Hockeyn skänker Dahlin glädje genom tuff period i livet

TORONTO – Den bästa dagen i Rasmus Dahlins NHL-karriär kom ett halvår efter den värsta tiden i hans unga liv.

Det är en berg-och-dalbana som Buffalo Sabres-kaptenen har varit på de senaste sex månaderna, en resa som har dragit i den samlade hockeyvärldens hjärtesträngar.

Det var kanske inte så konstigt att den unge svenskens ögon började fyllas av tårar när han pratade med media efter Sabres 7-4-seger mot Toronto Maple Leafs i Scotiabank Arena på onsdagsmorgonen, svensk tid.

Å ena sidan fanns där glädjen över att Dahlin kunde tangera ett rekord i karriären på fem poäng i en match, och det inklusive hans första hattrick i karriären.

Å andra sidan fanns där en reflektion, en eftertanke om det han har gått igenom under den turbulenta tid som började med att han förra sommaren förlorade sitt ofödda barn och nästan förlorade sin fästmö Carolina Matovac.

– Det har varit... jag vet inte om jag helt kan beskriva det nu. Jag behöver lite tid, sade han och kämpade för att hitta de rätta orden. Det har varit ett galet år. Och jag är bara så glad att jag kan vara med det här laget nu.

Han blev tyst för ett ögonblick.

– Mina bröder, de hjälper mig varje dag. Jag hade inte kunnat göra det här utan dem, det är en sak som är säker, sade Dahlin och syftade på lagkamraterna i Sabres.

Om hans känslor verkade nakna och utlämnande, så fanns det goda skäl till det.

Bara 24 timmar tidigare hade Carolina lagt ut en känslosamt inlägg på Instagram där hon avslöjade att parets första barn skulle ha fötts på måndagen. Men barnet överlevde inte. Och under en traumatisk period av hälsobekymmer för Matovac förra sommaren, var också hon nära att inte klara sig.

Paret var på semester i Frankrike när Carolina blev sjuk. Hon erhöll livsuppehållande åtgärder i flera veckor, innan hon till sist kunde genomgå en framgångsrik hjärttransplantation.

På Instagram förklarade Carolina att paret först hade åkt till sjukhuset till följd av oro för det ofödda barnet. Det var där hon fick sin första hjärtsvikt, vilket ledde till en lång period av läkarbehandling.

”Idag skulle ha varit dagen då vi äntligen fick träffa dig”, skrev Matovac på Instagram. "Du kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan som vårt första barn, även om vi aldrig fick chansen att träffas. Vår kärlek till dig är oändlig.

Även om du inte fick uppleva den här världen, spelade du en viktig roll i att se till att jag kunde fortsätta vara en del av den.
Detta är bara en av de många anledningarna till att jag lever idag och kan omfamna ett normalt liv igen. Du är vår hjälte, och jag hoppas att du blir väl omhändertagen i himlen. Vi älskar dig, lilla Matovac Dahlin.”

Parets smärtsamma resa har inte gått Dahlins lagkamrater eller tränaren Lindy Ruff förbi. När de är med och upplever värdefulla ögonblick, som Dahlins leende på isen när slutsignalen ljöd på ondagsmorgonen, var det för dem också en påminnelse om hur långt Rasmus Dahlin och hans Carolina har kommit i sin strävan att återfå någon form av normalitet i sina liv.

– Det är egentligen fantastiskt, sade Sabres forward Tage Thompson. Det han har gått igenom, det kan jag inte ens föreställa mig. Att han är här och spelar hockey och tävlar så hårt, det betyder allt för oss. Och det säger något om hans karaktär, hur mycket han älskar det här laget, hur mycket han vill vinna. Han inte bara spelar; han föregår med gott exempel.

– Jag kan inte berömma honom tillräckligt för den mentala styrka han måste ha för att göra det han gör.

Det Rasmus Dahlin och Buffalo Sabres gör just nu är en målinriktad satsning på att kvalificera sig till Stanley Cup-slutspelet för första gången på 15 år. De senaste 23 matcherna har givit ett facit med sviten 19-3-1, en svit som har fört Buffalo (30-17-5) upp på tredje plats i Atlantic Division. Laget har spelat ihop 65 poäng.

För hockeyspelaren Rasmus Dahlin är alla de här segrarna en ganska ny företeelse.

– Han sa bara: 'Det här är kul, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det’. Han konstaterade att han aldrig varit med om något liknande tidigare, beskrev Lindy Ruff hur Dahlin hade reagerat.

– Det är mycket hockey kvar att spela. Men jag är glad för hans skull. Det här är en ung man som, det har jag sagt förut, har gått igenom mycket. Och jag är så glad för hans skull att han blir belönad för allt arbete han har lägger ner trots att de motgångar han har mött.

– Det här kommer att få Carolina att le stort också, sade Ruff.

Buffalos erfarne tränare upprepade att Dahlin har fullt stöd från hela Sabres-organisationen.

– Han förstår det. Varje gång han har behövt tid har vi sagt att familjen kommer först. Jag tror att han verkligen uppskattar det. Han vet att hockey kommer i andra hand, och att familjen kommer först. Och att det är så man ska hantera livet.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Om man inte har upplevt det han har gått igenom… javisst, man kan känna smärta, men inte ens i närheten av det han tvingats uppleva.

Under större delen av kvällen i Scotiabank Arena i Toronto hamnade nu de där smärtsamma minnena i bakgrunden. De överskuggades av glädjen av hur matchen gick och av segern, bäst symboliserad av det leende från öra till öra som Rasmus Dahlin bjöd på när han påmindes om den magi han just skapat på isen.

– Jag bara älskar att göra det här med killarna, sade han. Det är så roligt, det är kul att gå ut i krig med de här killarna och nu gör vi också ett så bra jobb med att vinna de jämna matcherna.

– Nu måste vi bara fortsätta.

Just det motto som Rasmus och Carolina lever efter varje dag.