För första gången sedan 2014 kommer NHL-spelare, världens bästa spelare, att stå på den olympiska scenen när de deltar i vinter-OS i Milano och Cortina 2026. Varje måndag kommer NHL.com att publicera en artikel som en nedräkning till OS. Idag, ett samtal med Sveriges general manager Josef Boumedienne.
Josef Boumedienne vet att allt måste falla på plats, både på och utanför isen, för att Sverige ska lyckas i vinter-OS i Milano och Cortina 2026.
Boumedienne är general manager för Sveriges Tre Kronor när NHL återvänder till OS för första gången sedan OS i Sotji 2014. Han kommer att förlita sig på flera viktiga delar av staben för att Sverige ska kunna vara med och kämpa om OS-guldet, 20 år efter att Tre Kronor vann det senast.
– Jag har tur som får vara i den här positionen, säger Boumedienne. Vi har en så fantastisk grupp runt landslaget med huvudtränaren Sam Hallam, Patric Hörnqvist och Daniel Alfredsson, och alla andra människor runt omkring. Det finns mycket kunskap här. Det sätt vi gör det på i Sverige är inte att jag väljer ett lag. Vi gör det genom en grupp och i slutändan, om det blir dött lopp kring ett par spelare, så har huvudtränaren det sista ordet. Men dit har vi inte kommit än.
– Vi diskuterar och försöker se allt ur så många vinklar som möjligt innan vi fattar ett beslut. Jag ser det inte som någon press… jag har bara turen att få vara en del av det.
Sverige, som deltog i 4 Nations Face-Off i februari förra året, kämpar om sin första olympiska guldmedalj i herrhockey sedan 2006, och sin andra medalj överhuvudtaget med NHL-spelare i laget, efter silvret 2014.
Herrturneringen spelar de första matcherna den 11 februari. Finalen om OS-guldet är planerad till den 22 februari.
Den svenska guldjakten började den 16 juni då de första namnen i den preliminära truppen togs ut: forwards Adrian Kempe (Los Angeles Kings), Gabriel Landeskog (Colorado Avalanche), William Nylander (Toronto Maple Leafs), Lucas Raymond (Detroit Red Wings) samt backarna Rasmus Dahlin (Buffalo Sabres) och Victor Hedman från Tampa Bay Lightning.
Patric Hörnqvist, scouting- och utvecklingskonsult hos Florida Panthers och assisterande general manager för Sverige vid 4 Nations Face-Off och i VM i Stockholm i maj, har bidragit i uttagningsprocessen; Hörnqvist spelade 901 NHL-matcher under 15 säsonger med Nashville Predators, Pittsburgh Penguins och Panthers och vann Stanley Cup två gånger med Penguins, 2016 och 2017.
Också Daniel Alfredsson har varit med; Alfredsson är en del av Ottawa Senators träningsstab och han var också med som rådgivare i VM och assisterande tränare i 4 Nations. Förutom det har han en NHL-karriär över 18 år och 1.246 matcher med Senators och Red Wings, en karriär som lett honom in i Hockey Hall of Fame.
– Jag tillbringar större delen av min tid i Nordamerika så jag håller fingret på pulsen där borta. Patric Hörnqvist… det är ju inte så länge sedan han lade av, så han spelade med många av dagens spelare; han har den relationen och idag är han en del av ett av de bästa lagen i hockey. Han har kunskapen om vad som krävs för att vinna, helt klart. Och 'Alfie', han behöver inte så mycket mer presentation, säger Boumedienne.
– Vi försöker använda allas styrkor. Det är en rolig grupp att vara en del av. Det är vanligtvis så vi gör det i Sverige, genom historien och inte bara i hockey. Sverige har varit ett riktigt framgångsrikt land inom lagsporterna, och det är alltid med ett grupptänkande; det är aldrig hierarkiskt i Sverige, generellt sett. Vi gör det alltid i gruppform.
Josef Boumedienne pratade med NHL.com om lärdomarna från 4 Nations Face-off och vad man kan förvänta sig i Milano och Cortina.
Vad lärde du dig av upplevelsen i 4 Nations?
– Först och främst var det ju en spännande turnering, eller hur? Den var bra. Det var den första turneringen med de bästa mot de bästa sedan 2016, så bara det var fantastiskt, till att börja med. Vi lärde oss om vårt lag och vi lärde oss om våra spelare. Vi hade inte haft chansen att spendera så mycket tid med våra NHL-spelare, så vi lärde oss bitar om killarna ju mer tid vi kunde spendera med dem. Vi hade turen att ha några av dem på VM förra året och sedan i 4 Nations, och många av dem på VM i år. Så vi lärde oss mycket längs vägen om våra spelare.
Förändrar det du såg under 4 Nations din filosofi när det handlar om hur du vill bygga truppen inför OS?
– Som helhet var vi nöjda med hur vi spelade. Men vi var inte nöjda med resultatet. För oss är det lite annorlunda jämfört med Kanada och USA, vår spelarpool är mindre. När det gäller beslut kring truppen så har vi inte så många beslut att fatta: till skillnad mot Kanada och USA så har vi inte hundratals spelare i NHL, så vår process är lite annorlunda.
Inom vilka områden känner du att ert lag behöver bli bättre?
– Jag skulle vilja se lite mer kämpaglöd. Jag skulle vilja se ett tyngre spel. En frisk ’Gabe’ Landeskog skulle ha gjort skillnad (i 4 Nations), det tror jag. Han avslutade året i Colorado och förhoppningsvis har han en bra sommar och kan starta på rätt köl i höst. En frisk Landeskog skulle verkligen hjälpa till med kämpaglöden på det sättet han spelar.
Vilken, tror du, blir styrkan i det svenska OS-laget?
– Jag tycker att våra målvakter och vår försvarslinje är lika bra som alla andras. Det är definitivt något jag tror är vår styrka. Och sedan har vi toppspelare i anfallet också. Men försvarare och målvakter.
När man bygger en trupp, vilken filosofi använder man sig av när man bygger den? Vilken identitet vill man att den ska ha?
– Man vill se till att spelarna, särskilt de som får lite mindre roller och som spelar färre minuter än vad de är vana vid från sina klubblag, klarar av det. Att de är bekväma med att spela fem, sex, sju minuter mindre än vad de gör för sina respektive klubbar. Det här är ju i huvudsak en All Star-trupp vi sätter ihop, eller hur? Det är nog en av sakerna. Svenska spelare i allmänhet är riktigt bra lagspelare, bra lagkamrater, så vi behöver inte oroa oss för det. Vi vet att de flesta av dem spelat tillsammans under uppväxten i olika landslag, bland annat i juniorlandslagen. Alla utom tre av de fyra spelarna som var med på VM har spelat med den här tränarstaben tidigare. Ur det perspektivet är vi i ett bra läge. Jag tror att spelarna förstår och, jag skulle inte säga accepterar sina roller, men är bekväma i en roll som de kanske inte har i sitt klubblag.
När ni vill avgöra om en spelare kommer att ta sig in i truppen, hur mycket vikt lägger ni då på vad ni såg under 4 Nations och i VM och även i början av grundserien?
– Jag tycker att historia är viktig. Man lär sig mer om spelarna ju mer tid vi spenderar med dem. OS är lite längre än 4 Nations vad gäller antalet matcher. Men självklart måste man vara frisk och få en bra start på spelåret, men vi lägger definitivt vikt vid historien också. Har du spelat i matcher med hög press? Har du presterat på de största scenerna? Har du spelat i slutspelet? Vunnit mästerskap? Det är definitivt något vi tar hänsyn till.
När du ser dig själv i den här rollen, hur mycket tar du av dina erfarenheter som spelare, som tränare, som scout? Hur påverkar din historia inom sporten vad du letar efter hos en spelare?
– Jag är säker på att det påverkar mycket. Och inte bara från när jag spelade. Jag arbetade i olika roller med (Columbus) Blue Jackets. Jag var amatörscout och pro-scout, jag var assisterande tränare, jag var i ledningen i många år och jag lärde mig mycket av de människor jag arbetade med. Men att bygga en vinnande trupp till en kort turnering är kanske lite annorlunda än att bygga ett lag under en ordinarie säsong. Förhoppningsvis är det något jag har lärt mig genom att ha varit med inom hockeyn under en så lång tid.
