Han har en räddningsprocent på 89,9 från 46 matcher den här säsongen.
– Skottvolymen är lägre, men kvaliteten på skotten är mycket bättre. Det är en stor skillnad. Så fokus måste ligga på att vinna matchen, inte på hur många räddningar jag gjorde, eller vilken min räddningsprocent var. Om man fortsätter att fokusera på det sättet att se på det hela, så blir man mycket gladare och resultaten kommer förmodligen att bli mycket bättre också, säger Kuemper.
När Darcy Kuemper gjorde sina första matcher i NHL säsongen 2012-13 låg ligans genomsnittliga räddningsprocent på 91,2. Det var då en del av en i stort sett stadig ökning från 90,1 säsongen 2005-06, en säsong där den minskade med 1,0 jämfört med räddningsprocenten 91,1 säsongen 2003-04. Minskningen berodde till stor del på regeländringar, inklusive begränsningar av storleken på målvaktsutrustning samt att ligan tog hårdare tag mot spelare som på ett eller annat sätt hindrade målvakten i hans arbete - allt ämnat att öka målskyttet efter arbetsstoppet under säsongen 2004-05.
Räddningsprocenten nådde sin topp med 91,5 procent två säsonger i rad, 2013-14 och 2014-15. Det innan den nuvarande nedgången. De kraftigaste minskningarna har kommit under de senaste två säsongerna, med 0,03 under vardera spelåret.
35-årige Kuemper har givit sin syn på de största orsakerna till den senaste nedgången. De behandlades i detalj i den här artikeln under förra säsongen:
Det totala antalet skott har minskat med nästan 7,5 per match från ett genomsnitt på 63,3 under säsongen 2021-22 till 55,9 nu. Minskningen är i snitt fyra skott per match under de senaste två säsongerna, delvis på grund av en mer exakt bedömning (av vad som är ett skott och vad som inte är det) och striktare mätningar av NHL:s statistiker.
Som Kuemper också nämnde fokuserar NHL-lagen istället på att skapa farligare målchanser med skymning av målvakten och ett passningsspel i öst-västlig riktning, ett spel som tvingar målvakten att röra sig innan han tar emot skottet. Som ett resultat har andelen svårare räddningar ökat. Den gammaldags maximen att alla skott är bra skott gäller sällan i dagens NHL-hockey.
Med alla dessa förändringar är det ingen överraskning att räddningsprocenten fortsätter att minska.
– När jag kom in i ligan handlade allt om att ’få pucken mot mål’. Det var minst 30 skott per match, säger Andrei Vasilevskiy som nu gör sin tolfte säsong med Tampa Bay Lightning.
– Numera handlar det mer om 15 skott och de riktigt skickliga killarna skjuter inte pucken, de vill få pucken i mål med snyggt spel och alla knep. Med åren har jag blivit mycket mer bekväm med det.
Förra säsongen sade Vasilevskiy att ”spelarna inte slösar bort skotten” längre, eftersom chanser av låg kvalitet i allt högre grad ses som en möjlighet för motståndarlaget att snabbt vända spelet. Men det betyder inte att Vasilevsky inte gillar de matcher där han har mer att göra, bara att han har lärt sig att hantera de lugnare kvällarna på ett annat sätt.
– Det är svårt att rent mentalt hålla sig kvar i de matcherna, särskilt när det kan vara 15 skott och tolv målchanser, säger Vasilevskiy som har en räddningsprocent på 91,2 på 50 matcher den här säsongen.
– Det är därför jag aldrig tittar på skottstatistiken under perioderna.
NHL-målvakterna försöker göra detsamma när det gäller räddningsprocenten.
– Det är ingen tvekan om att det är svårt att låta bli att titta på statistiken. För det är ju utifrån det folk bedömer dig. Men i slutändan kan jag se i vilka matcher jag inte har spelat bra och i vilka matcher jag har spelat bra. Det kan finnas matcher där jag släppt in fem mål och det är ändå som att ’okej, jag kände mig bra ikväll’. Och det är den känslan jag tar med mig från matchen, säger Los Angeles Kings målvakt Anton Forsberg.
Han har en räddningsprocent på 90,2 på 29 framträdanden.
– Att fokusera mycket på känslan har varit min största grej i år och det är just det som skiljer dig från siffrorna. Det kommer inte att vara 90,0 varje kväll. Förr i tiden kunde man släppa in fyra mål och fortfarande ha (en räddningsprocent på) 90,0. Om man släpper in fyra nu har man förmodligen en räddningsprocent på 80,0. I slutändan måste man titta på ”vad gjorde jag där ute? Hur kände jag mig?” och så gå vidare från det. Annars, om man fokuserar på statistiken och det särskilt om man har den gamla mentaliteten att 91,0 betyder att man har ett tufft år, då kommer man att plåga sig själv fördärvad, dag ut och dag in, säger Forsberg.
Darcy Kuemper tror att det kan vara lättare för yngre målvakter som kommer in i NHL att anpassa sig till den sjunkande räddningsprocenten eftersom de inte vet något annat. Samtidigt, medger han, att han brukade vara mycket mer uppmärksam på sin egen statistik tidigare i karriären.
– Ja, absolut, för man vet att det är på det sättet man blir bedömd, säger Kuemper. Man vill ha bra statistik; då kan man stanna kvar i ligan och etablera sig. Jag tror att det är så att senare i karriären är man mer fokuserad på att vinna matcherna än på sina personliga statistiska kurvor, så tappet (i räddningsprocent) är förmodligen lättare för de killar som är etablerade i ligan.
– Och, som sagt, de nya killarna vet inget annat. Så 90,0 är det nya 91,5 eller 92,0. Ribban ligger lite annorlunda och jag antar att det är mindre av en justering för de killarna.
Så är det kanske, åtminstone till en viss del. Men det finns fortfarande något med 90,0 som fortsätter att vara ett slags baslinje för medelvärdet. Och med ett snitt som sjunkit med 1,1 poäng från 90,8 (till 89,7, se ovan) bara under de senaste fem åren, är det en mental justering att vänja sig vid en standard under den nivån även för nya målvakter.
– Vi växte alla upp när 90,0 liksom var helt okej, även om det inte var jättebra, säger Vancouver Canucks målvakt Nikita Tolopilo.
Han har spelat 17 NHL-matcher och har en räddningsprocent på 89,2.
– Men just nu, när man ser sig omkring i ligan, om en målvakt ligger över 90,0, så är det liksom att 'åh, det är imponerande’. Det har förändrats så mycket, men jag kan fortfarande inte vända blad i mitt huvud för vad målet är… det borde vara minst 90,0.
