De stora stjärnorna klev fram på 1990-talet
Nicklas Lidström störste svensk när dynastierna dog och ligan blev större
av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer
När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.
I den här delen av serien tar vi med er på en resa genom ligans historia, decennium för decennium. Idag: 1990-99.
National Hockey League gick in i 1990-talet i en målinriktad fortsättning på det lugna 80-talet. Efter att ha expanderat till 17 lag under 70-talet och med ytterligare fyra lag, främst i Kanada, till säsongen 1979-80 (Edmonton Oilers, Hartford Whalers, Quebec Nordiques och Winnipeg Jets) var det mest dramatiska som hände under 80-talet att laget i Atlanta flyttade till Calgary och blev Calgary Flames och att Colorado Rockies blev New Jersey Devils.
1990-talet ändrade på allt det. Det sista decenniet under det århundrade som sett NHL födas och hockeyn bli en världssport, såg massor av de stjärnor, som ännu idag är förebilder för generationer av unga hockeyspelare, dominera och göra hockeyn och NHL än mer populär: Mario Lemieux, Wayne Gretzky och en handfull unga svenskar som inte tvekade att ta för sig.
19 år gammal kom Mats Sundin från Djurgården till Quebec Nordiques 1990. Fyra år senare blev Quebec också första anhalten i NHL för Modos superstjärna Peter Forsberg, då 21 år gammal. Frölundas Daniel Alfredsson blev Ottawa Senators trogen i 17 säsonger från 1995 och framåt.
1991 landade en ganska tanig 21-åring i Detroit. Red Wings hade dolt sina avsikter med den unge rumpmasen, sedan agenten Donny Meehan av en ren slump sett honom spela i Västerås 1988. Meehan kontaktade Red Wings-höjdaren Neil Smith som var tveksam. Ingen hade ju hört talas om den där unge svensken.
Meehan, uppbackad av scouten Christer Rockström, stod på sig. De talade varmt och entusiastiskt om sin spelare. I draften 1989 var den unge spelaren en no-no ända tills den tredje rundan, då Red Wings general manager Jimmy Devellano äntrade scenen och kungjorde klubbens val: "Detroit Red Wings väljer backen Nicklas Lidström från Västerås, Sverige".
Ett val som skulle komma att påverka hela 90-talet i NHL. I en ESPN-artikel från 2015, när Lidström valdes in i Hockey Hall of Fame, konstateras att "det utan tvekan var det bästa valet någonsin i den professionella lagidrotten".
Devellano har eränt att han tvekade in i det längsta. Men till slut gav han efter för påtryckningarna:
- De sade att det var en spelare som många inte kände till, men att han hade en fruktansvärt bra känsla för hockeyn, var en väldigt duktig skridskoåkare och med blick för spelet. Det var uppsidan. Tyvärr var han inte särskilt stark, berättade Devellano.
Devellano insåg dock att det gick att fixa till fysiken.
- Ja, herregud. Han förändrade hela vårt lag. Han bar oss i 20 år.
Nicklas Lidström var en av 90-talets största spelare i konkurrens med Wayne Gretzky, Jaromir Jagr och Mario Lemieux. Han ledde Red Wings till de två Stanley Cup-triumferna 1997 och 1998 och fyllde sedan på med två cuper till under 2000-talets första decennium. Han vann VM- och OS-guld. När 2000-talet rullade in fullbordade Lidström sin dominans: han vann Norris Trophy som bäste back sju gånger.
1990-talet kom inte bara med legendariska spelare till NHL, utan också med nya lag. Ligan expanderade in i nya territorier. Blickarna riktades söderut: 1991 anslöt San Jose Sharks, 1992 kom Tampa Bay Lightning och Ottawa Senators och året efter kom Mighty Ducks of Anaheim och Florida Panthers. 1998 blev Nashville Predators det 27:e laget i NHL och 1999 återvände hockeyn till Atlanta med Atlanta Thrashers.
Detroit Red Wings slogs alltid i toppen och var det närmaste 1990-talet kom en dynasti under det första årtionde i ligans historia som i övrigt mest utgjorde dynastiernas död: Montreal Canadiens hade dominerat 50-talet, Toronto Maple Leafs och Montreal 60-talet innan Montreal vann sex cuper under 70-talet. New York Islanders och Edmonton Oilers hade vunnit Stanley Cup fyra gånger var under 80-talet medan Montreal och Calgary Flames stuckit upp varsitt år.
Det ändrades under 1990-talet. Även om det såg ut som om dynastitiden inte var förbi när Pittsburgh, ledda av Mario Lemieux och Jaromir Jagr vann både 1991 och 1992, bjöd resten av årtiondet på flera segrare: Montreal Canadiens (1993), New York Rangers (1994), Calgary Flames (1995), Colorado Avalanche (1996), Detroit Red Wings (1997-98) och Dallas Stars 1999.
När National Hockey League gick in i det nya seklet visste alla att i praktiken vilket lag som helst kunde vinna Stanley Cup. 2000-talet bevisade också att det verkligen var så. Men det återvänder vi till i nästa avsnitt om ligans decennier här på NHL.com/sv.