Hagelin om flytten till Washington

Välkomna till En-mot-En. Varje torsdag under säsongen 2018-19 kommer vi på NHL.com/sv ge er exklusiva intervjuer med några av ligans största spelare och profiler. Ämnen kommer täcka både det som sker på isen och utanför. I veckans inlägg så har vi fått oss en pratstund med Washington Capitals svenske forward Carl Hagelin.

Det har varit en minst sagt annorlunda säsong för Carl Hagelin. Han inledde säsongen med Pittsburgh Penguins, ett lag han vann två raka Stanley Cup med. Efter en knackig start för både laget och Hagelin (som stod för ett mål och två assists på 16 matcher) beslutade Penguins att skaka om laget, och då var det svensken som fick lämna Pennsylvania för Los Angeles Kings i utbyte mot Tanner Pearson.
Efter ett par månader i Kalifornien, och en skadeperiod, fick Hagelin packa väskorna igen vid trade deadline då han skickades till regerande mästarna Washington Capitals i utbyte mot ett par draftval. Tiden med Kings fick en tråkig start då han skadade knät efter 10 dagar i sitt nya lag som höll honom borta från isen i sex veckor. Totalt så spelade han 22 matcher för Kings och stod för ett mål och fyra assists.

I Capitals ser han ut att ha kommit in i laget på ett bra sätt, och i skrivande stund så har den 30-årige forwarden stått för nio poäng (tre mål och sex assists) på 15 spelade matcher i sin nya omgivning.
Vi fick oss en pratstund med Hagelin där han talar om hur de olika flyttarna har påverkat honom, ritualerna i Washington, samt mycket mer.
Det har ju blivit ett par flyttar här för dig denna säsongen. Hur har det påverkat dig och familjen?
Det har inte varit så farligt om jag ska vara ärlig. Jobbigare för familjen än för mig. Jag har kommit in i nya lag och då har det varit lätt att hitta nya grabbar. Sen var det jobbigt att bli trejdad från Pittsburgh, men jag kom till ett bra lag och ställe i Los Angeles, men sedan blev jag skadad direkt där så det kändes som att det var en rätt kort sejour. Det kändes bra i början och sen när jag kom tillbaka efter skadan efter sex veckor så tog det ett tag att komma igång igen. Och när jag väl kom igång så var det inte långt innan jag blev trejdad igen så hamnade man i Washington och det känns som en bra fit för mig, sköna grabbar i laget, och nu känns det som ska göra på isen.
*** ***Läs också: [Nya höjder för tremålsskyttar i NHL]
Hur skulle du summera tiden i Los Angeles?
Kändes lite som en rehabresa i solen, haha.
Jag måste ju fråga om ritualerna ni har i Washington inför matcher, arga leken med Alexander Ovechkin och trumpetandet med Tom Wilson ...
Ja, jag vet inte hur det började. Grunden för alla behöver man ju inte gå igenom, men alla har sin grej med någon annan i laget, och det är sånt som bara rätt naturligt. Det är inget framtvingat, men det är ett roligt sätt att komma igång på bara.
Hur var det att komma tillbaka till Pittsburgh och få se hyllningsvideon?
Det var härligt. Jag mötte ju dem i Los Angeles, så då var det ingen speciell grej, men att få komma tillbaka och framför få se alla som jobbar runt omkring och fansen som man spelat för under tre år och få den videon. Det var en häftig känsla. Sen var det skönt att få den matchen överstökad ifall man möter dem i slutspelet, för då har man en annan nivå själv, och det är alltid speciellt att spela första matchen i en arena där du spelat så mycket i.
Poängen har trillat in i bra fart här nu i Washington. Hur känner du att du kommit in i laget?
Video: WSH-WPG: Hagelin får friläge direkt efter utvisning
Jag har passat in bra. Jag har fått chansen att spela med riktigt bra spelare. Som jag sa så kändes det bra i slutet i Los Angeles och det kändes som att jag var tillbaka från skadan, så när jag väl blev trejdad till Washington så såg jag att jag hade en bra chans att göra bra ifrån mig. För egen del så efter match 40 så brukar det kännas bra, och det har det gjort i år också.
Var det extra motiverande att gå från ett lag som höll till i botten av ligan till ett topplag som dessutom är regerande mästare?
Absolut. Man gick från ett lag som man visste att man inte skulle nå slutspel till ett lag som vann förra året, som jag vet hur farliga de kan vara i slutspelet. De spelar en rolig hockey och många bra grabbar. Så det hjälpte självförtroendet, även fast jag hade på känn att jag skulle trejdas till ett slutspelslag. Så jag trodde aldrig att jag inte skulle få spela i slutspelet. Men att hamna här var perfekt.
Washington och Pittsburgh är ju ganska stora rivaler, men de tog emot dig väl i laget ändå antar jag?
Jadå. Jag tror det finns en respekt där mellan mig och grabbarna här eftersom vi mötts så mycket genom åren. Och även fast man hatade varandra när man spelade mot varandra så har man fått bra kompisar och lagkamrater nu. Det är i som i så många andra lag otroligt många bra grabbar så det brukar aldrig vara några problem.
Du var ju med och vann Stanley Cup två år på raken med Pittsburgh, hur ser du på Washingtons chanser att vinna två raka?
Chanserna är bra. Men det är väl runt åtta till 10 lag som har bra chanser att vinna skulle jag säga, så det är smågrejer som kommer att avgöra. Det är viktigt att spela bra här nu det sista matcherna innan slutspelet. Sen när man väl är där så är det positivt att ha vunnit förut och veta vad den där känslan är och veta hur mycket hårt jobb som krävs för att vinna. Så vi ser positivt på det.

Får du en annan form av uppskattning av spelare som Ovechkin och Bäckström nu när du har dem som lagkamrater?
Det är två spelare som jag alltid uppskattat och vetat hur bra spelare dem är. Jag kände ju "Bäckis" innan jag kom hit, men att få lära känna Ovechkin och vilken typ han är det hjälper så klart att uppskatta honom ännu mera.
Vad har du hunnit få för intryck av Washington D.C. som stad?
Jag har alltid gillat D.C. Vi har spelat så många slutspelsmatcher här genom åren och då har man stannat i tre, fyra dagar och då har man kunnat se lite olika ställen. Det jag gillar är att det är lite kortare mellan de olika ställena än vad jag trodde. När man åker buss med ett slutspelslag så åker man klockan 17 och då känns allt mycket längre, men när man väl åker runt med bilen på vardagar så det kortare än vad jag trott.