Sedins

VANCOUVER -Det hade kunnat bli perfekt.
Där hoppade Daniel Sedin över sargen, på väg ut att slå en straff för sitt Vancouver Canucks i 4-4-matchen mot Vegas Golden Knights. 18,865 fans stod upp och vrålade. Sedan, samma sak för Henrik Sedin.

Bröderna Sedin slår sällan straffar. Daniel hade inte tagit en enda sedan säsongen 2015-16 och hade inte gjort mål sedan 2010-11. På 29 straffar i karriären hade han bara gjort fyra mål. Henrik å sin sida hade aldrig gjort mål på straff i NHL under sina fem försök.
Men det här var Sedinarnas näst sista hemmamatch och fansens första möjlighet att ta avsked efter att dem i måndags nåtts av beskedet att deras 37-åriga hjältar avslutar sina NHL-karriärer. Med Canucks långt ur slutspelsbilden bestämde sig coach Travis Green för att ge bröderna chansen.
Relaterat material: Daniel Sedin som bäst]
Daniel fintade och drog över pucken till backhand mot Malcolm Subban och …
Träffade stolpen.
Fansen suckade.
Henrik fintade ett tungt slagskott, tog några skär fram och …
Stoppades av Subbans benskydd.
Fansen suckade igen.
Till slut nätade Golden Knights-backen Shea Theodore och Canucks förlorade 5-4.
Trots det var det ändå ett otroligt avslut på matchen.
Efteråt stod fansen upp och hyllade sina hjältar med applåder. Henrik och Daniel höjde sina klubbor och hälsade tillbaka. Bröderna skakade även hand med Golden Knights-spelarna som om det varit en slutspelsserie. Fansen vrålade igen när Sedin och Sedin sakta men säkert drog sig mot spelargången.
- Det spelar inte så stor roll om vi gör poäng eller inte sista matcherna här, sade Henrik. Det är en fantastisk atmosfär bara att vara en del av.
- Det är något vi kommer minnas, fyllde Daniel i.
Kvällen handlade inte bara om matchen mot Golden Knights. Den handlade om 17 säsongers minnen mellan Sedins och Canucks. Fansen älskar dem - givetvis för deras skicklighet på isen men också för deras ödmjuka och godhjärtade personlighet utanför den.
Relaterat material: [Landsmännen hyllar Henrik och Daniel Sedin]
En hel generation av Canucks-fans har inte upplevt laget utan en Sedin spelande.
- De har varit här hela mitt liv, sade Graeme Pomeroy, 19 från British Columbia.
Fans flockades tätt när arenans grindar öppnades timmar innan matchen mot Golden Knights för att vara bland de första 8000 genom dörren och få tillgång till en "bobblehead" av Daniel Sedin. Sedin-tröjorna var överallt. Nick Ngo, 21, bar Daniels tröja. Hans flickvän Anna Nguyen, 19, bar Henriks.
- Deras skicklighet som spelare och deras karaktär som individer har skapat glädje i staden, sade Ngo. Att de nu avslutar sina karriärer känns visserligen tråkigt men man får glädjas med det de gett oss och för att de nu kommer kunna spendera mer tid med sina familjer.
Under uppvärmningen blixtrade kameror som aldrig förr. Skyltar syntes överallt. En skylt sade allt:
"TACK SEDINS!", hade Jimmy Chen, 13, från British Columbia skrivit, "för allt ni gjort för STADEN, FOLKET och CANUCKS. VI KOMMER SAKNA ER… 2000-2018"
Chen berättade att han hoppades bröderna Sedin såg skylten och blev glada.
- Vi älskar Sedins, sade Chen. De betyder allt.
Canucks hade ordnat med ett videomontage av brödernas karriärer. När spelarna kom in projicerades deras respektive nummer på isen. Fansen gav dem stående ovationer när de introducerades, när de rörde pucken, när Daniel fick en assist. Vid ett tillfälle i andra perioden skanderades "Go, Sedins, go!".
Med 10:27 kvar av tredje perioden visades bröderna Sedin på jumbotronen och fansens jubel visste inga gränser. Först försökte tvillingarna ignorera uppmärksamheten - Canucks låg trots allt under med 4-3. Daniel syntes säga något till domaren Justin St-Pierre.

  • Jag sa att de hyllade honom för hans insats i matchen, log Daniel.
    Han fortsatte:
    - Skämt åsido vill jag passa på att hylla domarna. Dem har varit fantastiska. Det är mycket dialog fram och tillbaka och vi skriker på dem ibland, men vi ber alltid om ursäkt när vi har fel. Jag tror det är därför vi har en bra relation till domare.
    Typiskt Sedins. Till slut gav de med sig och vinkade till publiken.
    En sista match kvar hemma, mot Arizona Coyotes på torsdag. Kommer det flöda tårar?
    - Det blir känslosamt men man försöker titta ner i isen och fokusera på matchen. Det kan nog bli värre på torsdag dock, avslutar Henrik.