Fem frågor till Calgarys Mikael Backlund

Mikael Backlund är, relativt sett, en av de mer okända svenska spelarna i the National Hockey League. Som nu hamnat ordentligt i ropet i den hockeytokiga staden på prärien i den kanadensiska provinsen Alberta.
Backlund nominerades nyligen till Bill Masterton Trophy, ett pris som går till den spelare som bäst exemplifierar hockeyns kärnvärden - hängivenhet, uthållighet och lagarbete - allt för att göra livet bättre för människorna i samhället. Det var de professionella hockeyskribenterna (PHWA) i Calgary som nominerade Backlund till det priset.

Och bara dagar efter det kom nästa nominering när Calgary Flames meddelade att Backlund är klubbens kandidat till the 2016-17 NHL Foundation Player Award, ett pris med ungefär samma grundläggande förutsättningar som Masterton Trophy.

I motiveringarna till att Backlund nominerats heter det bland annat att "Backlunds arbete utanför isen (är) imponerande. Han deltar med ett leende i varje samhällelig angelägenhet. Under de stora översvämningarna 2013 var han först med att organisera en insamling till hjälp för översvämningens offer. Det var den 21 juni, bara timmar innan han skulle flyga hem till Sverige för semester. När han kom hem måste han ta farväl av en av sina gamla vänner som kämpat med förlorat en lång och modig kamp mot cancern. Det fick Backlund att ta initiativ till en ny insamling, till minne av vännen. Backlund fick ihop motsvarande 200.000 kronor till forskningen mot barncancer, och han fortsätter att bidra varje år.

Backlund och hans flickvän Frida Engström stödjer också flera lokala välgörenhetsorganisationer, däribland Special Olympics Calgary, Kids Cancer Care Foundation of Alberta och ALS Society of Alberta."
Barndomsvännen som gick bort i cancer var bandykompisen Victor Engström från Västerås, och till hans minne jobbar Backlund så ofta han kan med att få in pengar till forskningen om sjukdomen.

Och som om det inte räckte med utmärkelser börjar Mikael Backlunds namn nu också nämnas allt mer i snacket kring Selke Trophy, priset till ligans bäste defensive forward.

Mikael Backlund är ingen superstjärna av Henrik Lundqvists kaliber, ingen målspottare som Filip Forsberg eller spektakulär försvarsstjärna som Erik Karlsson. Bara en hårt arbetande hockeyspelare från Västerås som sedan säsongen 2009-10 representerar Calgary Flames. En nu 28-årig center som egentligen dök upp i Calgary redan 2008-09, men bara i en mål- och poänglös match och sedan mest i farmarlaget Kelowna Rockets. Det har blivit mer AHL-spel för Backlund, i Abbotsford Heat, men från 2010-11 är han bofast i Calgary Flames och i NHL.

Video: CGY@WPG: Backlund gör matchens första I PP

En skadedrabbad säsong 2014-15 höll nere Mikael Backlunds produktion till 27 poäng (10/17) på 52 matcher men efter det har det gått bättre och 2015-16 kunde Backlund för första gången spela en komplett säsong, 82 matcher. Han nådde nästan ända fram till den personliga "drömgränsen" 50 poäng; det stannade dock på 47 (21/26).

I år har Backlund spräckt gränsen: efter assisten i 3-4-förlusten mot Anaheim Ducks på söndagskvällen (läs: natten till måndagen, svensk tid) har Backlund nått 51 poäng (21/30) på de 79 matcherna hittills. Och Calgary Flames är klart för slutspel efter att ha missat sex av de sju slutspelen hittills under det här decenniet och dessutom åkt ur direkt, 1-4 i matcher mot Ducks 2015, det enda året Flames gick till slutspel.

Du har blivit nominerad till två fina priser. Hur känner du inför det?

- Det är alltid en ära att bli nominerad, något som jag känner stolthet över. Jag har alltid drömt om att få spela i NHL och att få vara en toppspelare, så nu lever jag den drömmen. Det är en bra känsla. Jag har alltid haft drivet att bli bättre och att göra mer och att bli nominerad till de här priserna är en bekräftelse på allt det hårda arbete man lagt ner.

Båda de här priserna du är nominerad för handlar ju bland annat om uthållighet. Ibland känns det som om du är själva sinnebilden för det. Vad säger du om det?

- Det har inte alltid gått så lätt för mig, det har varit en lång väg dit där jag och vi är nu, det är både jag och laget. Vi har haft våra toppar och djupa dalar, vi har missat slutspel några gånger och jag har åkt på några skador. Så det har inte alltid varit så lätt. Därför känns det så bra att vara i den position vi är just nu. För min egen del så känner jag att jag etablerat mig i ligan och att jag tagit stora steg framåt.

Du arbetar mycket ute i civilsamhället, utanför hockeyrinken. Vad kommer ditt intresse och ditt engagemang ifrån?

- Det är väl något jag fötts med och uppfostrats till. Den person jag är har jag blivit på grund av att mina föräldrar uppfostrat mig så.

Du jobbar mycket med ALS-sjuka i Alberta. Berätta mer, vad gör du och hur?

- De senaste tre åren har jag varit värd för två familjer som kommit på en match i månaden. Efter matcherna går jag upp till dem och pratar, det tas foton och jag skriver autografer.

Till sist: Calgary Flames är klart för slutspel. Du har gjort över 50 poäng för första gången i karriären. Hur ser du på det som hänt?

- Slutspel har ju varit ett stort mål, naturligtvis, men för min egen del är det att jag nått 50 poäng. Det var otroligt skönt att kunna göra det.