Imlach_locker

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.
I den här delen av serien berättar vi varför hockeyn utan konkurrens är den mest sanna lagidrotten och presenterar de största och mest segerrika dynastierna som sporten fått fram. Idag: Toronto Maple Leafs 1961-67.

Toronto Maple Leafs många fans vädrar morgonluft efter årtionden i skuggan. Ett nytt ungt lag med spelare som Auston Matthews, William Nylander och Mitch Marner är redo att utmana.
Fansen i den kanske mest hockeytokiga staden i världen har väntat länge.
Ända sedan 1967.
Det är 50 år sedan.
Det var då Toronto Maple Leafs vann sin senaste Stanley Cup efter en dramatisk finalserie över sex matcher mot Montreal Canadiens. Det var Maple Leafs fjärde Stanley Cup-titel på sex år. Laget hade också vunnit 1962, 1963 och 1964. Maple Leafs största och sista dynasti.

Leafs_1967

Finalen 1967 blev historisk på flera sätt: dels för att den var Maple Leafs senaste triumf men också för att den innebar slutet på Original Six-eran. Säsongen efter utökades ligan till tolv lag då California Seals, Minnesota North Stars, Los Angels Kings, St. Louis Blues, Philadelphia Flyers och nutidens dominanter Pittsburgh Penguins började spela i National Hockey League.
Maple Leafs legendariska 60-talsupplaga innehöll många klassiska spelarnamn; målvakterna Johnny Bower och Terry Sawchuk, anfallaren Frank Mahovlich, Andy Bathgate, Tim Horton vars namn nu är synonymt med Kanadas största kaffekedja, Dave Keon och Red Kelly som spelade både back och center. Alla med på listan över de 100 största spelarna i ligans 100-åriga historia. Elva spelare var med och vann alla de fyra cuperna: George Armstrong, Bob Baun, Larry Hillman, Frank Mahovlich, Bob Pulford, Eddie Shack och Allan Stanley samt Bower, Horton, Kelly och Keon.
Men över alla namn svävar ett annat: bakom alla segrarna fanns den legendariske men kontroversielle tränaren George "Punch" Imlach.
En hemmason, född i Toronto 1918 och hockeyfostrad i olika lag i hemstaden: Toronto Young Rangers, Toronto Goodyears, Toronto Marlboros, Toronto Dannel-Mudge och under kriget i Toronto Royal Canadian Air Force. Som spelade nådde Imlach aldrig NHL men som tränare gjorde han det när han 1958 tog över Maple Leafs som då inte vunnit Stanley Cup sedan 1951.
Imlach, skriver legendariske hockeyjournalisten Stan Fischler på NHL.com, hade två egenskaper som höjde honom över andra tränare: han var enormt smart och han hade en obändig tro på sig själv.
- De (Toronto) har fått en galning, så är det. Men det visste de inte om då. Men i tränarbranschen är ju skillnaden mellan en galning och ett geni hårfin, sade Imlach vid ett tillfälle när han mot alla odds tagit Maple Leafs till slutspel.
1967 ledde Imlach Maple Leafs till klubbens senaste Stanley Cup-titel. En typisk Imlach-insats: mot alla upptänkliga odds. Maple Leafs hade förlorat tio raka, det jäste i laget och krismötena avlöste varandra. Laget var åldersstiget: målvakterna Johnny Bower och Terry Sawchuk var 42 respektive 37, Red Kelly 39, Tim Horton 37 och Marcel Pronovost 36. Och "Punch" Imlach själv var sjuklig.
När Imlach i säsongens slutskede lades in på sjukhus vägrade den tänkte ersättaren Joe Crozier ta över. Istället klev Imlachs assisterande tränare "King" Clancy fram och ledde laget. Han fick ut det mesta av veteranerna i laget och när Imlach kom tillbaka kramade han ur resten. Maple Leafs lade ner Chicago Black Hawks och fick möta Montreal Canadiens i finalen.
"Punch" Imlach hade köpt en grönrutig (!) kostym och lovade alla att han skulle bära den när Toronto slagit Montreal i finalen. Inför den sjätte matchen blev den vanligtvis så hårdhjärtade Imlach sentimental. Enligt Stan Fischler hade han vänt sig till spelarna och sagt ungefär att "det sägs att jag har hållit på med er så länge, så vi kan bara inte vinna. För några av er är det farväl nu. Så gå ut och kör ner pucken i halsen på dem".
Finalserien gick till sex matcher och efter att Ron Ellis och Jim Pappin givit Maple Leafs ledningen med 2-0 i andra perioden reducerade Dick Duff efter drygt fem minuter av tredje. Montreal pressade hårt för ett kvitteringsmål. I sista bytet kallade Imlach på veteranerna. Sammanlagt ställde Maple Leafs 219 års livserfarenhet på isen i det sista bytet: 39-årige Kelly, 37-årige Horton, 40-årige Stanley, 36-årige Armstrong och ynglingen i sammanhanget, den blott 30 år gamle Bob Pulford. 37-årige Sawchuk höll målet.
- Jag tänkte att det var den sista matchen någonsion för några av dem, så vad kunde vara bättre än att vända sig till det gamla gardet, sade Imlach långt efteråt.
Backen Stanley vann tekningen i egen zon mot Jean Beliveau, Kelly fick pucken och passade Pulford som hittade Armstrong. Som avgjorde i tom kasse 47 sekunder före slutet.
- Jag har aldrig varit så nöjd med att vinna en Stanley Cup, sade Imlach.
Av de sex spelarna på isen var det bara Red Kelly som slutade efter säsongen. Punch Imlach höll sig kvar i Toronto i två säsonger till innan han flyttade till Buffalo Sabres. Imlach kunde aldrig upprepa 60-talets fyra cup-bedrifter. Han avled den 1 december 1987, bara 69 år gammal.
Inte heller Toronto har kunnat upprepa cup-bedriften - faktum är att Maple Leafs inte ens lyckats nå finalen sedan dess.
---------
Det här är det femte avsnittet i NHL:s jubileumsserie om ligans stora dynastier. Tidigare avsnitt: Montreal Canadiens 1975-79 (25 februari), New York Islanders 1979-83 (25 mars), Edmonton Oilers 1984-90 (22 april) och Montreal Canadiens 1955-60 (27 maj).