Lundqvist felfri när han gjorde comeback på is

TORONTO -- Henrik Lundqvist stoppade Ryan Getzlaf framför mål, Pierre Turgeon som försökte hitta femte hålet i ett friläge liksom ett försök från Peter Forsbergå. Lundqvist spelade 30 minuter och bjöd inte på ett enda mål. Sedan stoppade han alla sex skotten i en straffläggning och avslutade den med en räddning på Forsbergs försök att få hål på honom.

Det blev en kunglig återkomst och en perfekt dag på isen för Lundqvist på söndagen, i Hockey Hall of Fame Legends Classic 2023 på Scotiabank Arena i Toronto.

– Jag skänker skydden till Hall of Fame, det är ju perfekt för dem att ha utrustning med en räddningsprocent på 100, sade Lundqvist. Det var bara kul.

Lundqvist hade inte spelat i en enda hockeymatch sedan den 3 augusti 2020, när han stod i mål för New York Rangers just i den här byggnaden under slutspelet det året. Det blev hans sista match i NHL. En hjärtsjukdom gjorde att han drog sig tillbaka från hockeyn 2021.

Men nu tog han på sig skydden igen. Han var tillbaka på is för några veckor sedan. Återkomsten var på en lokal rink nära New York City; Lundqvist ville känna sig för eftersom han så gärna ville vara med i Legends Classic.

Det här är helgen då Henrik Lundqvist väljs in Hall of Fame. Han delar äran med Turgeon, Caroline Ouellette, Tom Barrasso, Mike Vernon, Ken Hitchcock och Pierre Lacroix (postumt). Det ville han inte missa. Och inte heller vill han riskera att göra sig själv besviken.

– Jag ville inte släppa in ett enda mål, sade Lundqvist. Om jag ska spela i 30 minuter vill jag ha den känslan. Det var så jag kände när var på is för första gången sedan jag gick i pension, det enkla problemet i att bara oroa mig för att släppa in en puck. Det är något väldigt uppfriskande med det. Nu i livet gör jag så många olika saker och mitt fokus är överallt. Men när man spelar hockey oroar man sig för bara en sak. Och på ett sätt saknar jag den känslan.

En av hans lagkamrater var den tidigare Rangers-forwarden Adam Graves, vars tröja nummer 9 delar utrymme i taket i Madison Square Garden med Lundqvists nummer 30.

– Jag har känt honom länge men jag har lärt känna honom ännu bättre nu, när jag gått i pension. Och jag kan inte vara gladare för honom, [hans fru] Therese och hans flickor, sade Graves om Lundqvist. Det här är en möjlighet att fira inte bara den stora målvakt han var, utan också vad han betyder för New York och samhället i allt han gör. Han utstrålar klass. Han är en Rangers-kamrat och en del av den storfamiljen och jag kunde inte vara stoltare över det; han är en speciell kille. Och ärligt talat, han släppte inte in ett enda mål och jag var på isen med honom… han gjorde en ganska bra match.

Bortsett från den hållna nollan, var Lundqvist mycket nöjd med att han mådde så bra att han kunde spela på söndagen. Han berättade att han har tränat och haft både fram- och motgångar, men också att han är på rätt väg och att han visste att han kunde hantera en veteranmatch.

– Det är klart att tempot inte var så högt, och det var perfekt, sade Lundqvist. Min puls var låg och det kommer min läkare att vara glad över. Så totalt sett var det väldigt roligt. Hela veckan har varit fantastisk hittills. Det är bara otroligt att vara här men också… ja, man reflekterar ju ännu mer över det när man ser namnen. Dels ser man namnen i Hall of Fame, men även på isen idag. Att få avsluta en straffläggning mot (Peter) Forsberg… när jag växte upp tittade jag mycket på honom, så det är lite coolt under en Hall of Fame-helg. Jag bara njuter.

Innan de bytte om till hockeyutrustning fick Lundqvist, Ouellette, Barrasso, Vernon, Turgeon, Hitchcock och Lacroix änka, Coco, ta emot sina Hall of Fame-blazers under en speciell ceremoni före matchen.

– Det är häftigt, sade Lundqvist. Den ska jag ha på mig varje söndag, när vi har familjemiddag.

Innan varje invald introducerades på arenan, spelades en förarrangerad video upp med höjdpunkterna i de invaldas karriärer. Gino Reda, kommentator från TSN, presenterade och intervjuade de invalda och berättade om deras prestationer.
Gino pratade med Turgeon om hur det var att vara kapten för Montreal Canadiens när Montreal Forum stängde. Ouellette berättade om sin roll i framväxten av damhockeyn. Hitchcock talade om att representera Kanada som tränare. Lacroix uttryckte sin stolthet över att vara här. Barrasso pratade om sin comeback 2001 efter att på grund av familjeskäl ha tagit paus från hockeyn och Vernon pratade om att ha vunnit två Stanley Cup-titlar med åtta års mellanrum. Henrik Lundqvist berättade om den uthållighet han visade upp under hela sin karriär.

– Jag har spelat färdigt sedan länge. Så min spelarkarriär, den är inget jag tänker på så ofta, sade Barrasso. Att få minnas tillbaka som nu, det är ju inget som händer särskilt ofta. Men det borde det kanske göra.

Legends Classic bjöd också på några komiska ögonblick. Som när Gary Roberts oavsiktligt åkte rakt in i Steve Thomas.

– Ja, den där killen kan inte hålla sig borta från mig, sade Thomas och skrattade. Det var likadant när vi spelade i ligan.

Thomas stod på öronen. Det gjorde inte Roberts.

– Jaja, det här är inte bra för mig, sade Thomas.

Turgeon och Ouellette anslöt till Lundqvist bland de invalda som gick på is. Barrasso och Vernon bytte inte om. Barrasso berättade att han faktiskt inte har haft på sig sin målvaktsutrustning sedan han gick i pension 2003.

– Det finns inte tillräckligt med pengar i världen för att jag ska stå där och folk ska skjuta puckar på mig igen, sade han. Så det är inget jag ens funderat över.

Det hade inte Lundqvist heller förrän Legends Classic kom på tal och han bestämde sig, med läkares godkännande, för att ge det en chans. Trots allt kanske han inte är riktigt klar med hockeyn?

– Om du hade frågat mig för fyra veckor sedan så skulle jag ha tackat nej, men nu när jag varit på is ett par gånger, så njuter jag verkligen av det, sade Lundqvist. Jag tänker inte göra om det så värst många gånger, det kanske blir en match här och en där. Det är ju så kul att tävla. Det är inte ett nej längre, utan vi får se.