Fem anledningar till varför Avalanche vinner Stanley Cup

Den 26 maj meddelade NHL sin Return To Play Plan. I den planerade omstarten kommer 24 lag få chansen att spela om Stanley Cup, 16 av dem först via en bäst-av-fem-serie av Stanley Cup Qualifiers. Under resten av juni listar NHL.com/sv fem anledningar till varför varje lag kommer vinna. Idag tittar vi närmare på Colorado Avalanche.

Det pratas ofta om ett fönster i vilket lagen ska/bör vinna Stanley Cup. Om man tittar på det fönstret med Colorado Avalanches ögon så är det vidöppet - i år, och för många år framöver.

Låt oss inte gå händelserna i förväg. Allt efter säsongen 2019-20 får vänta. Det är här och nu vi ska titta, ovanstående text exemplifierade bara Avalanches storhet. Från dagens Avalanche har vi plockat ut fem faktorer som gör att laget kan vinna Stanley Cup.

Läs också: [Avalanche: Så har de tagit sig hit]

BALANSEN I LAGET
Med 3,37 gjorda mål per match är Colorado Avalanche det målfarligaste laget i Western Conference. Deras 2,71 i insläppta är tredje bäst i konferensen, bakom Arizona Coyotes (2,61) och St Louis (2,68). Siffrorna är också de bästa - åt båda håll - som laget har producerat under tränaren Jared Bednars fyra säsonger i klubben. Colorado är vanligtvis kända för en sprudlande offensiv men Bednar har försökt få laget att spela mer disciplinerat i defensiven:

• Om vi försvarar på rätt sätt och begränsar motståndarnas chanser har jag stort förtroende i vårt lag, baserat på vad jag har sett under de senaste tre åren. De kommer att skapa tillräckligt många chanser för att vinna matcher. Vi måste vara villiga att vinna med 1-0, att checka för att det ska bli 1-0. Om det blir resultatet så får det vara så. VI behöver vara lite mer desperata i försvaret, sa han i en intervju med COLhockeynow.com den 1 januari.

• Vi är hungriga framåt många kvällar. Och det finns ingen anledning till att vi inte ska vara det defensivt.

De orden gav eko i laget. Om man jämför våren med hösten så är lägre i produktionen (3,01) såväl som insläppta mål (2,40). Enbart två lag - Tampa Bay och Boston - släppte in färre mål per match under våren än Colorado. Balansen i laget är god.

SKADEFRITT
Två spelare spelade samtliga 70 matcher i grundserien för Colorado; Samuel Girard och Matt Nieto. Trots det höll laget jämna steg i toppskiktet av tabellen och när ligan pausades den 12 mars var Avalanche två poäng bakom Blues i Western Conference, med en match mindre spelad. Visst, Nathan MacKinnon spelade 69 av dessa 70 matcher, men han bommade vad som skulle komma att bli den sista grundseriematchen på grund av en underkroppsskada som uppskattningsvis hade hållit honom från spel i upp till två veckor, och det är bara toppen på isberget.

Nyförvärven André Burakovsky spelade bara 58 matcher och gjorde sin sista grdunseriematch den 28 februari. Mikko Rantanen var snudd på brutalt skadeförföljd och spelade bara 42 matcher - på vilka han gjorde 41 poäng. Erik Johnson spelade 59 matcher. Gabriel Landeskog gjorde 54 matcher, Nazem Kadri 51, Matt Calvert 50. Sammanlagt har Avalanche saknat spelare i 222 matcher, det är femte flest i ligan.

I mål tappade Avalanche Philipp Grubauer efter utomhusmatchen mot Los Angeles Kings. Hans projicerade återkomst stod länge som "okänd" men med ett flera månader långt speluppehåll är det troligt att keepern är tillbaka mellan stolparna.

Trots det var man alltså bland de bästa lagen. Tänk då vad ett skadefritt lag kan göra i slutspelet.

MACKINNON-LANDESKOG-RANTANEN
Den brutala kedjekonstellationen har snurrat upp försvar tidigare. Under förra säsongen gjorde trion nästan vad de ville med motståndarna och om de är skadefria finns det inget som håller dem ifrån varandra längre. Med Gabriel Landeskogs riv och ledarskap, Mikko Rantanens näsa för ytor och Nathan MacKinnons utomjordiska spelsinne formar trion en kedjekombination som ytterst få lag i ligan kan matcha. Hade Rantanen och Landeskog också spelat 69 matcher den här säsongen med bibehållet poängsnitt så hade de slutat tvåa (Rantanen, 68 poäng) respektive trea (Landeskog, 56) i lagets interna poängliga bakom MacKinnon som av allt att döma för första gången hade nått 100-poängsgränsen. Trots hans uppskatade skadefrånvaro på två veckor hade han haft ungefär sju matcher på sig att göra ytterligare sju poäng.

SECONDARY SCORING
De två senaste säsongerna har firma Landeskog-MacKinnon-Rantanen dominerat lagets interna poängliga och närmast efterföljande har vid båda tillfällena varit backen Tyson Barrie (idag i Toronto). Nyss nämnda skadeproblem har dock gjort att det är ännu en back som ligger med där uppe i interna poängligan. Rookien Cale Makar ligger tvåa i den med 50 gjorda poäng, men grogrunden för en secondary scoring av rang finns i Avalanche. Den i slutspelet förmodade andrakedjan lär bestå av Joonas Donskoi, Andre Burakovsky, trea i interna poängligan med 45 poäng, och Nazem Kadri. Lägg därtill intressanta pjäser i Valeri Nichushkin och rutinerade Pierre-Edouard Bellemare och bredden i anfallet ser riktigt bra ut för Avalanche.

MÅLVAKTSSPELET
- Han har varit riktigt bra för oss. Han var tålmodig och jobbade hårt under träningen där han bidade sin tid. När han nu har fått chansen att gå in i mål har han tagit den, berömde Bednar målvakten Pavel Francouz i slutet av februari.

Läs också: [Video: Top 10 Avalanche-höjdpunkter ... hittills]

Även om Philipp Grubauer var tänkt att vara förstemålvakten i Avalanche inför säsongen ställde nyss nämnda skada på burväktaren till det. Det gav den inför säsongen relativt okände Pavel Francouz chansen under våren. Francouz spelade totalt 34 matcher under säsongen, varav 17 matcher (16 starter) kom efter nyår. På dessa 17 noterades han för en räddningsprocent på 91,9 och en GAA på 2,42. En hel Grubauer bör fortfarande gå före Francouz men tillsammans utgör duon en mer än kapabel målvaktsbesättning för ett långt slutspel.

Avalanche fönster är öppet. Det behöver inte betyda att man vinner bara en titel.

Men man kan ju lika gärna börja nu.