Mats Sundin minns bragden i OS i Turin 2006

TORONTO -- Det skiljer bara lite drygt 140 kilometer mellan Milano och Turin. Milano som är värd för hockeyn i Vinter-OS i Milano Cortina 2026, och Turin som är platsen för det största ögonblicket, det är alla bedömare överens om, i svensk hockeyhistoria.

Så i februari kommer spelarna i den moderna upplagan av Tre Kronor i OS att vara geografiskt i närheten av den plats där då blivande Hall of Fame-medlemmar som Mats Sundin, Nicklas Lidström och Peter Forsberg var delaktiga i att Tre Kronor kunde vinna guldet i OS i Turin 2006. Det med en 3-2-seger över ärkerivalen Finland i finalmatchen, en match som försatte tusentals fans på hemmaplan i Stockholm, Malmö, Göteborg och hela övriga Sverige, i en vansinnigt upprymd yra.

Nu får dagens spelare ta inspiration av den seger som orkestrerades av gruppen av legendariska svenska hockeyspelare en generation tillbaka. Målet: att återigen vinna OS-guld för sitt land.

Detta dessutom på 20-årsdagen, så när som på några dagar hit och dit, av den historiska händelsen i februari 2006.

I samma land, till på köpet.

Och för att vara exakt, bara en runt 95 minuter lång bilresa bort.

Även Mats Sundin uppskattar symmetrin i vad som potentiellt skulle kunna hända.

– Kan du föreställa dig det?, funderade Sundin som var kapten i det svenska OS-laget 2006, under en telefonintervju med NHL.com/sv häromdagen.

– Jamen, vi är ju absolut inga favoriter den här gången, inte med det djup och den talang som Kanada och USA har i sina lag. Men det var vi inte 2006 heller. Vi har en mycket mindre befolkning (än Kanada och USA). Men bara tänk om vi på något sätt ändå skulle kunna klara av det.

– Och i Italien igen. Tjugo år senare. Hur perfekt skulle inte det vara?"

* * * *

Det guldlaget gjorde 2006 har än idag en storinverkan på de svenskar som ska spela OS 2026.

Åtminstone gäller det för dem som är gamla nog att minnas.

Här är beviset, om än i ett litet urval.

Under NHL/NHLPA European Players Media Tour på Milanos Westin Palace Hotel i augusti frågade NHL.com de närvarande svenska spelarna vilket deras största och/eller favoritminne från OS var. Åtta av dem – forwards Filip Forsberg (Nashville Predators), Mikael Backlund (Calgary Flames), William Nylander (Toronto Maple Leafs), Alexander Wennberg (San Jose Sharks) listade det OS-laget 2006 gjorde som det bästa minnet. Det gjorde också backarna Hampus Lindholm (Boston Bruins), Rasmus Sandin (Washington Capitals) och Philip Broberg (St. Louis Blues) liksom målvakten Filip Gustavsson från Minnesota Wild.

Sådan är den inverkan Sundin och hans lagkamrater fortfarande har på svensk topphockey, två decennier senare.

– När Sverige slog Finland 2006. Jag är säker på att du kommer att få det svaret på frågan om det bästa minnet många gånger. Du har förmodligen redan fått höra det, sade Filip Forsberg. Det var något väldigt speciellt.

Och också på frågan om vem hans hockeyhjälte var hade Filip Forsberg svaret klart:

– Jag skulle vilja säga att hela laget. (Målvakten) Henrik Lundqvist gjorde en [enorm] räddning i slutet, Lidström gjorde segermålet och han blev framspelad av Forsberg och Sundin. Det är väl en ganska bra och ögonblicklig sammanfattning av svensk hockey.

Javisst, är det så.

Och Mikael Backlund, 36, njuter fortfarande, alla dessa år senare, av minnet att få se firandet när slutsignalen ljöd i guldmatchen. Detta trots att han missade en del av matchen som sändes på TV - han spelade nämligen match själv.

– Jag spelade en juniormatch samtidigt som guldmatchen 2006, berättade Backlund. Vi kunde komma in i periodpauserna och kolla hur ställningen var. Och sedan i slutet av matchen… jag tror jag hann med att få se de sista tio minuterna av den. Allt var väldigt stressigt. Men ja, att Lidström, assisterad av Mats (Sundin) och Peter (Forsberg), gjorde det matchavgörande målet, det är verkligen speciellt för svensk hockey.

Och så är det än idag.

– Jag håller med, det var väldigt speciellt, särskilt för det som vi kallar den gyllene generationen av svenska spelare, menade Hampus Lindholm. De har varit en drivkraft för oss. Och bara tänk om vi kunde göra det igen…

Kan någon föreställa sig det?

* * * *

Det var Mats Sundin som såg till att det speciella ögonblicket som spelarna i Turin fick uppleva också delades med de hockeyintresserade människorna hemma i Sverige.

Den 26 februari 2006 firade Sundin och hans lagkamrater som aldrig förr, under minuterna och timmarna efter segern i OS-finalen. Sju av spelarna i den truppen – Sundin, Lidström, Lundqvist, Forsberg, Daniel Alfredsson, Henrik och Daniel Sedin – har efter det blivit inröstade i Hockey Hall of Fame.

Lite senare under guld-dagen blev spelarna gratulerade av den tidigare NHL-spelaren Mats Näslund. Han var då general manager för det svenska OS-laget och Näslund berättade att arrangemangen var klara så att NHL-spelarna i truppen skulle kunna åka tillbaka till Nordamerika redan dagen efter finalen, för att återförenas med sina lag där. Sundin, Lidström och Forsberg sade blankt nej.

– Jag sade till (Näslund) att vi bara MÅSTE åka till Sverige dagen efter, mindes Sundin. Det blev lite uppståndelse, det är helt klart, tills de berättade för oss att Svenska ishockeyförbundet hade ordnat fram ett plan, så att vi skulle kunna ta oss till Stockholm. Det var inte lätt för ledningen och förbundet att ordna det, men det var något vi verkligen ville. Det var något som verkligen var tvunget att göras.

I slutänden var det värt allt besvär. Och lite till.

– Det var fantastiskt, sade Sundin. Det var ett sådant speciellt ögonblick att vi fick dela med oss av allt när vi kom hem, inte bara för laget, utan också för människorna där hemma. Att svenskarna kunde komma ut och fira med oss spelare, mitt i centrala Stockholm, och njuta av en så pass unik seger tillsammans med oss, det var bara så väldigt speciellt.

– Det är smickrande att veta att några av dagens svenska spelare minns och inspireras av det, särskilt eftersom några av dem förmodligen gick i blöjor när vi vann det guldet. Sverige hade aldrig tidigare vunnit en internationell turnering med de bästa av de bästa, och har heller aldrig vunnit en sedan dess, sade Sundin.

– Så tänk om de kunde göra det den här gången, i samma land, med jubiléet och allt…

Ett helt hockeygalet land hoppas på just det.