Borta bra men hemma bäst - även i NHL?

NHL.com/sv fick tidigare i sommar chansen att sitta ner med flera av ligans stjärnor och prata vitt och brett om olika ämnen. Dagens artikel behandlar betydelsen av att få känna sig som hemma.

Har du någon gång varit utomlands och hamnat i en sådan där jobbig situation? Du vet, en situation där något gått lite snett eller är mitt i processen att gå snett.
Säg att du väntar på en buss i ett land där du inte kan göra dig förstådd på varken lokalbefolkningens språk, eller på den annars så gångbara engelskan. Du får under inga omständigheter missa just den bussen.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Vad händer? Jo, den kommer inte. Du börjar känna dig stressad och ser dig omkring efter någon som kan hjälpa dig.
Plötsligt hör du någon i närheten säga något på svenska och du vänder dig omedelbart om för att fråga personen om råd. Personen har koll på läget och ger dig lugnt och sansat råd för hur du ska ta dig vidare till din destination.
Den känsla av trygghet som uppstår bara av att ha någon omkring sig som förstår språket och som (sannolikt!) delar gemensamma upplevelser eller intressen, går inte att ta miste på. Något som givetvis applicerar även för en professionell hockeyspelare i NHL.
- Det var otroligt viktigt för mig, speciellt första åren, berättar Nashville Predators Filip Forsberg för NHL/sv.
- Jag kom över till ligan som 19-åring och flyttade då direkt från mitt barndomshem. Jag kände ingen i laget särskilt väl, men jag fick bo hos (Patric) Hörnqvist ett slag så det var härligt. Kort därefter lärde jag känna (Mattias) Ekholm och vi har varit goda vänner sedan dess. Han fungerade lite som en storebror för mig de första åren. Sedan kom (Calle) Järnkrok och (Victor) Arvidsson. Det har definitivt betytt mycket att vi haft varandra under den här tiden, vi har växt upp tillsammans på något vis. Två av dem har barn nu och den tredje är gift. Det är bara jag kvar nu (skratt).

Att få uppleva känslan av "hemma" och få prata hemspråket i omklädningsrummet bidrar alltså, föga förvånande, till bekvämligheten för spelarna.
Men hur är det då att möta sina landsmän ute på isen? Blir det alltid en konversation på modersmålet när en landsman glider upp bredvid med motståndarlagets tröja?
- Ja då, varje gång. Så fort jag möter någon tjeckisk spelare i motståndarlaget så säger jag något till honom, skrockar San Jose Sharks Tomas Hertl.
- Det kan vara lite "trash talk", lite skämt och liknande, men allt är givetvis på skoj. Förut fanns det fler tjeckiska spelare i ligan och nu finns det lite färre. Därför är det extra roligt att hälsa om jag träffar någon ny tjeckisk spelare.
Även motståndarspelare kan dock bidra till att skapa den där känslan av hemtrevlighet, menar Hertl:
- Ofta går vi ut och käkar tillsammans kvällen innan match. Vi pratar lite om läget därhemma och så. Att få prata tjeckiska en hel kväll kan faktiskt vara ganska avkopplande då vi spenderar i princip hela året med att prata engelska. Det får en att känna sig som hemma.
Ibland kan språket till och med skapa en fördel på isen. Fråga bara Jan Rutta.
Relaterat material: [Burakovsky: "Vill bara att pucken ska släppas"]
- Jag minns att det hände mig någon gång. Jag tror vi spelade mot St. Louis som vid tillfället hade Vladimir Sobotka och Dmitrij Jaskin i laget, som båda är från Tjeckien. När vi var ute på isen samtidigt började de ropa på varandra på tjeckiska och jag stod där och tänkte: "jag förstår vad ni säger". Visserligen var det inte så svårt att lista ut vad de ville göra, men ändå.
Oavsett om det gäller tjeckiska, svenska eller något av de andra dussintalet språk som är representerade bland spelarna i NHL finns det alltså ett värde i att, om än så bara för en liten stund, få känna sig som hemma.
Ungefär samma känsla som den gången du missade en viktig buss utomlands och fick hjälp av en landsman att hitta rätt.