Hur tränar man för att uppmuntra till mer kreativitet?
– Jag tror att det handlar mer om ett skifte. Det handlar mer om att skifta till att förstå hur viktig hela situationen är. Inte bryta ner så mycket i träningen som vi gjort. Vi har brutit ner det tekniska, även de tekniska delarna i en plock- och stöträddning och vi tar skridskoåkningen separat. Ge dem några fler taktiska och tekniska delar och väv in fler moment från själva matchen i de situationsbaserade övningarna, utan att för den skull ta bort teknikträningen helt. Det behöver vi. Det är en grund.
– Men jag ser det mer som en förändring mot att ha mer av det levande i matchliknande situationer för målvakterna behöver inkludera processen av att hantera information, ta beslut, lösa problemen – och det tar man bort när man har isolerade teknikövningar. Så man kan inte förvänta sig att målvakten ska tillämpa den tekniska förmågan till 100 procent i en match, för då måste de fatta snabba beslut … så de måste träna på att plocka upp information, bearbeta den och sätta det i att lösa utmaningen i matchsituationen.
Innebär det att det finns en avsaknad av kreativitet?
– Jag var idrottslärare, jag lärde ut på det traditionella sättet. Bryt ner skillsen till isolerade delar och sätt sedan ihop dem. Det finns ett nytt sätt att se på det inom ekologisk dynamik, det är ett forskningsområde. Det finns faktiskt ganska ny forskning som stödjer att vi inte agerar på, som målvakt till exempel, som vi trodde – att vi har en dator som kommer ta ut alla våra minnen och det vi är tränade att göra. I en matchsituation agerar man direkt, utan att man går tillbaka i minnet, för vet du hur snabbt en puck kommer? Man har inte tid för det. Man agerar direkt om man tränar på att träna utifrån informationen. Så grunden i det tillvägagångssättet är uppfattning och handlingskraft. Man tränar med de två sakerna ihop, sen lär man sig att samla information och agera på det man ser utan att behöva gå igenom allt, så som jag fick lära mig i skolan.
Hur fungerar det?
– Ett ord som används är samstämmighet. Man lär sig vara samstämd med sin miljö. Om man tränar på det kommer man ta fram det i matchsituationer. Men om man försöker att dela upp det i delar och gör varje sak och teknik för sig, hur kan man då agera på vad man ser om man ska ta ut det, och det och sätta ihop det? Det fungerar inte. Det är inte rimligt. … Det första fem åren gick jag till träningar och tänkte ”okej, vi ska köra låga och höga skott på plocken”. Efter några år, ungefär samtidigt som när vi började använda video mycket, så på 80-talet någon gång, fick vi en chans att sitta ner med målvakten efter en match och kolla på video, så vad ser du? Jag fick chans att ställa frågor, vad såg du där? Jag säger inte till dig vad du ska göra, men vad såg du? … Sen gick vi ut på isen och istället för att ha en plan med tio övningar, hade vi en situation. Det bröt inte ner skickligheten, det bröt ner situationen till den räddningen. Vad var det som hände innan? Det fanns en spelare där eller en passning och vi kan bygga olika scenarion kring det under en timme.
Och det bygger en målvakt som är mindre som en robot?
– Det är det vi behöver. Alla ser likadana ut och problemet är att det gör målvakter väldigt förutsägbara, lätta att läsa, och det vill vi komma ifrån. Så vi kommer inte att säga till målvakterna vilken vinkel de ska ha, hur de ska ha kroppen, det är individuellt. Däremot säger vi åt dem att röra sig med balans och sparsamt så att de inte blir trötta. Det är tillräckligt. Fokus ligger på balans, att spara sig och hur man blir mobil och hur man får in kraft i sina rörelser. Det handlar inte om hur du rör dig. Det ska komma från en själv.