hockey spelas har både Filip Forsberg och Mika Zibanejad helt klart element av power forwards i sitt spel och är storväxta spelare med suveräna skott och utmärkt spelsinne. Men båda har gjort sig kända som något av gentlemän där ute på isen, och det var knappast Lindros i sina glansdagar.

Nej, en spelare som Lindros kan det nog dröja länge innan vi får se i NHL. Han hade verkligen hela paketet.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.