Erik Karlsson kallar Ottawa för "hemma". Hans fru Melinda kommer därifrån. Det var hans enda NHL-hem sedan han draftades som nummer 15 av Senators 2008. Men sedan kom trejden som skickade honom till San Jose i utbyte mot bland annat Chris Tierney och Dylan DeMelo.
Karlsson, 28, grät öppet när han tog farväl på presskonferensen i Ottawa och insisterade att han aldrig ville lämna. Han hade spelat hela sin nio år långa karriär i staden. Han var deras kapten. Han vann Norris Trophy två gånger och gjorde 126 mål på 627 matcher med Senators. Han hjälpte laget till konferensfinal 2017, en matchserie de förlorade i sjunde avgörande mot Pittsburgh Penguins.
Det är sådana minnen som kommer passera tankarna när han äntrar isen i Canadian Tire Center på lördag när Sharks gästar Senators.
- Som tur är vet jag typ hur det kan bli. När Daniel Alfredsson kom tillbaka till Ottawa för första gången med Detroit Red Wings hängde jag med honom nästan hela dagen. Jag såg vilka känslor han gick igenom, jag såg hur stabil och kontrollerad han försökte vara.
- Och nu får jag gå igenom samma sak.
Alfredsson var Karlssons mentor i Senators mellan 2008-13. Han lämnade Ottawa som free agent och skrev sedan på med Red Wings under sommaren 2013. I sin återkomst till Ottawa stod han för ett mål och en assist. Men Detroits seger blev en parentes till kärleken de 20 011 personerna på läktarna visade för Alfredsson. De skrek "Alfie, Alfie" inför nedsläpp och hyllade honom för sina 17 säsonger i klubben.
Sharks-forwarden Logan Couture, som spelade juniorhockey i Ottawa, förväntar sig att staden kommer hylla Karlsson på ett liknande sätt.
- Jag tror de kommer jubla. Och jag tycker de ska göra det. Jag är säker på att separationen inte var vad båda sidor ville, men det är så det fungerar ibland. Han gjorde allt för dem i 9-10 år, tog dem till konferensfinal … de borde hylla honom.