Vägen till final: Carolina Hurricanes

Förbannelsen är bruten. Carolina Hurricanes är i Stanley Cup-final.

Efter tre misslyckade framträdanden över de sju senaste säsongerna i slutspelets tredje runda – Eastern Conference-finalen – fick Hurricanes äntligen uppleva hur det kändes att avancera hela vägen fram när man slog ut Montreal Canadiens med 4-1 i matcher.

Eller ja, nästan hela vägen fram.

För Vegas Golden Knights står ju förstås fortfarande i vägen för Hurricanes drömmar om att vinna klubbens första Stanley Cup sedan 2006. Men delmålet är avklarat: Hurricanes är Eastern Conference-mästare.

Och så här gick det till när Carolina nådde final.

Stommen till det Hurricanes vi idag ser fanns redan på plats. Tränare Rod Brind’Amour tog över inför säsongen 2018-19, förstecentern Sebastian Aho debuterade för klubben redan 2016-17, succémålvakten Frederik Andersen gjorde sin första säsong med Hurricanes 2021-22 och unge stjärnforwarden Seth Jarvis gjorde sig i höstas redo för sin femte säsong i klubben.

Men efter ännu ett misslyckande i Eastern Conference-finalen mot Florida Panthers förra våren ville Aho se bättring:

– Förra sommaren var jag besviken på det som skedde, sade Aho i samband med att Hurricanes bröt upp för sommaren. Vi tappade spelare jag gärna hade sett oss behålla. Vi försökte hämta förstärkning nu vid Trade Deadline och jag uppskattar att klubben försöker hjälpa oss spelare. Men frågar du mig, hade jag föredragit att man fattade rätt beslut över sommaren och gör de värvningar man vill göra då, så slipper man svinga stort vid deadline och kan istället lägga till några nyttiga rollspelare.

– Vi har många fina pjäser i laget, men som jag ser det har vi en viktig sommar framför oss här.

Och vilken sommar det blev.

General manager Eric Tulsky inledde med att stå för en slug spelaraffär den 1 juli när han trejdade till sig backen K’Andre Miller från New York Rangers och omedelbart säkrade upp honom på ett åttaårskontrakt.

Samma dag säkrades forwarden Logan Stankoven upp på ett nytt åttaårskontrakt

Två dagar senare, den 3 juli, håvade Tulsky in den största fisken i free agency när han säkrade Nikolaj Ehlers lojalitet för de kommande sex åren.

Just innan säsongen skulle börja, den 5 oktober, var Tulsky framme med ytterligare en slug spelaraffär när han plockade upp målvakten Brandon Bussi på waivers från Florida Panthers.

Och med det kunde säsongen börja.

Det tog ett par månader för lagmaskinen Hurricanes att tugga igång. Heta starter från Pittsburgh Penguins och New Jersey Devils såg Hurricanes befinna sig på tredje plats i Metropolitan Division när oktober slog om till november. Men från det att man gick upp i ledning i divisionen den 11 december, passerade inte en enda minut utan att Hurricanes ledde Metropolitan.

Carolina avslutade grundserien med ett facit på 52-22-7, med 113 inspelade poäng och bäst facit i hela Eastern Conference. Nyförvärven Ehlers (71 poäng, 26+45) och Miller (37 poäng, 8+29) fann sin plats i truppen och waiver-chansningen Bussi startade i slutändan fler matcher (39) än tilltänkta förstemålvakten Andersen (35).

Ett annat utropstecken under grundserien: 24-årige backen Alexander Nikishin, som gjorde 33 poäng (11+22) under sin rookiesäsong i NHL.

Efter en imponerande grundserie var Hurricanes redo för slutspel – och angav tonen direkt i första rundan mot Ottawa Senators. Mycket tack vare extraordinärt målvaktsspel från Frederik Andersen. Trots undermåliga 87,4 i räddningsprocent i grundserien valde tränare Brind’Amour att ge den rutinerade dansken chansen som etta i slutspelet.

Ett beslut som fallit väl ut, minst sagt.

Andersen noterade följande räddningsprocent över de fyra matcher det tog för Hurricanes att eliminera Senators: 100,0 – 94,9 – 95,5 – 92,6. I samband med svepet i första rundan presenterade sig en annan framgångsfaktor för Carolina: kedjan med Taylor Hall, Logan Stankoven och Jackson Blake.

Läs också: Andersen stabil trots tungt hjärta

Där spelare som Sebastian Aho, Seth Jarvis, Andrei Svechnikov och Nikolaj Ehlers hade svårt att komma loss, dök firma Hall-Stankoven-Blake upp som en skänk från ovan. Hall noterade sju poäng (2+5) på fyra matcher, Stankoven fem (4+1) och Blake fyra (1+3) – plats ett, två och tre i lagets interna poängliga efter första rundan.

I andra rundan stod Philadelphia Flyers för motståndet. Om det påverkade Hurricanes? Inte nämnvärt. 

Laget skakade av sig en sju dagar lång vila och körde över Flyers med 3-0 i match 1. Flyers kämpade sig till övertid i match 2 och 4, men avgörande mål från Hall (match 2) och Blake (match 4) såg till att även andra rundan slutade i ett 4-0-svep för Hurricanes.

Kedjan med Hall, Blake och Stankoven fortsatte ta slutspelet med – i brist på ett bättre ord – storm. Och Hall, som i år gjorde sin första hela säsong med Hurricanes, var inte sen med att lovprisa klubben.

– Jag känner mig som hemma här (i Carolina), sade Hall. Mitt spel har tagit steg framåt under säsongen. Att få vara en del av kedjan med ’Stank’ och ’Blakey’ och få skapa möjligheter där har varit roligt, vi är bra tillsammans. De passar mitt spel och det gör även gruppen som helhet samt Rod (Brind’Amour) som tränare.

 – Jag kan inte säga nog bra saker om klubben och sättet de låter en ha en personlighet och vara sig själv här. Det är anledningen till att spelare vill komma hit.

Eastern Conference-finalen mot Montreal Canadiens såg Hurricanes stöta på sin första riktiga motgång i slutspelet: en överkörning i match 1, som slutade hela 6-2 till Canadiens. Hurricanes stod inte alls att känna igen efter drygt två veckors vila och fallerade i det som varit lagets signum: försvar och presspel.

– Det här var en tuff kväll för oss, det blir jobbigt vid den här tiden på året när man spelar på det här sättet, sade Brind’Amour. Men vi har inte många sådana kvällar. Vi kommer behöva studsa tillbaka här framöver och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer göra det.

Sagt och gjort: Hurricanes kämpade ned Canadiens och vann på övertid i både match 2 (segerskytt: Ehlers) och match 3 (Svechnikov). Match 4 och 5 blev sedan en ren hockeylektion från Hurricanes som vann 4-0 respektive 6-1.

Och nu väntar Stanley Cup-final för Hurricanes – klubbens första sedan 2006. 

Senaste gången Hurricanes var i final var Rod Brind’Amour lagkapten. Nu är han tränare. Får han lyfta bucklan igen?