Och när en annan stannar hemma från kontoret med en mindre förkylning spelar Erik Karlsson på sprutor för två stressfrakturer i sin vänstra häl, för det är ju trots allt slutspel.
Det är svårt att inte fastna i de här bataljerna och det är förståeligt om Rangers president Glen Sather tuggat i sig en av sina cigarrer från sin position högt upp i arenorna av ren nervositet.
Men det är inte förvånande att det är just de här två lagen som möts i den andra omgången av den enkla anledning att det är två lag som egentligen har alla ingredienser för att göra det.
Att Rangers har en målvakt som kan hantera det är sedan gammalt men ni som följt serien har också kunnat se hur Rangers tränare Alain Vigneault litat till 100 procent på sina fyra kedjor vilket lett till offensiv framgång. I match tre och fyra stod hans "tredje"- och "fjärdekedja" för 11 poäng tillsammans och var grädden på moset i de två 4-1-segrarna.
Ni har också kunnat se hur Ottawas Erik Karlsson, med sitt ledarskap och sin karaktär, just nu verkar vara helt odödlig för Senators, vilket de givetvis drar nytta av. Framför allt på hemmaplan där de vunnit samtliga tre.
De två tränarna, Vigneault och Guy Boucher, har också visat sig ha ett par ess i sina rockärmar. Vigneault flyttade J.T. Miller till fjärdekedjan för att få honom mer involverad i offensiven - och lyckades. Och när Boucher kände att han behövde mer muskler och inställning av den lite grinigare sorten tryckte han in Chris Neil i laguppställningen till match fem - och lyckades.
Söndagen och måndagen är lika med välbehövlig återhämtning för lagen innan de drabbar samman igen för sjätte gången på tisdag. Och om det har varit dramatiskt så här långt är det bara förrättsmenyn till hur matchen i Madison Square Garden kommer bli.
Plötsligt står allt på spel för Rangers - en förlust och säsongen är slut - medan Senators kan spela sig till konferensfinal för första gången sedan säsongen 2006-07.
