Bellemare om karriären och nya jobbet i Lightning

Pierre-Edouard Bellemare tänkte att han skulle lägga skridskorna på hyllan efter att han uppfyllt sin barndomsdröm att spela OS för Frankrike. Den uppfyllde han i Milano Cortina 2026.

Men han var inte helt säker.

– I mitt huvud, fysiskt och mentalt och tävlingsmässigt, visste jag inte om jag var redo ännu. Jag älskar att tävla. Jag älskar att lära mig, säger Bellemare.

41-åringen som spelade 700 matcher i NHL, flest av en spelare född och hockeyfostrad i Frankrike, meddelade den 18 juni att karriären ändå nått sitt slut. Det efter 37 matcher för HC Ajoie i den schweiziska högstaligan NL förra säsongen. Men hockeyn är inte ett avslutat kapitel.

Den 9 juli kom beskedet att Bellemare inlett ett nytt kapital, som specialist inom spelarutveckling för Tampa Bay Lightning, en av totalt fem klubbar han spelade för i NHL efter att han skrev på för Philadelphia Flyers 2014-15  som 29-årig rookie.

Han ingår nu i Tampa Bays utvecklings-stab under JP Cote och ska jobba med klubbens forwardstalanger och med ledarna och spelarna i Syracuse som är Lightnings samarbetsklubb i AHL.

Sättet den tidigare forwarden tog sig till NHL på är ett bra sätt för unga spelare att lära av. Bellemare, som är född i franska Le Blanc Mesnil, gjorde sammanlagt tio säsonger i NHL för Flyers, Lightning, Vegas Golden Knights, Colorado Avalanche och Seattle Kraken.

Av alla Frankrike-födda spelare i NHL-historien är Bellemares 138 poäng (64+74) den näst högsta noteringen efter Antoine Roussels 197 poäng på 607 matcher.

Bellemare spelade Stanley Cup-final två gånger – 2018 med Vegas och med Tampa Bay 2022 – och gjorde sammanlagt 15 poäng (5+10) på 85 slutspelsmatcher.

Han var också given i det franska landslaget i både VM och OS och spelade för Team Europa i World Cup of Hockey 2016.

I en intervju med NHL.com berättar Bellemare mer om sitt beslut att avsluta karriären, åren som spelare, sitt nya jobb och vad framtiden kan erbjuda.

Vad hoppas du kunna lära Lightnings-talanger?
– Jag kan försöka hjälpa några spelare att kanske ta samma väg som jag eller en enklare väg. Jag var inte draftad, 29 år, kommer från ghetton, och jag gjorde till slut 700 matcher, så det går att göra. Men det krävs uppoffring. Jag kommer vara i en position att kunna förklara för de yngre spelarna vad de kan uppnå, för många av dem kommer nog vara mer talangfulla än vad jag var.

Vad var det svåraste med att ta beslutet att lägga av?
– Min hjärna förstår att det är bättre för familjen att skapa en situation för båda mina barn att slippa oroa sig för att flytta. Min fru och jag har varit tillsammans i 17 år och vi har flyttat i stort sett vartannat år. Vi vill ha en plats att vara på. Det är den logiska delen. Men i hjärtat, jag älskar sporten. Jag älskar att tävla. Och det finns en vilja att bevisa folk fel … Det verkade som att alla tänkte: ”du är 40 år, du måste lägga av nu”.  Kan man ta hand om sig själv tycker inte jag det. Har man ganska bra disciplin, då kan man fortfarande tävla mot de yngre. Mitt hjärta vill visa det för folk. Men jag förstår logiken. Det var nödvändigt för min familj att ha stabilitet. Det svåraste med beslutet var att balansera känslorna i hjärtat och logiken.

Vad har du för fina minnen från din NHL-karriär?
– Det är nog World Cup och min första NHL-match. Min första match, alla i Phillys organisation insåg att jag var en 29-årig rookie när de gratulerade mig. Det var ett så coolt ögonblick att folk tänkte till lite extra för att få mig att att förstå att alla uppskattade mina år av hårt jobb. Ska jag vara självisk så är det World Cup of Hockey för jag kände inte att jag hörde hemma där. Jag säger alltid att det var världens 169 bästa spelare och jag.

Vilka är de största besvikelserna?
– Såklart finalerna. Vi jobbade så hårt för att uppnå något med Vegas. Det kändes som att stan behövde det som hjälp för att ta sig igenom skjutningen den 1 oktober. Vi ville ge det (Stanley Cup) till stan, så det var en besvikelse för det kändes som att vi svek stan lite, så kände jag. Sen den andra finalen, för då var det: ”det här är chansen. Man kommer inte dit en tredje gång, så gör det mesta av det”. Jag var inte 100-procentig. Jag behövde göra en operation, men spelade … men kände att jag inte spelade till min fulla kapacitet, och det stör mig. Men skador är en del av sporten.