Henrik Lundqvist hyllas av brorsan Joel

Den 28 januari pensioneras Henrik Lundqvists tröjnummer av New York Rangers när hans tröja nummer 30 hissas i Madison Square Garden. NHL.com/sv stämmer in i hyllningarna av målvaktslegendaren med en rad artiklar och reportage. Här: Joel Lundqvist om vad som gör Henke till Henke.
Den 14 december 2006 är ett historiskt datum i Henrik och Joel Lundqvists karriärer. Efter att ha följts åt i moderklubben Järpens IF, via Rögle och Frölunda, ställdes tvillingbröderna för första gången emot varandra i en tävlingsmatch.

Platsen var American Airline Center i Dallas, med Joel i Dallas Stars gröna tröja och Henrik i New York Rangers vita. Rangers vann matchen med 5-2.
- Det var ju något mycket speciellt att se varandra som motståndare, när man vuxit upp tillsammans och spelat i samma lag. Henrik brukar sällan lägga märke till andra spelare, men han kände igen min hackiga åkstil på andra sidan. Han var väldigt nervös. Det grämer mig lite att jag aldrig fick göra mål på honom, skrattar Joel som spelade i Stars mellan 2006 och 2009.

• Nu är ju mitt minne inte det bästa men jag tror det står 2-2 i matcher mellan oss.
  Joel minns helt rätt. Med Joels och Dallas siffror först blev det 2-5 i december 2006, 3-2 i november 2007 och 2-1 i oktober 2008. Samt 2-4 i en träningsmatch mellan Frölunda och Rangers i september 2011.
  Nu är Joel på plats som kär gäst när New York Rangers skickar Henrik Lundqvists tröja i taket i Madison Square Garden. Ett bevis på att "Kung Henrik" är en av den legendariska Original Six-klubbens största spelare genom alla tider. Henrik Lundqvist var mycket klar med att han ville ha Joel på plats under ceremonin, och Frölundas sportchef Fredrik Sjöström - som för övrigt spelade med Henrik i Rangers 2008-09 - var inte svår att övertala. Joel fick klartecken att hoppa över två Frölundamatcher för att vara med och hylla sin bror.
  - Det ska bli kul att få uppleva allt på plats och verkligen få känna av atmosfären runt Henrik. Det är rätt svårt att ta in Henriks karriär. Allt han betytt i Frölunda men främst i New York; hur stor han blev. Visst, vi är tvillingar och har varit väldigt tajta i alla år. Men vi har haft stora delar av våra karriärer på skilda håll; jag har fått följa Henrik på håll och kanske inte riktigt kunnat ta in hur stor han är därborta. Att han levererat på hög nivå under så många år i den tuffa miljön… det är inte alla som klarar av det. Jag är oerhört imponerad över den nivå han hållit genom åren, säger Joel till NHL.com/sv.

• Jag är hans bror och jag vill ju inte att det här ska bli klyschigt, men Henrik har levererat både på isen och utanför den med stil och klass. Och han har gjort det under många år. Det är väldigt många kids som sett upp till honom och haft Henrik som förebild när de växt upp. Så nog har han betytt mycket för många, menar Joel.
  Hyllningen i Madison Square Garden blir första gången Joel ser en match i New York sedan 2011.
  - Jag var över då och såg några matcher live. Sedan tajmade det helt enkelt inte. Jag spelade I SHL och i VM, han spelade i NHL. Det blev svårt att få till det.
  Till slut lyckades det. VM i Paris och Köln 2017 är en av brödernas stora gemensamma höjdpunkter.
  - Första SM-guldet med Frölunda 2003 och så VM-guldet tillsammans 2017. Vi hade aldrig fått tajmingen att stämma tidigare så att vi kunde spela VM ihop, så att få vinna VM-guld tillsammans var väldigt speciellt och väldigt känslosamt.

VM-guldet slöt också en hockeycirkel, den som började på förskolan Tottens spolade sandlådeis i Åre runt 1985. Det var där bröderna tog sina första skridskoskär, de skär som skulle leda dem ut i världen.
- Tävlingsinstinkten och passionen för hockeyn är grunden för oss båda sedan vi var små; vi har alltid älskat att tävla. Det har funnits i oss hela tiden, berättar Joel.
- Vi var mer lika när vi var yngre. Tajta bröder, tysta norrlänningar. Det var idrotten som fick oss att växa. Men han som målvakt… han fick ett fokus på sin egen prestation tidigt medan jag som var utespelare fokuserade mer på laget. När vi blev 15-16 år var han mer bekväm att ta ett steg framåt medan jag tog det lite lugnare. Att vara målvakt är att ju spela i en utsatt position, och han klarade att hantera det.
- Med tanke på att han var målvakt och jag utespelare så har vi ju inte hjälpt varandra på det viset. Men vi har pushat och sporrat varandra under hela uppväxten, och funnits där som ett stöd för varandra. Vi har ju båda gått igenom tyngre perioder och då har vi kunnat ventilera saker och ting med varandra, berättar Joel.
Nu har Henrik slutat spela, medan Joel fortsätter minst ett år till - han har nyligen skrivit på en förlängning säsongen ut med Frölunda. En situation som gjort att det är lättare för de nu 39-åriga bröderna att hålla kontakten.
Läs också: [Resan i New York inte över för Lundqvist\]
- Vi pratar någon gång i veckan. Tidigare var det ju svårt att passa in allt med tanke på att vi båda hade tajta scheman med matcher, träningar och resor. Vi pratar mest om saker i livet, familjen, vad som händer, hur man känner sig och hur man mår. Hockeyn behöver vi inte prata om så mycket, den har vi bra koll på ändå, konstaterar Joel.
Broders- och systerkärleken tvillingar emellan är omvittnad. Men hur är det tvärtom? Finns det någon brodersavundsjuka?
- Den frågan har jag fått många gånger. Det är min bror som åstadkommit allt det här, och det känns fantastiskt bra. Vi har haft olika mål och drömmar, men när jag tänker på det Henrik presterat så känner jag bara stolthet, säger Joel. Det finns ingen som helst avundsjuka, utan bara ren glädje och stolthet.