Kanes historiska 1000:e poäng början på nästa kapitel

Patrick Kane sa själv att tanken på 1000 poäng inte funnits i hans huvud särskilt länge. "Kanske under de tre-fyra senaste matcherna".

Nu är den magiska gränsen verklighet för Chicago-Blackhawks-forwarden.
Han säger själv att han bär nummer 88 då han är född 1988. Men symboliken i att han valdes som nummer 88 i OHL-draften 2004 finns där. Iförd London Knights tröja nummer 88 gjorde han sig det namn han är idag och tidigare i veckan pensionerade Knights hans nummer för evigt med en ceremoni. Det var i London allt tog fart. Det var där han slog igenom och blev det förstaval som Chicago plockade och förvaltade. Kanske var det inte mer än poetiskt att det var en ceremoni i London föranledde Kanes magiska 1000-poängskväll.
Med 5:46 kvar av den tredje perioden under söndagen avslutade Brandon Saad ett vackert Chicago-anfall när han retfullt enkelt la in 4-1 i tom bur bakom Winnipeg Jets Connor Hellebyck i vad som skulle komma att bli en 5-2-seger. Blackhawks femte raka viktoria. Bänken tömdes, men ingen åkte fram till Saad. Alla åkte fram till den som stod för andra-assisten. Patrick Kane.

Saad åkte och hämtade pucken och kom sist till firandet - Kanes 1000:e poäng i NHL var ett faktum.
- Jag tyckte synd om honom. Alla kom och firade med mig även fast det var han som gjorde målet. Men att alla kom ut på isen och firade med mig - det kommer jag aldrig att glömma, sa Kane efter matchen.
Med den assistpoängen skrev den kvicke prickskytten från Buffalo nya rader i en redan enastående hockeyhistoria, och han fick dela det med vänner som varit med honom under stora delar av resan. Brandon Saad, målskytten var en.
- Det är så klart härligt att kunna dela det ögonblicket med "Toewser" "Duncs", "Seabs", "Saader" och "Crow" (Jonathan Toews, Duncan Keith, Brent Seabrook, Brandon Saad och Corey Crawford). De har varit med en lång stund och det har ni fans också. Ni har betytt allt för mig. Det har varit roligt och jag ser fram emot resten, sa han i en intervju inne i United Center och vinkade till fansen.
Fansens kärlek till nummer 88 är oförstörbar. Det är inte så konstigt, kanske. Kane är en av de största symbolerna för Blackhawks Fågel Fenix-uppståndelse på kort tid. En resa som resulterat i tre Stanley Cup-titlar för laget - och några egna priser till Kane själv. Eller vad sägs om en Calder Trophy, en Art Ross Trophy, en Conn Smythe Trophy och en Ted Lindsay Award?

Den där assistpoängen förkunnade också att Kane (31 år och 61 dagar gammal) blev den yngste spelaren född i USA att nå milstolpen. Han blev också den tionde amerikanske spelaren att nå milstolpen och den sjätte amerikanen att göra det på färre än 1000 matcher (953). Och det var en ödmjuk Kane som mötte media efter matchen:
- Det är en fantastisk organisation och det är många fantastiska spelare som har spelat här. Bland amerikanerna tänker jag på Chelios och Roenick och de grabbarna. Det är speciellt. Men på det stora hela har jag haft en otrolig tur att få spela här. Jag har blivit satt i situationer där jag ska göra poäng. Jag är väldigt lyckligt lottad.
Ödmjuk. Och uppskattad. Många var de som ville hylla 1000-poängsmannen efter matchen. En av dessa var lagets general manager Stan Bowman:
- Han är verkligen en tävlingsmänniska. Han har en stolthet i att verkligen vilja vara den bästa spelaren i världen och han litar inte bara på sin talang. Det som alltid har imponerat på mig är att han alltid försöker hitta sätt att bli bättre. Han pushar sig själv och han är hård mot sig själv. Han förväntar sig att vara bäst och han blir bättre för varje år vilket är svårt att göra när du är över 30, berömde Bowman, som för övrigt närvarade i London tidigare i veckan, i en intervju med lagets hemsida.

Sett över 2010-talet är Kane just det. Bäst. Ingen annan spelare gjorde mer poäng under det årtiondet än hans 802, 14 poäng före närmsta spelare (Sidney Crosby). Och nattens assist innebar att Kane gjorde poäng för tionde matchen i rad. Det är sjunde gången i karriären som han har en poängsvit om minst tio matcher - och andra gången den här säsongen. Men visst, han kan ju bättre:
- Jag har varit okej på sistone men jag kan bättre. Det är skönt att ha det här ur vägen. Nu kan jag fokusera på mitt spel ordentligt. VI har haft turen som har fått lite vältajmad secondary scoring. Nu har vi en match till innan vilan och det vore skönt att vinna den och njuta av ledigheten, sa Kane och skiftade lite fokus efter matchen.
Chicago Blackhawks bärgade femte raka segern och är inför allstar-uppehållet ett av ligans mest formstarka lag. Tiden i London Knights förvandlade Patrick Kane från ett möjligt val i tredjerundan till ett givet förstaval. Chicago valde honom och i Blackhawks formades han mycket av tränaren Joel Quenneville. Och vad vore livets poesi om Kanes fantastiska dagar inleddes med en ceremoni i London och inte avslutades på något vis med Joel Quenneville?

Precis så blir det. På tisdag återvänder "Coach Q" till Chicago med sitt Florida Panthers.
- Han kommer säkert att få ett varmt mottagande. Han är en ikon i Chicago. Han vann tre cuper här och kom in och gjorde oss bättre, sa Kane.
På isen sa han att det vore trevligt med några nya cupvinster till Chicago. I omklädningsrummet kom så den konkreta frågan vad som är nästa mål för honom själv när nu 1000-poänggränsen är nådd.
Följ oss på [Facebook och Twitter för ytterligare exklusivt material och NHL-nyheter!]
- 1001 poäng, skrattade han. Vi börjar där och sedan går vi vidare. Jag känner att jag kan hjälpa laget mer.
18 poängs ledning i den interna poängligan räcker inte. 15 poäng på de senaste tio matcherna räcker inte. Patrick Kane vill ha mer. Blackhawks må befinna sig utanför slutspelsplats just nu. De har varit borträknade ett tag. Det finns andra favoriter nu, precis som för drygt tio år sedan. Patrick Kane var med då. Han är i allra högsta grad med nu.
Bara det borde ge hopp om en ljus framtid i Chicago.
Igen.