Tvillingarna Sedin första bröderna till 1000

Allt kom ihop i ett enda ögonblick: då räknades allt samman, allt Henrik Sedin betydde för staden, för laget och för NHL. Och vad staden, laget och NHL betydde för honom.

Det var den 20 januari och Henrik tog emot en passning från sin bror Daniel. Han fintade och gjorde mål för Vancouver Canucks i Rogers Arena, den 1000:e poängen i NHL. Målsignalen tjöt. Fansen jublade. Musiken spelade. Hans lagkamrater omfamnade honom.
När han skrinnade tillbaka till bänken kom målvakten han nyss överlistat, Florida Panthers Roberto Luongo, fram och gratulerade. Henrik gav Luongo en vänskaplig klapp på kinden. Han vinkade till fansen och applåderade dem, tackade dem på samma sätt som de tackade honom.
Och snart är det Daniel Sedins tur. Han är två poäng från 1000, när Vancouver Canucks möter New York Islanders i Brooklyn på tisdag. Nu spelar det ingen roll hur, var eller när han gör det. Men desto mer med vem och för vem.

• Vi har varit med om så mycket tillsamman, goda tider och dåliga tider, allt, säger Daniel och tänker på sin bror. Om jag lyckas nå målet med honom på isen, då skulle det betyda massor.
  Henrik fick sin stund. Nu förtjänar Daniel sin egen.
  Daniel blir den 87:e spelaren som når 1000 poäng i den liga som just nu firar sitt 100-årsjubileum och som har sett mer än 7.600 spelare under åren. Han blir den 39:e spelaren som når drömgränsen i ett och samma lag, och bara den andra i Canucks.
  Det här är en spelare som vunnit Art Ross Trophy som ligans poängkung och som kom tvåa i omröstningen om Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare 2010-11, säsongen efter att hans bror vann trofén. Han har varit uppe på 41 mål och tio gånger gjort mer än 20 mål under en säsong.
  Men det här kommer att bli ett ögonblick som visar också vad bröderna Sedin har betytt för varandra. Speciellt viktigt nu eftersom det kan vara deras sista säsong i NHL.
  Aldrig förut har NHL sett två bröder nå 1000 poäng var, särskilt inte i samma lag och samtidigt. Definitivt inte två identiska tvillingbröder som tillbringat den mesta av speltiden i samma kedja.
  Sedinarna har nått sina framgångar tillsammans. Från draften 1999, då Canucks general manager Brian Burke manövrerade för att få ta Daniel som nummer två och Henrik som nummer tre. De kom till Nordamerika från Sverige tillsammans till säsongen 2000-01. De har assisterat varandra 414 gånger: Henrik till 267 mål av Daniel, Daniel till 147 mål av Henrik.

• När jag nådde 1000 poäng, inte trodde jag då att det skulle bli en så stor sak, säger Henrik. Men när det hände, då betydde det verkligen mycket. Hur lagkamraterna såg på det, hur alla runt omkring en tog det och njöt av det. Så det kommer att betyda massor.
  Sedinarna är inte samma spelare idag som de var en gång. Men de är samma människor: ödmjuka, artiga, lojala.
  De är 37 nu, och Canucks nye coach Travis Green gillar spelare som Brock Boeser och Bo Horvat, en snabbare hockey. Henriks och Daniels istid har minskat: Daniels från 18,23 i snitt förra säsongen till 14,12 den här och Henriks från 19,02 till 14,16. De förväntade sig det. Och de accepterade det.
  - Jag har sett elitspelare som fått sin istid minskad och som haft svårt att acceptera det, säger Travis Green. Men de här killarna är Hall of Fame-material inte bara på isen. De är Hall of Fame-kvalitet rakt igenom.
  Den stora besvikelsen är naturligtvis att de aldrig vunnit Stanley Cup. De var bara en match ifrån 2011, men förlorade match sex och sju mot Boston Bruins. De spelar båda sina sista år på kontraktet, men ingen av dem vill flytta till någon annan klubb för att vinna cupen.
  - Därför att den här staden betyder så mycket för oss. Coacherna trodde på oss när vi kom hit för längesedan trots att det hade varit lätt för dem att trada iväg oss eftersom vi inte levde upp till förväntningarna direkt, säger Daniel. Det betyder enormt mycket för oss.
  Henrik fyller i:
  - Vi har varit här så länge och att då sticka iväg en och en halv eller två månader för att kanske ha en chans att vinna cupen, det kanske hade varit bra. Men det skulle inte vara samma sak som att vinna Stanley Cup med Canucks. Att vara en del av något man varit med om att bygga upp under många år… näe, för oss skulle det inte vara samma sak.
  Bröderna ska nu spela färdigt säsongen med Canucks och sedan börja fundera på framtiden. När de en gång lämnar NHL och var än de hamnar i poängligan, så kommer NHL inte att vara samma sak utan dem.
  - De har varit en välsignelse för staden Vancouver, säger Brian Burke, nu Calgary Flames president of hockey operations. De har varit en välsignelse för National Hockey League. När de lagt av blir vår liga mycket fattigare.