Crosby och McDavid i topp bland 2000-talets centrar

Efter Stanley Cup-slutspelet, expansionsdraften, draften och Free Agent-yran, förbereder sig NHL.com/sv nu för säsongen 2021-22. Vi blickar både framåt och bakåt och den här veckan går vi i en serie artiklar igenom det här århundradets bästa spelare på alla positioner, tränare och general managers. Idag: De bästa centrarna under 2000-talet.

Vilka är de bästa centrarna i National Hockey League under 2000-talet? Urvalet är stort och en topp 10-lista svår att ställa samman - det finns lika många listor som det finns spelare. När NHL.com/sv nu rankar centrarnas topp-10 har vi valt att begränsa listan till spelare som gjort minst tio NHL-år under 2000-talet. Det innebär att toppcentrar som Mario Lemieux (6 år), Peter Forsberg (7) samt Mats Sundin och Joe Sakic (9 år) inte finns med.
Här rankar vi de bästa centrarna i sin tid, för vad de gjorde/gör och betydde/betyder för sina lag.
Läs också: [Lidström, Sedin, Steen svenska trotjänare i NHL]
1. Sidney Crosby, 33 år. Från Cole Harbour, Nova Scotia, Kanada. Aktiv: 2005-. Klubb: Pittsburgh Penguins. 1039 matcher, 1325 poäng (486+839).
"Sid the Kid" är ingen ungdom längre, men fortfarande en spelare som liksom när han var mycket yngre kan uträtta underverk. Crosby är utan tvekan en av 2000-talets bäste spelare; han har vunnit allt som går att vinna och prisskåpet hemma i Cole Harbour på Nova Scotia rymmer tre Stanley Cup-ringar (2009, 2016 och 2017), dubbla Art Ross Trophy (2007 och 2014), dubbla Lester B Pearson Award (senare omdöpt till Ted Lindsay Award, 2007 och 2013), dubbla Maurice Richard Trophy (2010 och 2017) Hart Trophy (2007), OS.guld 2010 och 2014, VM-guld 2015 och World Cup-guld 2016. Crosby är en suverän skridskoåkare, hans puckbehandling, passningsskicklighet och blick för spelet är outstanding. Sidney Crosby är inte bara 2000-talets bäste center - han är en av de bästa genom alla tider.

2. Connor McDavid, 24 år. Från Richmond Hill, Ontario, Kanada. Aktiv: 2015-. Klubb: Edmonton Oilers. 407 matcher, 574 poäng (197+379).
När Connor McDavid gjorde entré i National Hockey League konstaterade Wayne Gretzky att det var det bästa han någonsin sett. McDavid har gjort skäl för alla lovord: under de sex säsonger han spelat så här långt har han varit över 100 poäng tre gånger, och nosat på 100-poängsgränsen en fjärde. Senast gjorde McDavid smått fantastiska 105 poäng (33+72) på 56 matcher. Han har tre Art Ross Trophy som ligans poängbäste, två Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare och tre gånger har spelarna i NHLPA röstat fram honom till Ted Lindsay Award som den bäste spelaren i ligan. McDavid är bara 24 år gammal men redan en superstjärna i ligan. Hans ruscher genom motståndarnas försvar är hockeygodis av bästa sort; Connor McDavid har många år framför sig i NHL och alla möjligheter att bli den bästa någonsin.

3. Pavel Datsyuk, 43 år. Från Sverdlovsk (senare Jekaterinburg), Sovjetunionen. Aktiv: 2001-2016. Klubb: Detroit Red Wings. 953 matcher, 918 poäng (314+604).
En hockeyartist. Smeknamnet "Magic Man" passade väl. Datsyuk hämtades till Red Wings till 2001-02 och var en bidragande orsak till Stanley Cup-segern den säsongen. En oerhört bra tvåvägs-center, nyttig i både powerplay och boxplay. En av ligans bästa framspelare genom alla tider. Datsyuk var en spelare som som stod ut och dominerade i ett av ligans bästa lag under 2000-talets första decennium, och han kan utan vidare räknas in bland de allra bästa på sin position. Datsyuk fick Selke Trophy tre gånger, och var finalist om utmärkelsen ytterligare tre gånger.

4. Patrice Bergeron, 36 år. Från L'Ancienne-Lorette i Quebec, Kanada. Aktiv: 2003-. Klubb: Boston Bruins. 1143 matcher, 917 poäng (345+542).
En fullständigt suveränt bra tvåvägsspelare och en av ligans bästa tekare med ett oerhört väl utvecklat spelsinne, spelintelligens och ledaregenskaper som slår det mesta. En modellspelare och ett föredöme på isen. Bergeron har klarat av svåra skadeperioder; i Stanley Cup-finalen mot Chicago 2013 spelade han med brutna revben, en spricka i axeln och en punkterad lunga. Efter förra säsongen belönades han med Mark Messier Leadership Award. Han kan dominera matcherna både offensivt och defensivt och han har tre gånger utsetts till ligans bäste defensive forward (Frank J. Selke Trophy). Bergeron är en skicklig passningsläggare, men han vet också var målet är beläget. Under flera år har Patrice Bergeron varit den bärande länken i en av ligans bästa kedjor med David Pastrnak och Brad Marchand. OS-guld 2010 och 2014, Stanley Cup 2011.

5. Evgeni Malkin, 35 år. Från Magnitogorsk, Sovjetunionen. Aktiv: 2006-. Klubb: Pittsburgh Penguins. 940 matcher, 1104 poäng (424+680).
Malkin har vunnit Stanley Cup tre gånger (2009, 2016 och 2017) och han har gjort minst 20 mål i tolv av de 16 säsonger han spelat i NHL. Offensivt skicklig men också defensivt ansvarsfull, en spelare att lita på: något han visade inte minst när Sidney Crosby inte kunde spela i sviterna av en hjärnskakning 2011-12 klev Malkin fram och gjorde 109 poäng (50+59) på 75 matcher. Malkin fick Conn Smythe Trophy 2009 efter 36 poäng (14+22) på 24 matcher i slutspelet. Samma år fick han också Art Ross Trophy för sina 113 poäng. 2012 fick han Art Ross, Hart och Ted Lindsay Award. Han blev världsmästare 2012 och 2014.

6. Steven Stamkos, 31 år. Från Markham i Ontario, Kanada. Aktiv: 2008-. Klubb: Tampa Bay Lightning. 841 matcher, 866 poäng (439+427).
Stamkos är Tampas genom tiderna bästa målskytt med fem säsonger över 40 mål, och med toppåret 2011-12 då Stamkos gjorde 60 mål för sammanlagt 97 poäng. För det fick han Maurice Richard Trophy, liksom också 2010 för 51 mål. För fyra år sedan vann Stamkos World Cup med Kanada, och de två senaste säsongerna har han som lagkapten lett sitt Tampa Bay Lightning till dubbla Stanley Cup-titlar.

7. Anze Kopitar, 33. Från Jesenice, Slovenien. Aktiv: 2006-. Klubb: Los Angeles Kings. 1129 matcher, 1000 poäng (346+654).
De som, likt denne reporter, såg den unge Kopitar i Södertälje SK under några år mot mitten av 2000-talets första decennium, insåg att han skulle bli en storspelare i NHL. Han tog också chansen direkt och slog till med 61 poäng, varav 20 mål, rookiesäsongen 2006-07. Efter det känns det som Kopitar aldrig tröttats: han är ständigt nyttig och snittar stadigt lite under en poäng per match. Han leder Kings med exempel, han spelar mest av alla forwards och är lagets kapten sedan 2016. Kopitar var den avgörande orsaken till Kings båda Stanley Cup-triumfer 2012 och 2014 och han fick Frank J. Selke Trophy 2016 och 2018.

8. Henrik Sedin, 40 år. Från Ö-vik. Aktiv: 2000-2018. Klubb: Vancouver Canucks. 1330 matcher, 1070 poäng (240+830).
Det är svårt att singla ut Henrik Sedin utan att nämna tvillingbrorsan Daniel. Men eftersom det här är en lista över centrar, så platsar bara Henrik. I 17 år spelade Henrik fram Daniel och tillsammans bar de Canucks på sina axlar. Bröderna var de starkast bidragande orsakerna när Canucks 2011 gick till final mot Boston. Henriks 112 poäng gav honom Art Ross Trophy 2010, säsongen då han också fick Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare. Han blev världsmästare 2013 och olympisk guldmedaljör 2006.

9. Joe Thornton, 42 år. Från London i Ontario, Kanada. Aktiv: 1997-. Klubbar: Boston Bruins 1997-2006, San Jose Sharks 2006-2020, Toronto Maple Leafs 2020-21. Totalt 1680 matcher, 1529 poäng (425+1124). Från säsongen 2000-01 1463 matcher och 1421 poäng (383+1038).
Mannen med ligans största skägg är också en långkörare av rang och bara siffrorna här ovan gör att han förtjänar en plats på listan. Thornton avslutade nyligen sin 23:e säsong i NHL och har nu unrestricted free agent-status (UFA). Han producerar av förklarliga skäl inte lika mycket nu som han gjorde tidigare, men han är ännu en duktig spelfördelare och playmaker.
10. Henrik Zetterberg, 40 år. Från Njurunda, Sundsvall. Aktiv: 2002-18. Klubb: Detroit Red Wings. 1082 matcher, 960 poäng (337+623).
Historiskt sett en av Sveriges bästa centrar, en mycket intelligent, tekniskt driven spelare med stora defensiva kvaliteter. Säker i framspelningarna. "Zäta" vann Stanley Cup med Red Wings stjärnlag 2008 då han också fick Conn Smythe Trophy och hans stora år utanför NHL var 2006 då han vann både VM- och OS-guld. 2015 fick Zetterberg King Clancy Trophy för sitt arbete utanför isen.