WINDSOR, Ontario -- Loke Krantz och Theo Stockselius anlände till World Junior Summer Showcase den här veckan med samma mål i åtanke; att ta en plats i den svenska laguppställningen i Junior-VM 2027.
Men för de båda unga anfallsspelarna handlar det också om något som är mycket större.
Loke Krantz, som valdes av Seattle Kraken i den sjunde omgången i draften 2025, som 218·e spelare totalt, har överlevt sjukdomen leukemi. Han fick diagnosen vid åtta års ålder. Theo Stockselius, som valdes av Calgary Flames i andra omgången, som 54:e spelare totalt i draften 2025, har vunnit över den sköldkörtelcancer han diagnostiserades för vid 15 års: för fyra år sedan tvingades Stockselius gå igenom två operationer för att bli kvitt sjukdomen.
Nu, fler år efter det som naturligtvis varit de svåraste stunderna i deras unga liv, tävlar de svenska lagkamraterna sida vid sida om chansen att få bära sitt lands tröja, det i den bästa hockeytävlingen för U20-spelare på juniorernas världs-scen.
– Det är ett speciellt ögonblick eftersom vi har gått igenom samma sak, säger Loke Krantz.
– Vi vet att cancer är tufft precis som allt det vi fick gå igenom. Det är speciellt att dela de här ögonblicken med [Theo Stockselius], och att få spela internationell hockey tillsammans med honom. Jag är så glad för hans skull, att han också tog sig igenom cancern.
Det var 2015 som Loke Krantz fick diagnosen leukemi. Han tvingades gå igenom behandling med cellgifter och gjorde regelbundna besök på sjukhuset innan han förklarades fri från sjukdomen under sommaren 2018.
Krantz konstaterar att den processen förändrade hans syn på allt, inklusive på hockeyn.
– Från början när jag fick diagnosen cancer, då visste jag inte om jag någonsin skulle spela hockey igen, säger Krantz. Jag visste inte så mycket om cancer, jag var ju bara åtta år gammal. Ett år efter att jag fick diagnosen, spelade jag min första match och jag var bara så glad över att kunna komma tillbaka och få njuta av det som är viktigt, det jag älskar mest.
Det perspektivet har stannat kvar hos honom. Med sina 193 cm och 89 kg har Loke Krantz utvecklats till en fysisk, klassisk powerforward med Linköpings HC. Förra säsongen spelade 19-åringen (från Enköping) 18 matcher för LHC:s juniorlag förra säsongen. Det med ett facit på 20 poäng, varav tolv mål. Han spelade också 30 matcher i SHL och gjorde två poäng (1+1). Loke Krantz har kontrakt med Linköping till och med säsongen 2027-28.
En milstolpe som följdes upp med en till: när Seattle valde honom i draften 2025.
– Även om det var i den sjunde rundan så är jag väldigt glad över att ett NHL-lag vill ha mig och vill utveckla mig, säger han. Jag vill nå NHL, så jag blev bara så glad när Kraken meddelade att de skulle drafta mig.
Theo Stockselius väg har varit annorlunda, men inte desto mindre prövande. Han fick diagnosen sköldkörtelcancer vid 15 års ålder, han opererades i augusti och november 2022 och han fortsätter att gå på kontroller var sjätte månad. Han behövde inte någon behandling med cellgifter, men han berättar att behandlingen inkluderade medicinering ”för att döda allt som fanns i min hals”.
Genom allt detta blev hockeyn ett ankare, något stadigt att hålla fast vid.
– När jag genomled tuffa tider, då hjälpte hockeyn mig väldigt mycket, säger Theo Stockselius. Jag hade väldigt bra lagkamrater, de hjälpte mig mycket under sjukdomen. Att jag kunde komma till ishallen varje dag för att spela hockey, det hjälpte mig att ta mig igenom allt.
Svenske forwarden Eric Nilson, som valdes av Anaheim Ducks i andra rundan som 45:e spelare totalt, i draften 2025, känner Krantz väl:
– Jag har känt Loke länge. Vi spelade mot varandra när vi var yngre och även när han hade cancer. Jag spelade mot honom då och jag spelade med Theo för ett par år sedan också. De klagade aldrig eller något sådant. De fortsatte bara att jobba och ville alltid komma tillbaka hit för att ha en chans att vara med i det här laget.
Theo Stockselius (191 cm och 89 kg) fyllde 19 år i fredags. Han skrev på sitt rookiekontrakt i maj. Stockselius, från Norrtälje, förväntas återvända till Djurgården den här säsongen för att kunna fortsätta att växa i spelet mot de vuxna männen i SHL. Han menar att beslutet att stanna i Djurgården kommer att hjälpa honom att utvecklas:
– Jag tror att jag har en riktigt bra position i med Djurgården hemma i Stockholm, säger Stockselius. Det finns bra människor runt den klubben och jag tror att jag kommer att utveckla mitt spel där. Det är en riktigt bra tränare, bra spelare, och jag tror att det är det bästa stället för mig att stanna [för tillfället].
Stockselius lägger nu sitt fokus på att bli mer självsäker som offensiv spelare.
– Det största steget är att våga göra fler saker med pucken, säger Stockselius. Att skapa några chanser, att få till några bra spelupplägg. Jag vet att det finns stora spelare [i SHL], men jag måste ha självförtroendet att göra det man är bra på.
Loke Krantz, å andra sidan, har lutat sig mot den identitet som powerforward som var anledningen till att han blev draftad. Han berättar att han växte upp med att titta på klipp med tuffa tacklingar, och att han alltid har gillat den fysiska sidan av spelet.
– Jag gillar att tackla spelare, att spela fysisk ishockey, säger Krantz. Jag har lärt mig tacklas genom att titta på YouTube. Jag gillar att tackla när jag får chansen.
För den svenska hockeyn är Summer Showcase i WFCU Center i Windsor en plats för prövningar och för att få bevis på något. För Krantz och Stockselius är det också en påminnelse om hur långt de har kommit.
– De är så unga, säger svenske tränaren Magnus Hävelid. Det är en påminnelse om att man också ska njuta av spelet och tävla, men också att det handlar mer om din hälsa. Det är inte så lätt i den här åldern. Men det ger verkligen perspektiv... var noggrann under varje träning och gör ditt bästa när du är på isen men lär dig också att slappna av efteråt.
– Det är press på de där killarna, men de har hanterat det så bra, säger Hävelid.
Loke Krantz och Theo Stockselius har utan tvekan legitima förhoppningar om att få spela JVM. Samtidigt är de också lagkamrater som är sammanbundna av något djupare än bara själva hockeyn.
– Jag är bara så glad att vi båda är här och spelar hockey och att vi mår bra, avslutar Stockselius.
