PAKARINEN: Lundqvists briljans räckte inte i OS 2014

På väg mot 4 Nations Face-Off i februari, blickar NHL.com/sv:s Risto Pakarinen tillbaka på Tre Kronors framgångar i tidigare internationella sammanhang.

Den här gången tar vi oss tillbaka till OS i Sotji 2014.

När Sverige gick till historien 2006 genom att vinna både OS-guld och VM-guld under samma säsong, med endast 12 veckors mellanrum, så var OS-lagets stora namn bland de allra största inom svensk ishockey: Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström.

Och Henrik Lundqvist som dock då var i början av sin fantastiska karriär.

När det var dags för en ny OS-final 2014, ja, då var “Lunkan” en av huvudpersonerna i turneringen.

Endast fem OS-guldmedaljörer från 2006 var med 2014: Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Niklas Kronwall, Henrik Zetterberg och Daniel Sedin, vars tvillingbror Henrik var tvungen att lämna ett återbud veckan innan på grund av en revbensskada. Zetterberg kunde bara spela en match på grund av en ryggskada.

Det var dags för en ny generation att ta stafettpinnen.

Lagets yngsta spelare var Gabriel Landeskog, 21, och den 22-årige backen Oliver Ekman Larsson, två av tio spelare som var 26 eller yngre. I OS-laget fyra år tidigare fanns det fem lika unga spelare. Det var en medveten strategi av förbundskaptenen Pär Mårts.

– Det som är så gott med de yngre spelarna är att de inte har något konsekvenstänk. De vet inte hur det känns att göra bort sig utan ser bara möjligheter. När vi blir äldre lär vi oss en massa dumma saker. Vi börjar skydda oss från saker som kan hända och är inte lika chanstagande och utmanande. I stället håller vi oss inom vår komfortzon för det fungerar ganska bra, sa han till DN.

Att Lundqvist var nyckelspelaren var inte oväntat, men också passande i en OS-turnering där försvarsspelet gick först. Tre Kronor gjorde endast 17 mål på sex matcher och Lundqvist höll nollan två gånger. Sveriges bästa målgörare var backen Erik Karlsson med sina fyra fullträffar. Karlssons åtta poäng - han var alltså med på nästan hälften av de svenska målen – räckte till andra plats i poängligan, efter USAs Phil Kessel.

Sverige gick obesegrade genom gruppspelet, vilket gav Tre Kronor en direkt plats i kvartsfinalen mot vinnaren av en kvalrunda, som blev Slovenien.

Tre Kronor slog Slovenien med 5–0 och fick möta ett starkt Finland som slog Ryssland med 3–1 i sin kvartsfinal.

– Vi växer för varje match. Det har inte gått spikrakt, vi har gått igenom olika faser, men det har gjort att vi har vuxit som grupp. Det gäller bara att kunna ta sig ur svackorna. Vi kommer att behöva spela vår bästa match på fredag, sa Henrik Lundqvist till Aftonbladet.

Och visst gjorde de det. Det var förstakedjan med Loui Eriksson och Nicklas Bäckström – som tog Henrik Sedins plats bredvid Daniel Sedin – som hittade formen just när det behövdes som mest.

Matchen var precis lika jämn som man kunde ha föreställt sig. Skotten gick 26–25 till Finland, men målen 2–1 till Tre Kronor.

Loui Eriksson kvitterade matchen till 1–1 i mitten av andra perioden, assisterad av Nicklas Bäckström och Joakim Eriksson, och Erik Karlsson gjorde segermålet fem minuter senare, assisterad av Daniel Sedin.

Resten tog Lundqvist hand om.

I finalen väntade Kanada, storfavoriten som bara hade släppt in tre mål på fem matcher i turneringen. Dels hade de storspelande Montreal Canadiens-stjärnan Carey Price i mål, dels var Kanadas försvarsspel extremt snålt.

Som om det inte var nog så fick Tre Kronor en kalldusch bara timmar före finalen när Nicklas Bäckström stängdes av för dopning, för en allergimedicin han hade använt. Trots att medicinen i sig var tillåten så var Bäckströms blodvärden för höga. Gränsen gick vid 150 milligram per en liter blod, han hade 190. Mårts var rasande.

– Vi får beskedet drygt två timmar före en OS-final, flera dagar efter det att provet togs. Det känns som rena leken. Så gör man bara inte. Det är oförskämt, dundrade han.

– Det var lite kaosartat. Man undrade vad som hänt? Hur det kunde hända? Vi behövde all hjälp vi kunde få. Vi skulle möta ett mycket bra lag och då var det tungt att inte ha Henrik Sedin, Zäta (Henrik Zetterberg) och ”Bäckis” där. Att tända om var inga problem. Det var OS-final och väl inne på isen var det inget problem, sa Henrik Lundqvist till DN senare.

Men det fanns inget att göra. Bäckström fick inte spela. Åtta månader senare friade det internationella ishockeyförbundet svensken som hade följt läkarens ordination och berättat att han använde medicinen.

Men det var en klen tröst. Vid det laget hade Kanadas spelare redan varit OS-guldmedaljörer länge efter sin övertygande 3–0-seger i finalen där Sidney Crosby gjorde sitt första mål i turneringen. Än en gång var han med och avgjorde OS-guldets öde. Övriga mål gjordes av Jonathan Toews och Chris Kunitz som inte heller hade gjort mål i turneringen före finalen.

Lundqvist gjorde 33 räddningar, men kunde inte stoppa Kanada ensam.

– Stor besvikelse, men Kanada var bättre – det var inget snack. Vi började bra men efter ledningsmålet spelade de otroligt tajt. Just nu är det bara en stor besvikelse, men vi får ge Kanada kredd. De spelade väldigt bra, sa han i TV-sändningen.

Det blev målvaktens sista OS-match. Fyra år senare var inte NHL-spelarna med.