Krönika: Vilka är bäst rustade för det nya århundradet?

Maple Leafs maktdemonstration på hundraårsdagen av ligans och lagets födelse understryker lagets
förvandling under Lou Lamoriello och Brendan Shanahans styre. Smarta värvningar, där målvaktsfantomen Frederik Andersen för undertecknad sticker ut som den mest betydelsefulla, kryddat med en bra utväxling hos talangerna i truppen har gjort Leafs till en maktfaktor på bara några år. Naturligtvis hjälper det att man fick drafta Auston Matthews under sommaren 2016, något som Mike Babcock i ett flertal tillfällen har sagt "snabbspolade lagets förvandling."

Torontos spelare har framtiden för sig men fönstret kan vara mindre än vad man tror. Många unga spelare, bland andra Matthews, Mitch Marner och William Nylander, sitter på kontrakt som måste förhandlas om inom några år och det kan då bli svårt för Leafs att hålla ihop laget. Men det är på intet sätt omöjligt att Leafs lyckas behålla alla pusselbitar, och redan innan det är dags för omförhandlingar kan laget vara med och utmana. Om det är något Leafs saknar just nu är det, värvningen av Patrick Marleau till trots, rutin. Man skulle även må bra av en väldigt stabil back som, på egen hand, skulle kunna bära försvaret. Det finns således frågetecken, men de är ändå ganska få.

Pittsburghs förmåga att vinna två år i rad har grundat sig mycket i att man korrigerat de pusselbitar som behövs för att hålla sig kvar på toppen. De bakomvarande lagen får i sin tur bygga sina lag bit för bit för att komma ikapp. Det är precis vad Nashville Predators har gjort de senaste åren och David Poile har inte tvekat när chansen till att förbättra sin trupp har uppkommit. Det visade värvningen av Ryan Johansen förra året och det visar värvningen av Kyle Turris i år. Bredden blev Nashvilles akilleshäl förra året och undan för undan har laget rustat på den fronten. Western Conference har tappat "makten" till klubbarna i öst och det är också i öst vi hittar de som potentiellt skulle kunna bli Nashvilles banemän i en final framåt sommaren.
Tampa Bay Lightning har i princip redan tagit sig igenom den problematiska tillvaro det kan innebära att sitta med betydande spelare på utgående kontrakt, och general manager Steve Yzerman har gjort ett strålande arbete. Kontraktsförlängningarna - där Alex Killorn, Nikita Kucherov och Steven Stamkos alla tog avtal som låg under det förmodade marknadsvärdet - och värvningarna imponerar. Lagets bortavaro från slutspelet förra säsongen berodde fullt ut på de skador man hade i truppen. Vi visste att de skulle vara bra, men frågan är om någon visste att de skulle vara så här bra? I skrivande stund har Jon Coopers manskap spelat in 50 poäng på 33 matcher (24-7-2) och även om man inte leder i stor stil: Närmsta utmanare är fyra poäng bakom och den hockey laget har presterat för tankarna till Detroit Red Wings glansdagar och, för den delen, till den röda sovjetiska lagmaskinen. I mål har Andrei Vasilevskiy axlat manteln som förstekeeper med bravur och framåt leker Nikita Kucherov och Steven Stamkos hockey. I försvaret finns viktiga kuggar som Victor Hedman och Anton Strålman.
Både Toronto och Nashville är stabila.
Men Tampa Bay är komplett.
Laget har spelat sina kort rätt i nästan allt man företagit sig på sistone. Fortsätter man på det viset finns all anledning att tro att Tampa Bay Lightning blir de första riktiga härskarna av NHL's andra århundrade.