Lundqvists vilja att vinna uppskattad av tidigare lagkamrater

Henrik Lundqvists mest frekventa lagkamrat under hans 15 säsonger i New York Rangers var Marc Staal. Lundqvist och Staal spelade ihop i 767 grundseriematcher mellan 2007-2020.

Backen Staal, som är inne på sin andra säsong i Detroit Red Wings, säger att hans uppskattning för den pensionerade målvakten och vad han betydde för honom och för Rangers under alla de säsongerna, har vuxit sedan de gick skilda vägar.
- Det jag uppskattar nu mer än någonsin är konsekvensen av att ha honom där, säger Staal. Han var vår målvakt. Man visste om att han skulle spela bra. Det fanns aldrig en enda tanke eller oro kring vår målvakt. Att ha den tryggheten under alla dessa år, det är ganska unikt. När man tittar tillbaka på det, så var vi väldigt lyckligt lottade.
Rangers kommer att pensionera Lundqvists nummer 30 i en ceremoni inför deras möte med Minnesota Wild i Madison Square Garden natten till lördag, svensk tid. Lundqvist kommer bli medlem i den skara om fått sitt nummer pensionerade av Rangers. I den ingår sedan tidigare: Ed Giacomin (1), Brian Leetch (2), Rod Gilbert (7), Adam Graves (9), Andy Bathgate (9), Mark Messier (11), Vic Hadfield (11), Jean Ratelle (19) och Mike Richter (35).
Precis som Staal, säger andra som spelade med Lundqvist under stora delar av svenskens 15 säsonger, samtliga för New York, att de kommer ihåg hans kämparanda, jämnhet, arbetsmoral, och en omättligt vilja att vinna som de attribut som drev honom till att bli den målvakt i Rangers historia med flest vinster och en trolig kandidat till Hockey Hall of Fame.

Lundqvist är sexa i NHL:s målvaktshistoria i antalet segrar (459), nia i antal spelade matcher (887) och 17:e i antalet hållna nollor (64). Han är fyra i räddningsprocent (91,8), och på delad åttondeplats med Pekka Rinne i kategorin insläppta mål per match (2,43) bland de 78 målvakter som spelat minst 500 matcher i NHL.
Utöver att leda Rangers i antal segrar, är han etta i antalet spelade matcher, hållna nollor och räddningsprocent bland de som spelat minst 100 matcher. Han är även Rangers etta i antal vinster i Stanley Cup-slutspelet (61), matcher (130), räddningsprocent (92,1) och hållna nollor (10).
- Han har lärt mig så mycket om att komma till rinken varje kväll och vara redo att kämpa, säger Carolina Hurricanes forward Derek Stepan, som spelade 483 grundseriematcher med Lundqvist mellan 2010-17. Han tog säkert 35 frilägen från (Mats) Zuccarello efter träningen vissa dagar. Det var ganska speciellt. Han är bara så driven. Han hade drivet att vinna. Han ville vinna. Det var hela poängen med hans process och det var coolt.
Ryan Callahan, den forna lagkaptenen i Rangers som spelade 440 grundseriematcher med Lundqvist mellan 2006-14, säger att han brukade förundras över Lundqvists rutin inför träningar, där han alltid jobbade på detaljer med målvaktstränaren Benoit Allaire.
- Han körde mer eller mindre slut på sig själv 45 minuter eller en halvtimme innan resten av oss ens kommit ut. Sedan ser man honom kliva in på träningen och ge exakt samma insats som under en match. Han var tävlingsinriktad hela tiden.
Callahan säger att det brukade reta gallfeber på Lundqvist om någon gjorde två mål på raken på honom under en övning.
- Jag kommer ihåg flera tillfällen då han tappade huvudet, säger Callahan. Det gjorde att man än mer ville göra mål på honom. Man kunde se att han blev frustrerad och då kunde man se att killarna ville sätta en till. Hans kämparanda sporrade alla andra.

Lundqvist säger att det kom ifrån ett begär att konstant testa sig själv.
- Det var bara väldigt viktigt, säger han. Folk tror att det kanske handlar om kostymerna eller bilarna eller något annat, men i slutändan betydde det ingenting. Det som betydde något för mig var att tävla och att mäta mig själv mot de bästa genom tiderna. Jag fick den chansen varje dag när man spelade i denna ligan.
Det som Lundqvist inte insåg var att han samtidigt lärde ut en mästarklass i tävlingsinstinkt.
- Det som jag tog med mig mest var att ha en vinnarmentalitet varje dag, säger Zuccarello. Det spelar ingen roll vem som skjuter mot honom, han vill vinna, han vill rädda pucken. Att se ett lags bästa spelare ha den mentaliteten, det räcker länge. Man kan ha hur mycket skicklighet som helst, man kan träna hur mycket man vill, men i de matchsituationerna, då måste man ha mentaliteten och det var därför han var den bästa.

När en motståndare överlistade Lundqvist på ett sätt som han inte gillade kunde han ibland ge vad den pensionerade backen Dan Girardi, lagkamrat under 754 matcher mellan 2006-17, kallar: "Hank-blicken".
- Säg att pucken träffar dig och går in och han visste att han skulle kunna göra den räddningen utan att du hade behövt komma vägen, säger Girardi. Det var den roliga grejen, Hank-blicken. Det var aldrig seriöst. Jag brydde mig aldrig. Det var bara en rolig grej och det blev att man skrattade lite åt det på bänken, om jag fick den på mig och pucken gick in så kunde Marc säga, "Åh, såg du Hank-blicken." Det var alltid på skoj. Men kanske inte för Hank.
Även Staal skrattar när han berättar om det.
- Jag har fått den, säger han. Vi hade ett par diskussioner om det ibland. I grunden handlade det om att han är så tävlingsinriktad. Han hatar att släppa in mål.
Girardi sa att han fick färre blickar ju längre han spelade med Lundqvist.
- Jag tror han insåg allt eftersom åren gick att vi riskerade våra kroppar, säger Girardi. Jag kunde slänga mig med ansiktet före framför ett skott för Hank och han kunde slänga sig och göra någonting om något hände med mig. Det var därför vi var så framgångsrika.

Callahan säger att Lundqvist vilja att vinna och vara en del av något speciellt i New York var något som smittade av sig från isen till omklädningsrummet. Han var en kunglighet i staden, och kallades för "Kungen av New York" och han hade utseendet, håret och kläderna att matcha det.
- Hans slappa kläder var finare än mina finkläder, säger Girardi.
Men Lundqvist försökte aldrig vara något mer än en hockeyspelare, en bra lagkamrat och en ledare enligt Callhan.
- Han var en av grabbarna, säger Callahan. Det är så vi behandlade honom och det var så han uppträdde.
Det gjorde att Lundqvists lagkamrater tyckte om honom än mer.
- Det var genuint, säger Girardi. Hank vill vara bäst i allt. Han satte ett väldigt bra exempel för alla. Han hade endast varit där ett par år när jag kom dit, och jag märkte att han var på en helt annan nivå när det kom till professionalism och man ville vara som den killen. Han var "the man."
Läs också: [David Gunnarsson - mannen bakom Lundqvists masker\]