Sidney Crosby ser fram mot slutspel - och Stockholm

Flera av ligans toppspelare samlades för NHL:s North American Player Media Tour i Las Vegas i början av september och pratade med NHL.com/sv. Idag ger vi er läsare en exklusiv intervju från evenemanget med Pittsburgh Penguins lagkapten och stjärna Sidney Crosby.

Sidney Crosby är inte längre Sid The Kid.

Vid 38 års ålder är Sidney Crosby en av världens bästa hockeyspelare. Stanley Cup-mästare tre gånger med sitt Pittsburgh Penguins, World Cup-mästare, världsmästare och olympisk mästare. Hans meritlista innehåller varenda möjlig titel: Ted Lindsay Award, Hart Trophy, Art Ross Trophy, Maurice ”Rocket” Richard Trophy och Conn Smythe Trophy.

Under de 20 säsongerna och sammanlagt 1532 matcherna i grundserien (1352 matcher) och slutspelet (180) han spelat i National Hockey League, har han jobbat ihop ett facit på 1687 poäng (625+1062) i grundserien respektive 201 poäng (71+130) i slutspelet.

Pittsburgh Penguins kommer till spel med en kärna som nått respektingivande åldersnivåer. Nova Scotias hockeystolthet Sidney Crosby är ganska nyss fyllda 38, Magnitogorsks dito Evgeni Malkin är 39 och Montrealfödde backen Kris Letang är 38. Tillsammans har de spelat 58 år i Pittsburgh Penguins.

Sidney Crosby & Co. har varit med om allt.

Nu också tre missade slutspel i rad.

En förbannelse som är till för att brytas.

När laget nu samlas för säsongen 2025-26, är första prioritet att ta sig tillbaka till slutspel. Även om förväntningarna internt hålls nere på en lägre nivå, så hoppas Penguins fans, vana vid framgångar men nu plågade i tre år, på att det går vägen.

Sidney, hur viktigt är det för klubben att ni tar er tillbaka till slutspelet?

– Jodå… eller, jag vet inte. Så här inför den första matchen har jag väl inga förväntningar. Vi vill komma tillbaka till slutspelet. Jag tror att förväntningarna inte är så höga (att laget ska ta sig tillbaka), men allt sådant är utanför vår kontroll. För oss handlar det om att vinna matcherna. Även om förväntningarna vore superhöga, så är det utanför vår kontroll… fast jag föredrar definitivt när de är superhöga. Men det är som det är, man kan inte kontrollera det. Jag försöker bara gå ut där och vara den bästa spelaren jag kan vara och jag tror att som grupp, oavsett om det är externa förväntningar eller vad det nu är, handlar det i slutändan fortfarande om att gå ut och försöka vinna hockeymatcherna.

Efter tre missade slutspel, känner du att det är ett speciellt läge den här säsongen?

– Utmaningen nu är kanske lite annorlunda. När man vinner är utmaningen att återinvestera för nästa år. När man inte tar sig till slutspelet är utmaningen att komma tillbaka. Det är så jag ser på det.

Pittsburgh (34-36-12) slutade näst sist i Metropolitan Division förra säsongen, elva poäng efter Montreal som tog sista slutspelsplatsen i Eastern Conference. Vad behövs för att ni ska kunna vara med om slåss om en plats i slutspelet den här säsongen?

– Vilket lag som helst kommer att säga att det bara handlar om kontinuitet. Vi hade bra perioder förra året, vi vann fem eller sex matcher i rad, och sedan förlorade vi fem eller sex matcher i rad. Så om vi kan hitta lite mer kontinuitet så kommer det att finnas möjligheter för några av våra unga killar att komma in och göra skillnad direkt. Det vore det fantastiskt. Men samtidigt, det är en hård och sund konkurrens om jobben. Den som förtjänar en plats i laget, den spelaren kommer att få möjligheten. Konkurrens är bra.

Hur ser du på Penguins utveckling så här långt, och hur tycker du att du passar in i den?

– Jag vet inte. Jag menar, det är förmodligen en bättre fråga för Kyle (Dubas, general manager) än för mig. Jag går in i säsongen på samma sätt som jag skulle göra om vi spelade till juni. Det där förändras inte om du har missat slutspelet eller om du har haft ett framgångsrikt år. Jag gör på samma vis. Jag försöker göra mitt bästa för att vara så bra som möjligt och varje gång jag går ut på isen så vill jag försöka vinna.

Du blir en Unrestricted free agent (UFA) efter säsongen 2026-27. Hur tänker du om framtiden?

– Jag har inte seriöst övervägt något annat (än att spela för Pittsburgh). Jag går in i säsongen, som jag sa, och försöker göra mitt allra bästa för att vara redo och se till att vi ger oss själva alla chanser. Det är inte något som... jag vet att om all min energi inte är inriktad där behöver vara, då ger jag mig inte den bästa chansen att det ska bli bra. Så om det någonsin kom till den punkten, då skulle jag diskutera det, men jag känner inte att jag är där.

I mitten av november bryts NHL-säsongen på hemmaplan för två matcher i Global Series, när ni möter Nashville Predators i Stockholm. Vad förväntar du dig av den resan?

– Det är spännande. Det jag verkligen ser fram emot är att vi har ett par killar som är därifrån (Rickard Rakell, Filip Hållander och Erik Karlsson, NHL.com/sv anm.) och att det kommer att bli ännu mer unikt för dem att få möjligheten att spela i Stockholm. De hade förmodligen aldrig trott att de skulle få en möjlighet att spela där och ha vänner och familj på läktaren, och för oss att bara få göra det tillsammans med dem och uppleva den sidan av det, tycker jag är riktigt coolt. Bara att åka någonstans där fansen vanligtvis inte tror att de kommer att få se NHL-matcher live, det är ganska unikt, och det är jag exalterad över. Det finns ju alltid en utmaning med att resa bort så här, och det är att vara redo att köra på när vi kommer tillbaka. Men det är en cool upplevelse att vara en del av detta, och jag har alltid sett saker som de som ganska coola möjligheter.

Vad har du annars för relation till och hockeyerfarenheter från Stockholm och Sverige?

– Jag spelade i VM i Stockholm och fick en känsla för hur det var. Det var lätt att se hur folk älskar hockeyn. Och som jag sade, att spela NHL-matcher där är ju en möjlighet för människor som förmodligen aldrig trodde att de skulle se NHL på nära håll. Med tidsskillnaden måste de gå upp riktigt tidigt för att se matcher. Det är en helt annan nivå på att få se sitt lag live, jämfört med att vara engagerad för ett lag. Så jag tycker att det är bra att vi gör det här.

Du har haft Mike Sullivan som tränare i tio år. Nu har han flyttat till New York Rangers. Och ni möter Rangers i premiären*. Hur blir det att ställas mot Sullivan direkt i serieinledningen?

– Det kommer att bli lite konstigt. Det är ganska sällsynt att en tränare är i ett och samma lag så länge. Tio år är en lång tid. Vi vann (dubbla Stanley Cup-titlar) tillsammans, vi har så många erfarenheter med honom som vår tränare. Det var bra år när vi vann och sämre år då vi inte nådde slutspelet, och att gå igenom allt det där tillsammans med någon, det väger tungt. Det säger det mesta om hur bra han är som tränare. Att han gick igenom allt det där, att han var tränare så länge som han var hos oss, det kan inte ha varit lätt. Han är en tränare som försöker anpassa sig och utvecklas hela tiden och han fortsatte att ge oss nya saker att försöka förbättra varje år. Jag uppskattar all den tid vi hade tillsammans: han försökte hela tiden göra mig bättre och sätta mig i positioner där jag kunde bli framgångsrik. Jag uppskattar det.

Hur tror du han kommer att agera i Rangers; vilken typ av lag kommer han att forma?

– Han har en fantastisk egenskap och det är att han kan inspirera gruppen. Han kommer att pusha alla, det är något som är säkert. Han vill få ut det bästa av spelarna, och för att göra det kommer han att pusha på. I slutändan och som hockeyspelare är det ju vad man vill ha. Man vill vinna matcher och för att göra det måste man ibland lämna sin komfort-zon. Och det är något han få spelare att göra varje dag.

Premiärmatchen för säsongen 2025-26 spelas på bortais i New York. Hur är det att spela i Madison Square Garden?

– Atmosfären där är ganska speciell, och inte bara när det spelas hockey. Garden är ju känd över hela världen som ett slags underhållningens Mekka. Garden är en stor scen och att få komma ut på isen och spela där är speciellt; det är en otrolig plats att spela på.

Till sist: OS spelas i Milano i februari. Dina tankar om det?

– Det har gått över tio år sedan sist, men jag minns det fortfarande. Det är alltid lite extra motivation i ett OS-år, det finns alltid i bakhuvudet, något som pushar en. Så det är inte annorlunda för mig än andra olympiska idrottare som bygger mot det genom ett VM eller det de gör varje dag. Det är något som alltid pushar på, och jag hoppas att det är något som pushar mig att bli bättre och att fortsätta att förbättra mig. Så ja, ett OS-år är alltid något extra.

\ Pittsburgh möter Rangers i Madison Square Garden den 7 oktober (nedsläpp klockan 02.00 den 8 oktober, svensk tid).*