Välkommen till Fredagspanelen. En artikelserie där NHL/sv's skribenter en gång i veckan bjuder på sina tankar och diskuterar några av de hetaste eller mest aktuella frågeställningarna från världens bästa hockeyliga, NHL. Den här veckan sätter vi fokus på hur skadade nyckelspelare kan påverka ett lag.
Hur mycket påverkar skador egentligen?
Fredagspanelen lyfter den här veckan skadeproblematiken i lagen
Auston Matthews. Victor Hedman. Jonathan Quick. Roberto Luongo. Pekka Rinne. Brady Tkachuk. Joe Thornton ...
Listan över skadade spelare som på många sätt spelar en nyckelroll i sina respektive klubbar har under inledningen på säsongen redan varit ganska lång. Hur de olika klubbarna reagerar på sådana typer av bakslag beror lite på karaktären på de andra spelarna. Men det krävs alltid någon typ av förändring eller acklimatisering när skadorna uppstår.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Men hur överlever lagen sådana här skador? Hur kan skador få igång de andra i lagen? Kan skador vara bra? Kan skador till och med vara nyttiga och på sikt öka ett lags chanser till framgång senar under säsongen.
Det finns en hel uppsjö av frågor att ta tag i. Fredagspanelen, som i dag består av Janne Bengtsson, Sixten Funquist och Peter Sibner, har försökt reda ut en och annan.
Janne Bengtsson - Senior Writer NHL.com/sv
NHL-säsongen 2018-19 börjar stabilisera sig. Klubbarna börjar komma in i matchtempo, allt går snabbare och snabbare och allt blir mera självklart.
Men det är ju både på gott och ont.
På minussidan finns naturligtvis att spelare, oftast nyckelspelare, blir skadade. Nyligen såg vi ju hur Elias Pettersson tacklades in i sargen av Floridas Mike Matheson och drabbades av en hjärnskakning, hockeyspelarens värsta fiende. Vi såg, eller snarare hörde, hur flera bedömare reagerade på det med att konstatera ungefär att "stjärnorna får räkna med att bli måltavlor".
VAN-MIN: Pettersson skrinnar iväg på friläge
Det är naturligtvis ett vansinnigt resonemang. Rent logiskt skulle man ju då återinföra "poliserna", de slagskämpar som skyddade de stora stjärnorna för 15-20 år sedan. Lite ungefär som Marty McSorley och Dave Semenko var livvakter åt Wayne Gretzky och tog en gruvlig hämnd på den som vågade ens andas på "The Great One".
För Vancouver var Elias Petterssons skada ingen katastrof, men den kostade: det är enkelt att konstatera att Canucks tog sex poäng på fem matcher med Pettersson och sex poäng på sju matcher utan honom, och det med rätt mycket tur i tre förlängningssegrar.
Men paradoxalt nog kan det ibland vara bra för en klubb att få en storstjärna skadad. På skadelistan nu finns bland andra Victor Hedman, Norris Trophy-vinnaren i Tampa. En tung förlust för Bolts som kan få vara utan sin backjätte i kanske två veckor. Men vad hände då? Jo, Anton Strålman och Ryan McDonagh klev in och spelade de där extra minuterna som annars alltid fanns i Hedmans istids-stats. Tampas lagkapten Steven Stamkos uttryckte det bra:
- Hedmans betydelse kan knappast överskattas, men jag är samtidigt glad att laget har spelare som Strålman och McDonagh som kan gå in och 'äta matchtid' utan att tumma på kvaliteten.
Relaterat material: [Fredagspanelen om Nylander-förhandlingen]
När en hjälte faller ifrån, växer nya hjältar upp…
De stora problemen uppstår väl för lagen som får sina förstamålvakter skadade. Alla har ju inte en Matt Murray att ta till som Pittsburgh hade när Marc-Andre Fleury blev skadad inför Stanley Cup-finalen 2016.
Nu finns både hårt prövade Los Angeles Kings Jonathan Quick och Florida Panthers Roberto Luongo på skadelistan. NHL.com/sv:s Sixten Funqvist får gärna utveckla det.
Sixten Funquist - Korrespondent NHL.com/sv
När det gäller utespelare är inte klubbarna lika beroende även om det smärtar för lagen när storstjärnorna försvinner med längre skador. Det kan falla på olika sätt, precis som Janne säger har Vancouver klarat sig helt okej utan Elias Petersson, som nu är tillbaka i spel igen. Det lag som har haft ganska svårt efter att deras storstjärna gick sönder är Toronto. Spelet har inte riktigt klickat med Matthews på skadelistan, men det borde jämna ut sig. Leafs, med en bra John Tavares och en Nazem Kadri som kommit ur formsvackan, borde kunna lösa det där.
TOR-CGY: Kadri gör mål i NHL-match #500
Värre kan det, som Janne påpekar, vara för lag vars målvakter skadas. Vi har sett det förut: Los Angeles fick det oerhört tufft förra gången Quick gick sönder (2016-17) och hölls till 17 matcher. Laget bommade slutspel. Chicago Blackhawks Corey Crawford gick sönder förra året och då tappade Blackhawks lite av sin kapacitet.
De lag som klarar sig bättre med skadade keepers är de som är närmare en 1A/1B-situation där målvakterna varvar mer. Målvakter som inte får kontinuerlig speltid under en säsong vänjer sig lite vid den rollen och har en rutin där det ingår att man kanske spelar var femte, sjätte, sjunde match. När de helt plötsligt matchas kväll in och kväll ut måste de bekänna färg hela tiden och det sätter en helt annan mental och fysisk press. Det är inte alla som klarar det. Samtidigt är det en kemifråga mellan målvakter och försvar. Jag tror att det är fler variabler när en målvakt går sönder än när en center, oavsett stjärnstatus eller inte, går sönder.
Lite som Janne är inne på kan det, paradoxalt nog, vara bra för en klubb när en stjärna går sönder. Men skillnaden mellan exempelvis centrar och en målvakt är att målvakten alltid är helt ensam. Han kan inte få uppbackning av kedjekamrater. Just i Kings och Panthers fall tycker jag att Jack Campbell har börjat komma igång lite och det kan mycket väl bli han som blir den där härliga överraskningen framöver. Panthers har fortfarande en bit kvar med sin kemi längst bak.
Peter Sibner - Redaktör NHL.com/sv
Som helhet är jag lite skeptisk till argumentet att det skulle finnas några positiva uppsidor med att stjärnspelare blir skadade, men för att ändå argumentera längs den linjen:
Relaterat material: [Efter heta starten - är Toronto på riktigt?]
Givetvis är det som Janne är inne på med sitt Tampa-exempel ett utmärkt tillfälle för andra spelare att bygga självförtroende. Och självklart kan starka lag som Tampa och Toronto klara sig utan spelare som Victor Hedman och Auston Matthews även om skadorna skulle visa sig dra ut på tiden och ta en eller ett par månader att läka.
Men det förutsätter helt enkelt att man har det djupet, och inte minst att man har alternativ till det spelarna är bra på.
I Torontos fall har ju spelet hackat utan Matthews, men det finns ändå så mycket talang och målskytte i laget att de kommer att kunna tävla på hög nivå varje kväll ändå. I Tampas fall finns djupet i backuppställningen för att ersätta Hedmans defensiva minuter, och de har också gott om alternativ bland forwards för att fylla hans viktiga roll i lagets powerplay. Ett annat hypotetiskt exempel är San Jose Sharks: där finns det i mitt tycke nästan för mycket av det goda just nu på backsidan och kanske skulle det rentav kunna vara positivt att någon av stjärnbackarna får sitta vid sidan några matcher och låta någon annan glänsa fullt ut.
Pittsburgh klarade av att vinna Stanley Cup utan Kris Letang, till exempel. Och i samma final pressade Nashville dem rejält, trots att de hade både förstacentern Ryan Johansen och formstarke Kevin Fiala på skadelistan. Men om man vänder på det: hur bra hade ett Pittsburgh utan Letang klarat den matchserien om Predators istället hade haft fullt manskap?
Så i det långa loppet är det givetvis en stor nackdel när stora spelare blir skadade. Tillfälligt kan det ge en boost, men sett över tio matcher eller mer kommer det helt enkelt innebära fler förluster och färre segrar. Ett bra exempel på det är Anaheim, som vann en del i början med unga, inspirerade platser som krigade hem uddamålssegrar. Men när mer eller mindre ett helt backpar och en hel toppkedja gått skadad inför varje match har förlusterna börjat trilla in.
