Hall of Fame-gruppen bjöd fansen på sina bästa minnen

TORONTO -- Det är speciellt en sak som Carey Price delar med alla de målvakter som var aktiva under hans tid i ligan – den före detta målvakten i Montreal Canadiens gillade liksom sina kollegor aldrig att ställas mot Alexander Ovechkin och hans direktskott från den vänstra tekningscirkeln.

– Jag tror att alla kan svaret på den frågan: [Ovechkin] tar sig till den platsen och drar iväg ett stenhårt skott, 160 kilometer i timmen, från nio meters håll, kanske tolv gånger per match, konstaterade Price och log.

Carey Price delade med sig av observationen om NHL-historiens främste målskytt med 930 fullträffar, i samband med evenemanget ESSO Inductee Fan Forum i Great Hall på Hockey Hall of Fame under söndagen.

Fan Forum, som är ett återkommande inslag under den helg då nya medlemmar väljs in i Hockey Hall of Fame, är en intim frågestund på runt en timme. Fansen på plats får chansen att ställa frågor till de nyinvalda spelarna. Det handlar om allt från höjdpunkter och minnen från karriären till råd till barn som drömmer om att bli toppspelare som de är.

På söndagen fanns Price med på scenen tillsammans med de övriga si invalsgruppen 2026: Keith Tkachuk och Pekka Rinne till höger om honom, samt Cindy Curley och Patrice Bergeron till vänster. Price pratade om Ovechkin som svar på en fråga från ett tvåspråkigt Canadiens-fan från Sturgeon Falls i Ontario.

– [Ovechkin] verkade alltid prestera på topp, särskilt när han kom till Montreal, sade Carey Price. Han ju är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, och jag tycker att han verkligen växlade upp när han spelade mot just oss. Utan tvekan är han den tuffaste spelare jag har mött.

Pekka Rinne fick svara på samma fråga som Price, och den före detta målvakten i Nashville Predators konstaterade till en början att han var tacksam över att bara behöva möta Ovechkin två gånger per säsong.

– Patrick Kane var också en av de där spelarna. Vi mötte Chicago hela tiden och hade några riktigt tuffa duster genom åren. Han är otroligt begåvad, kanske är mer av en passningsspelare, men han kan definitivt göra mål också – och jag kände alltid att man behövde vara på tårna när man mötte ’Patty’, sade Rinne.

De frågorna och de efterföljande svaren var några av höjdpunkterna från supporterforumet på söndagen. Här är några andra av de bästa ögonblicken:

* Nashvilles super-fan Douglass Berg klev in i Great Hall iklädd en huvudbonad i skumgummi märkt ”#RINNEWALL”, placerad ovanpå en Predators-keps. Berg bar även en Predators-cape, ett halsband och en matchtröja. Hans fru, Sally Berg, hade på sig sin Predators-tröja med nummer 59 på ryggen och namnet ”CRAZY ASIAN (Den galne asiaten)”.

Douglass reste sig upp och ropade högt efter Rinne när denne presenterades av TSN-kommentatorn Gino Reda, som var värd för evenemanget. Rinne pekade mot honom, skrattade och log, och tackade senare Douglass för att han var på plats – det märktes tydligt att Rinne hade sett och upplevt honom många gånger genom åren.

Berg inledde också fansens frågestund med en fråga till Rinne:

– Om du får ett 2-mot-1-läge mot dig, vilken back från Preds vill du ha framför dig då? Och vi vill inte ha något diplomatiskt svar, vi vill ha ett namn, krävde Berg.

Rinne tyckte att det var en svår fråga, men föga förvånande svarade han Shea Weber, invald i Hall of Fame 2024.

– Shea är en av de bästa som någonsin spelat hockey, sade Rinne.

* Alla de fem spelarna på podiet fick också frågan om vilket av de lag de spelat i under sina karriärer, som de tyckte bäst om.

Tkachuk passade på att retas lite med de kanadensiska hockeyfansen i publiken.

– Mitt favoritlag var nog laget från World Cup 1996, sade Tkachuk och syftade på det amerikanska landslag som vann den turneringen.

Reda hängde med och forsatte på den inslagna vägen; han flikade in frågan ”hur gick det för er det året?”

– Vi krossade Kanada, svarade Tkachuk.

Keith Tkachuk skämtade också om att han var den enda spelaren på scenen som hade blivit trejdad några gånger.

– Så det beror väl på mig då, sade han och drog ner skratt från publiken.

Patrice Bergeron menade att hans favoritlag var det Boston Bruins-lag som vann Stanley Cup 2011. Rinne nämnde Predators-laget från 2017 som tog sig till Stanley Cup-final, och Price svarade på liknande sätt genom att lyfta fram Canadiens-laget från 2021 som också nådde finalen.

Curley svarade att hennes favoritlag var det hon spelade i som förstaårsstudent vid Providence College säsongen 1981–82.

* Pekka Rinne berättade om vem som inspirerade honom att bli målvakt; han pekade ut sina två kusiner, som var sju och nio år äldre än honom.

– Allt började med landhockey när jag var 4-5 år gammal, berättade Rinne. Min kusin Jari var målvakt. Han är sju år äldre än jag, och jag såg naturligtvis upp till honom. Jag tyckte att han var hur cool som helst i sin målvaktsutrustning, så jag blev förälskad i målvaktsjobbet nästan på en gång.

Rinne berättade att hans kusiner brukade skjuta puckar på honom när han var fem år gammal, och som han beskrev sig själv ”en liten, liten parvel”.

Pekka Rinne är 196 centimeter lång.

– Jag brukade börja gråta och springa in, berättade Rinne. Sedan gick jag ut igen, knackade på deras dörr och frågade: 'Grabbar, kan ni komma ut och skjuta lite fler puckar?' Det var så det började.

* De som valdes in fick frågan om det fanns något lag de i hemlighet alltid hade drömt om att få spela för. Personen som ställde frågan bar en Toronto Maple Leafs-tröja, så Gino Reda utnyttjade tillfället till att se om Carey Price kunde skapa en lite lättsam kontrovers.

– Carey, ditt ansikte lyste upp när han ställde den frågan, sade Reda. Är det något särskilt lag du tänker på? [Frågeställaren] har ju en Leafs-tröja på sig – är det kanske det du tänker på?

Price var blixtsnabb med sitt svar:

– Absolut inte, sade han och fick applåder från publiken.

Price lade till att det aldrig funnits något annat lag i NHL som han velat spela för än Canadiens.

Patrice Bergeron tyckte samma sak om Bruins, även om han nämnde att det hade varit väldigt roligt att om han fått chansen att spela tillsammans med Joe Sakic och Peter Forsberg. Som barn höll Bergeron på Quebec Nordiques; han berättade att Sakic var hans idol och att Forsberg var hans favoritspelare.

När Keith Tkachuk sedan fick samma fråga – om det fanns något lag han i hemlighet önskat att han hade kunnat spela för – gled han in på ett sidospår och påpekade hur många fans till Bruins och Canadiens som fanns i publiken.

– Det här hade aldrig fungerat på 1970- och 80-talen, med en massa fans från Montreal och Boston på plats. Det hade blivit ett rejält slagsmål, sade han.

Tkachuk, som ju växte upp i Boston, fick också en rörande fråga från ett fan från Boston - något som märktes direkt både på dialekten och på den Bruinströja han bar: 

– Vilket var ditt största ögonblick under uppväxten, något som gjorde din pappa stolt?

Tkachuk svarade och talade varmt om sin pappa John.

– Min pappa arbetade otroligt hårt, berättade Tkachuk. Han var brandman i Boston i över 40 år och hade dessutom ett extrajobb, allt för att försörja mig och mina syskon. Men ärligt talat tror jag att han var som allra lyckligast när jag bestämde mig för att börja på Boston University. Då visste han att jag skulle stanna kvar på hemmaplan och att han skulle kunna gå på mina matcher.

Tkachuk beskrev sin pappa som en äkta Bostonbo, en som inte pratar i onödan.

– Han är en fantastisk människa. Han var marinkårssoldat och gjorde två vändor i Vietnam. Det är han som borde vara med i Hall of Fame, inte jag, sade Keith Tkachuk.