Skip to main content

Thommie Bergman den svenske pionjären i NHL

En välbyggd värmlänning öppnade vägen för svenskinvasionen i NHL i Detroit Red Wings 1972

av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer

När pucken släpptes den 1 january 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.

Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.

I den här delen av serien låter vi er träffa de spelare som hållit den svenska flaggan högt i NHL. Idag: NHL-pionjären Thommie Bergman.

Gus Forslund, Ulf Sterner eller Sven Tumba? Vem var egentligen den förste svensken i NHL?
Rätt svar: Thommie Bergman.

Den välbyggde värmlänningen var den förste svensk som tog en ordinarie plats i ett NHL-lag. Han gjorde det i Detroit Red Wings 1972, ett år innan Börje Salming kom till Toronto Maple Leafs och Kanada för att börja skriva det som idag är den officiella svenska hockeyhistorien. Den som alla hockeyintresserade svenskar känner.

Men Thommie Bergman var pionjären. En ganska okänd sådan. När Bergman lämnade Västra Frölunda och tog en plats i Red Wings, visste gemene hockeysvensk knappt någonting om NHL. Och Thommie Bergman själv visste ungefär lika mycket.

- Nästan ingenting, säger Thommie Bergman till NHL.com/sv. Jag hade väl hört talas om Bobby Orr och Phil Esposito och några andra spelare, men det var ungefär det.

Bergman, som fyller 70 i december, blev alltså den förste spelaren som kom från Sverige och direkt tog en plats i ett NHL-lag. Gustaf Forslund (1906-1962) från Sandvik utanför Umeå kom till Kanada med sina föräldrar vid två års ålder och spelade en säsong, 1932-33, för Ottawa Senators. Men Forslund var vid det laget kanadensisk medborgare. Juha Widing (1947-1984) född i Finland men uppväxt i Sverige, var 16 år när han lämnade Gais (!) för Nordamerika och fem år i olika ligor innan han 1969, 22 år gammal, fick kontrakt med New York Rangers. Sven "Tumba" Johansson (1931-2011) lämnade Djurgården 1957 och spelade en träningsmatch för Boston Bruins (1-1 mot New York Rangers, "Tumba" gjorde Bostons mål) men hamnade sedan i Quebec Aces i QHL. Han spelade fem matcher innan han tröttnade och vände hemåt. Ulf Sterner (född 1941) lämnade Västra Frölunda 1964 och gjorde noll poäng på fyra matcher för New York Rangers innan han skickades till farmarligans St. Paul Rangers och sedan till Baltimore Clippers i AHL. Efter ett år hade han också tröttnat och vände hemåt.
Thommie Bergman höll hela vägen.

- Jag fick lära mig NHL-hockeyn "the hard way". Det var samma för mig som för Börje Salming. Det var några slagsmål där i början, men jag klarade av det. Jag visste att jag kunde spela när jag åkte över och jag var med från första början. Jag spelade alla matcher på träningslägret och se'n var jag med från dag ett när ligan drog igång.

Thommie Bergman gjorde 21 poäng (9/12) på 75 matcher den första säsongen i NHL. Året efter öppnades slussarna och svenskarna började ta plats i NHL-lagen: Börje Salming, Inge Hammarström och Tord Lundström. 1977 spelade tio svenskar i NHL, 1979 fanns 20 svenskar i ligan. Förra säsongen spelade 86 svenskar i NHL.

Och det började alltså med Thommie Bergman. Det var under OS i Sapporo i Japan 1972 som Bergman först blev erbjuden att komma över till NHL. Men hälsoproblem såg ut att komma emellan.

- Jag opererade korsbandet i maj och tog bort gipset i mitten av juli, minns Thommie Bergman. I augusti var jag på ett läger med Tre Kronor och då ringde jag (till Detroit) och sa att "det håller". De kom över och vi skrev kontrakt den sista augusti.

Den säsongen använde sig Detroit av 29 spelare. 26 kanadensare, två amerikaner. Och Thommie Bergman. En back på 190 centimeter och dryga 90 kilo.

- Det var väl fem eller sex amerikaner och jag i hela ligan. Resten var kanadensare. Jag tror de såg en spelare som kunde spela på deras sätt. Och jag kunde fortsätta spela så, för mig var det ingen stor förändring. Jag tror vi vann de fem första matcherna, det gick som på räls där. Jag funderade inte på hur det vara, jag bara spelade på.

Detroit vann till och med de sex första, Bergmans premiärmatch mot New York Rangers med 5-3, den 7 oktober 1972.

- Vi hade fem backar men vi gick runt på fyra, och jag var en av dem, berättar Thommie Bergman.

Uppmärksamheten i Sverige kring de första svenskarna i NHL var minimal. Thommie Bergman minns någon journalist som intresserade sig för vad som hände i hockeyligan "over there", men så mycket mer var det inte.

- Det var väl för långt borta, säger Bergman.

Den då 25-årige svensken anpassade sig snabbt till NHL-livet. Från en svensk liga där spelarna kanske gjorde två matcher i veckan till NHL där det handlade om betydligt fler. Bergmans första vecka i Red Wings bjöd på fyra matcher: mot Rangers, Philadelphia Flyers, Boston Bruins och Los Angeles Kings.

- Jag hade inga problem, jag anpassade mig snabbt. Spelet var hårdare och mer agressivt, men annars var det inga problem. Den mindre rinken var okej för mig, jag var ju ingen "Lill-Strimma" direkt.

Efter en muskelskada som felbehandlades ville Bergman bort från Detroit. I december 1974 såldes han till Winnipeg Jets i den konkurrerande WHA-ligan.

- Red Wings bytte tränare precis då och jag fick mindre istid. Jag var inte riktigt fräsch, jag hade gjort en ny korsbandsoperation. Normalt ska man väl vila i nio månader efter en så'n, jag vilade i en månad.

Winnipeg blev en nygammal upplevelse för Bergman:

- Vi hade ju flera svenskar där och vi spelade en mer europeisk hockey med fart och fläkt, säger Bergman som 1978 var med och vann AVCO Cup, WHA:s motsvarighet till Stanley Cup

- Vi hade ett bra lag, kanske bland de fem bästa i Nordamerika då.

Dock i fel liga. WHA blev aldrig den stora konkurrenten och 1979 gick WHA-ligan ihop med NHL.

- NHL var bättre, men WHA var tuffare. Flera WHA-lag byggde efter Philadelphia-modell (Flyers fick öknamnet Broad Street Bullies för sitt närmast brutala spel). Det var mycket mera krig i WHA, mycket värre än i NHL. "Uffe" (Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson) och Anders (Hedberg) var ju där, och jag tror att ingen svensk hockeyspelare i Nordamerika fick gå igenom det de fick göra. De fick så mycket stryk, men de stod upp. De tog inga slagsmål, de körde på ändå. Jag kunde ju ta slagsmålen...

Efter drygt tre år i Winnipeg var Thommie Bergman tillbaka i Detroit 1978. Han spelade i ytterligare två säsonger, totalt 246 matcher och 65 poäng (21/44) innan han 1980 vände hem till Frölunda.

Och han har varit hockeyn trogen. Direkt efter den sista aktiva säsongen i Södertälje SK 1982-83, tog han över som tränare i HV71 och senare Västra Frölunda, Skellefteå och Mörrum, innan han för 25 år sedan blev talangscout, sedan 2005 europascout för Toronto Maple Leafs.

Nu när 70-årsdagen funderar han på framtiden. Ett hus i Spanien och att få ner ett golfhandicap från 15 lockar.
- Mitt kontrakt med Toronto går ut nu. Vi får se vad vi kan komma överens om. Blir det okej så kan jag fortsätta, annars är det sista året nu.

Men pionjärskapet som den förste svensken som lyckades i NHL, det tar han med sig vad som än händer i framtiden.

Se mer