– Så klart betyder de två cuperna jag vann som spelare mest; speciellt kanske den andra gången när snacket gick om att det på grund av lönetaket skulle vara omöjligt att vinna Stanley Cup två gånger i följd. Men vi gjorde det med Penguins. Och sedan att få möta Nashville med många gamla lagkamrater och dessutom få göra det där målet med kort tid kvar… det är ju så klart mitt största hockeyminne, säger Patric Hörnqvist, 38, till NHL.com/sv.
Han var högst delaktig i Pittsburghs båda cuptriumfer: 2016 när laget besegrade San Jose Sharks med 4-2 i matcher och Hörnqvist gjorde matchdödande 3-1 till Penguins med bara 62 sekunder kvar av den sjätte matchen. Och året efter, i finalen mot Nashville Predators (4-2), slog han också till i den sjätte matchen med det matchavgörande 1-0-målet 18:25 in på tredje perioden. Det innan Carl Hagelin satte 2-0 i tom kasse med 14 sekunder kvar att spela.
Patric Hörnqvist avslutade den aktiva karriären med 22 matcher i Florida Panthers, hans tredje NHL-klubb efter Nashville Predators och Pittsburgh, säsongen 2022-23. Det blev sammanlagt 901 matcher under 15 säsonger i NHL med ett facit på 543 poäng (264+279) plus elva slutspel med 53 poäng (28+25) på 106 matcher.
Efter tre aktiva år och 147 matcher i Florida tog Patric Hörnqvist inför förra säsongen plats i Panthers styrelserum: med titeln Scouting och Development Consultant och med direktlinje till klubbens general manager Bill Zito.
– Jag gör lite allt möjligt, kan man väl säga. Jag försöker lära mig så mycket som möjligt; vad är management och sådana saker. Jag har inga arbetsuppgifter som typ ’det här måste du göra’… jag är mer ett bollplank för spelarna, tränarna och Bill Zito.
Är du en framtida general manager i Florida Panthers?
– Haha… det vet jag inte. Men jag älskar hockeyn och vill hjälpa Florida att vinna nu och samtidigt vara egoistisk och lära mig så mycket som jag bara kan om businessen kring hockeyn. Jag vill verkligen se vad allt handlar om. Det är lätt att tro att man vet det när man spelat där så länge, men när man får se den andra sidan av hockeyn och inser hur otroligt professionellt allt är… ändå när vi går in på våra möten är det samtidigt precis som när jag gick in i ett omklädningsrum som spelare: det finns en rolig clown där, en superseriös kille, en som vet allt, alla typer av människor. Jag älskar ju att jobba med människor och det är kul att få jobba med likasinnade, som är intresserade av samma saker som jag, säger Hörnqvist.
Men om vi tar det från början: det finns ett ledord i Patric Hörnqvists hockeyliv. Det ordet är Gillbo. Den lilla förening där han inledde sin karriär för knappt 35 år sedan. En förening som inte längre finns kvar idag.
– Det var ju där allting började. Det var där jag hittade kärleken till och glädjen i hockeyn. Det fanns en eldsjäl där som hette Bosse Eklöf. Det fanns ju en förening i Sollentuna redan, men Bosse valde att starta en egen förening i Gillbo som ligger i Rotebro. En uterink vid skolgården som han spolade för hand på nätter och kvällar och skottade när det kom snö: det blev en liten community där med föräldrarna och med Bosse som eldsjäl. Det var mycket lek där. Men vi fick spela våra matcher på Sollentunavallen.
– Bosse betydde mycket för mig, men mest betydde ändå min far Gösta: utan honom och mamma hade det aldrig blivit något. De körde mig till alla matcher och lät mig spela på rinken i Gillbo tills den stängde vid tio-tiden när grannarna ville ha lugn och ro. Det var ju väldigt mycket spontanidrott då; innebandy och fotboll. Jag lärde mig massor under den tiden, berättar Patric Hörnqvist.
2005 draftades Patric Hörnqvist av Nashville Predators. Men inte som någon gjuten NHL-resenär utan mer som en tänkbar kandidat: i den draft där Pittsburgh Penguins valde Sidney Crosby först, valdes Hörnqvist först i sjunde rundan, som 230:e spelare totalt. Eller som man också kan uttrycka det: absolut sist i draften det året.
Men efter några succéår i Djurgården blev det ändå NHL för den då 21-årige forwarden och högerskytten. Han anslöt till Nashville till säsongen 2008-09.
– Då betydde ”Challe” Berglund väldigt mycket för mig. Han var ju min tränare i Väsby och Djurgården, och det var där min karriär tog fart. Jag kom till Djurgården (2005) för att spela i J20-laget, men det blev A-laget istället. Första året var det se och lära, men andra året fick jag spela med ”Linkan” (Fredrik Bremberg) och gjorde 23 mål… då kände jag att jag hörde hemma i elitserien.
Han blev väl omhändertagen i Nashville.
– Jag fick bo hos Shea Weber när jag kom över till NHL… och Pekka Rinne. De två tog hand om mig. Och lagledningen vågade ha mig framför mål i power play, och det var där jag lade grunden till 15 år i NHL.
Idag är jobbet i Florida Panthers den kontakt Patric Hörnqvist har med hockeyn. Han är inte aktiv i sporten på hemmaplan i Sverige.
– Det blir mycket padel och gym för att hålla sig i tävlingsform (haha).… och så givetvis att spendera så mycket tid som möjligt med familjen. De har gjort så mycket för att jag kunde prestera på topp i 15 år, så nu är det min tur att ge tillbaka. Ingen av mina döttrar spelar hockey, och tiden räcker tyvärr inte till att vara aktiv och hjälpa till i någon svensk klubb på den nivån. Men jag är fortfarande ung och har framtiden för mig; vi får se vad som händer.
-----
Det här är den sjätte delen i artikelserien Catching Up With… Tidigare: Per-Erik Eklund, Philadelphia Flyers (16/10), Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings (30/10), Pelle Lindbergh, Philadelphia Flyers (11/11), Christer Kellgren, Colorado Rockies (28/11) och Niklas Hjalmarsson, Chicago Blackhawks (11/12).
