Utmaningen att byta position

Säsongen har vänt mot vårsäsong och slutspelstider och för många lag sitter det spel man tänkt sig ha. Samtidigt kommer skadorna på sina håll och det kan medföra att man flyttar spelare mellan kedjor och även till positioner de kanske inte är vana att spela på. Andra lag kan göra samma förändringar men det beror istället på att man söker ny kemi i laget för att nå de resultat man vill.

Ingen spelare är större än laget och om en tränare ber någon att spela på en annan position kommer killen naturligtvis att göra det, även om det säkert skulle vara ovant. Vissa spelare skulle producera på sin nya position men kanske inte i samma utsträckning. Tänk er att se Alexander Ovechkin på högerkanten istället på hans naturliga vänsterposition. Ovant, och kanske obekvämt.
Men hans målsinne skulle naturligtvis rendera en och annan fullträff ändå. Även om det kanske inte skulle vara i samma takt som det vi ser idag. Det skulle säkert även gälla spelare som Sidney Crosby, Evgeni Malkin och Connor McDavid för att nämna några.
Relaterat material: [Fenomenet Connor McDavid fortsätter imponera]
Sedan finns det spelare som har mindre problem med omställningen och som kan användas på flera positioner. Det mest extrema exemplet på senare tid är kanske San Jose Sharks Brent Burns. Burns inledde sin NHL-karriär som forward, men hans dåvarande tränare i Minnesota - Jacques Lemaire - såg en framtid för Burns som back. Men under säsongen 2008-09 varvade han faktiskt mellan back och forward från match till match. Det var dock det enda året han genomgick denna extrema positionsväxling på kontinuerlig basis.
I mer modern tid finns det flera svenska exempel på spelare som byter position och kan göra det med kort varsel och ofta med bra resultat. Henrik Zetterberg spelade länge på högerkanten i Detroit, där han flankerade det ryske spelsnillet Pavel Datsyuk. Anaheims svenske prickskytt Rickard Rakell draftades som center men har under stora delar av karriären även spelat ute på kanten där han skördat stora framgångar. Det är ingen större hemlighet att Ducks har velat fram och tillbaka gällande cementeringen av Rakells position. Redan förra säsongen gick diskussionerna heta i Orange County om svensken skulle kliva in i mitten och med Ryan Kesler borta bitvis blev så också fallet:

• Det är inte enkelt att kliva in från kanten och spela i mitten. Man ska vara med på allt, hela tiden. Det är en svår omställning som inte alla klarar, men Ricky är en smart spelare och han kommer att klara sig utmärkt, kommenterade lagkamraten Nate Thompson i en intervju med OC Register i våras.
  De här säsongen har växlingen mellan kant och center fortsatt utan synlig effekt på Sollentuna-sonens produktion. Med 32 poäng på de 40 matcher han spelat ser han ut att vara på väg att slå fjolårets personliga toppnotering på 51 grundseriepoäng.
  Även Rakells landsmän Jakob Silfverberg och Carl Hagelin har spelat både på kant och centralt under året men kanske inte med samma stora framgångsfaktor. För Hagelin, som ofta beskrivs som en "god soldat" som alltid gör det bästa för laget, har det handlar om att hitta tillbaka till ett producerande spel. 29-åringen har haft en stadigt nedåtgående produktion och har i skrivande stund bara noterats för tre mål och sju assist på de 45 matcher han spelat i år.
  Relaterat material: [Hagelin har fått fart i benen efter nyår]
  Mycket handlar om tajming och omgivning naturligtvis. Vissa spelare har svårare att anpassa sig än andra. Och för vissa spelare tycks ett positionsbyte inte ha någon inverkan alls. Rakell är en, och Winnipeg Jets stjärna Blake Wheeler tycks onekligen vara en annan.
  Wheeler som gjort sitt namn i ligan som en kraftfull högerforward och sedan den 27 december är han ligans tolfte bäste poängplockare. Det anmärkningsvärda i det hela här är dock att under den tidsperioden har Wheeler spelat center. Det var nämligen den 27 december som lagets förstecenter Mark Scheifele skadade sig. Scheifele beräknas inte vara åter förrän i slutet av februari men Wheeler har axlat rollen som förstecenter briljant. På de nio matcher han spelat förstecenter har han bara gått poänglös vid ett tillfälle och Jets har vunnit sex av dessa och har, trots Scheifeles frånvaro, visat sig vara en kandidat för slutspelet framåt våren.

De allra flesta spelare som tvingas spela på en ny eller ovan position gör det för att nöden kräver det. Felmarginalerna är små och pressen stor. Alla klarar inte av det på den nivå som den de ersätter men med hjälp går det mesta. Sedan finns spelare som Rakell som till synes utan problem kan växla mellan positioner med kort varsel.
Och så finns Blake Wheeler.
Som bär sitt lag i en helt ny position.