Skip to main content

Djupanalys: Slutspelsmålvakter

Målvaktsduo eller ensam riddare? Går man långt om man är hetast på väg in i slutspelet?

av Sixten Funqvist @Swe_Sid / NHL.com/sv Korrespondent

Varje lördag gräver NHL.com/sv djupare i statistiken i vår serie Djupanalys. Med allt från skottprocent och powerplaysiffror till istid och puckinnehav tar vi statistiken till hjälp för att förstärka din NHL-upplevelse. 

Den här veckan står Stanley Cup-slutspelet runt knuten och nu gäller det för alla lagdelar att klicka för att man ska lyckas. Vi tittar i arkivet och ställer oss ett par frågor: Hur långt har de hetaste målvakterna under grundseriens avslutade veckor nått i slutspelet? Och hur har det sett ut hos finallagen: Är det en målvakt som burit laget dit eller har det varit ett arbete av en duo?

För att bilda oss en uppfattning om vilka målvakter som varit "hetast" under säsongsavslutningen har vi den här veckan tittat på målvakter med minst tio matcher under bältet från och med den 1 mars varje säsong från och med 2005-06 och framåt. En liten brasklapp i sammanhanget är den komprimerade säsongen 2012-13 då schemat blev komprimerat, vilket också märks i statistiken. Den bäste målvakten under avslutande dryga månaden var Columbus ryss Sergei Bobrovsky. Med en räddningsprocent på 94,6 och en GAA på 1,60 på 26 framträdanden (18-5-3), varav 25 starter. Trots det missade Columbus slutspel med en poäng. 

I övrigt har bara den hetaste målvakten från 1 mars och framåt missat slutspel vid ett tillfälle. Mike Smith spelade precis tio matcher (5-4-1) från 1 mars 2016 och framåt - på vilka han hade 1,81 i GAA och en räddningsprocent på 94,1 men Coyotes bommade ändå slutspel. Samtidigt har den hetaste målvakten under grundseriens avslutning bara nått hela vägen till Stanley Cup-final en gång. Marc-Andre Fleury bar kanske inte sitt Pittsburgh under våren 2008, men han var onekligen en avgörande faktor. På hans sista 13 framträdanden i grundserien hade han en GAA på 1,45 (!) och en räddningsprocent på hela 95,0. I slutspelet fortsatte han att storspela. Fleury vaktade målet i Pittsburghs samtliga 20 Stanley Cup-matcher och hade också den bästa räddningsprocenten med 93,3. När det gäller insläppta mål kom han tvåa med sina 1,97 - endast trumfad av Detroits Chris Osgood, som besegrade Fleury i finalen. 

När Carolina blev mästare våren 2006 var Cam Ward en viktig del i den bedriften. Under Stanley Cup spelade han 23 av lagets 25 matcher och var näst bäst av alla målvakter med minst tio matcher under bältet när det gäller GAA (2,14). Han kom även trea med 91,9 i räddningsprocent. Som jämförelse var Oilers Dwayne Roloson, som spelade 18 av 24 matcher, tvåa i räddningsprocent (92,7) och trea i GAA (2,33). Bäste målvakt under grundseriens avslut var Calgarys Miikka Kiprusoff (93,9% och 1,71 GAA på 22 matcher), men han fick se sig besegrad av Anaheim redan i den första rundan.  

Året därpå briljerade den storvuxne Jean-Sebastien Giguere när ett stjärnspäckat Anaheim vann Stanley Cup. Faktum är dock att han slutade på fjärde plats i räddningsprocent (92,2) och trea i GAA (1,79) i slutspelet. Ottawas Ray Emery, som stod för motståndet i finalen, spelade samtliga slutspelsmatcher och låg med i toppen fram till finalen då han, och hela laget, sjönk samman. Emery avslutade slutspelet med 90,7% och en GAA på 2,26 vilket är sämst respektive näst sämst bland de målvakter med minst tio slutspelsmatcher det året. Sedan Fleurys uppvisning 2008 har inget finallag nått dit med hjälp av bara en målvakt i spel i slutspelet. 

Senast den hetaste målvakten under grundseriens avslut nådde förbi slutspelets andra runda var 2011 då Roberto Luongo - med 10-3-0, 1,53 i GAA och 94,4 i räddningsprocent sista veckorna - nådde final med Vancouver. Luongo spelade i samtliga 25 slutspelsmatcher men hans backup Cory Schneider gjorde fem framträdanden - men bara en start. 

Både 2012 och 2014 åkte Ilya Bryzgalov och Tuukka Rask ut i den andra rundan medan de två statistiskt bästa målvakterna som nått slutspel sedan Rasks uttåg - kom ihåg att Smith missade 2016 - fått respass redan i den första rundan: Ondrej Pavelec i Jets 2015 och Sergei Bobrovsky med Blue Jackets förra säsongen. 

Under slutspelen är det målvaktsparen som skördar framgångar. När Chicago vann sin tredje Stanley Cup 2015 gjorde man det tack vare att backupen Scott Darling storspelade när Corey Crawford sviktade. Crawford blev utbytt i den första matchen mot Nashville efter att ha släppt in tre av tolv skott i den första perioden. Darling klev in och räddade samtliga 42 skott han fick på sig i den matchen, där Chicago vände till seger 4-3 i den andra övertidsperioden. Två dagar senare släppte Crawford sex av 35 skott förbi sig när Preds demolerade Hawks med 6-2. Darling spelade de nästföljande två matcherna men när även han "gick in i väggen" efter en genomklappning i den femte matchen när han också släppte tre av tolv skott i den första perioden. Crawford byttes in och stod sedan samtliga avslutande 17 matcher där han noterades för en räddningsprocent på 93,2 med en GAA på 2,08. 

Detsamma hände 2016 och 2017 när Pittsburgh Penguins vann sina titlar. Marc-Andre Fleury var skadad i inledningen av Penguins slutspel våren 2016 och efter att Jeff Zatkoff klappat igenom i den andra matchen mot Rangers äntrade Matt Murray scenen. Ynglingen stod samtliga matcher, tolv raka, innan han föll igenom i den fjärde konferensfinalen mot Tampa Bay. Fleury kom in och avlastade i en och en halv match innan Murray var tillbaka. Han vaktade målet i de återstående åtta matcherna och noterades för en GAA på 1,70 med en räddningsprocent på 92,4. 

Fjolårets kampanj mot titeln inleddes med Fleury mellan stolparna. I den andra matchen mot Ottawa i konferensfinalen, Penguins femtonde för slutspelet, blev han utbytt efter att ha släppt in fyra av nio skott (räddningsprocent på 55,5%) 12:52 minuter. Murray kom in men kunde inte rädda den matchen, som Pens föll med 1-5. Murray blev kvar mellan stolparna och spelade samtliga återstående nio matcher för Pens, med en räddningsprocent på 93,8 och en GAA på 1,71. 

Gemensamt för alla tre scenarion i det här fallet är att ingen av målvakterna var topp tre i slutet av grundserien: Murray var på 17:e plats i GAA och 14:e i räddningsprocent av alla målvakter med minst tio matcher från den 1 mars 2017 och framåt. Fleury var visserligen femma i GAA (2,08) 2016, men på 15:e plats i räddningsprocent (91,6). Crawfords facit 2015 var femma med 93,5 i räddningsprocent men nionde plats i GAA (2,17). 

En en målvakt som toppar formen i slutet av grundserien behöver inte nödvändigtvis gå långt i slutspelet. Å andra sidan kan en målvakt inte helt ensam bära sitt lag hela vägen. Därför behöver man en duo som kan prestera. 

På senare tid har vi sett flertalet lag vila sina förstekeepers till förmån för backuperna. Ett smart drag då historien visar att en utvilad målvakt behövs - även om han behöver hjälp. Toronto har till exempel låtit veteranen Curtis McElhinney göra sex framträdanden, varav fyra starter, på de senaste femton matcherna. Det är en närvaro på 40 procen till skillnad från 22 över hela säsongen. Resultatet? McElhinney har storspelat - GAA'n är 1,80 och räddningsprocenten 94,4. 

I Washington har Braden Holtby sviktat och det har gett schweizaren Philipp Grubauer chansen. På elva framträdanden, varav tio starter, har Grubauer 92,7% och 2,19 i GAA. Detsamma gäller i Devils där Keith Kinkaid storspelar efter att Corey Schneider sviktat: Kinkaid har visserligen 2,41 i GAA men hans räddningsprocent på 92,8 är femte bäst bland målvakter med minst tio matcher sedan den 1 mars. 

Antalet matcher för dessa herrar är kanske inte ett tillräckligt stort urval. 

Men i slutspelssammanhang räcker det att prestera när det behövs. 

En till två matchers kvalitet kan räcka väldigt långt.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.