OS-minnen, #6 – “Big Ice Hockey” chockerar Kanadas superstjärnor

För första gången sedan 2014 kommer världens bästa spelare delta i de olympiska spelen när NHL-spelarna återvänder till Vinter-OS i Milano Cortina 2026. Den 5 och 20 varje månad tar NHL.com/sv en titt på de tio mest minnesvärda ögonblicken från OS där NHL-spelare deltagit (1998, 2002, 2006, 2010 och 2014).

I dag: Nr 6 – “Big Ice Hockey” chockerar Kanadas superstjärnor

I början av 2000-talet hade Hardy Nilsson en kalender där det stod ett ordspråk för varje dag och en av hans favoriter var “den som alltid går i någon annans fotspår kan aldrig vara först.” Det präglade Hardys filosofi först som spelare och sedan som tränare när han och Mats Waltin förändrade den svenska stilen och ledde Djurgården till två raka SM-guld med ett spel där positionerna hade kastats om lite.

Det blev torpedhockey.

– Det ordet var kvällstidningarnas påhitt, vi kallade det aldrig det, berättade Hardy Nilsson för den här skribenten 2004.

– Vi kallade de två högsta forecheckande anfallsspelarna för “torpeder” bara för att det lät bra. Den defensive forwarden och andra backen i mitten kallade vi för “halvbackar”eftersom både Mats och jag kom från samma fotbollstradition och då blev den femte spelaren ganska naturligt en “libero.”

Nilsson ogillade benämningen “torpedhockey” så mycket att han bytte torpeder till “toppforwards”. Han gillade inte ens ordet “spelsystem.” Det var en filosofi, sa han.

Vad Nilsson ville se var ett mer aktivt Tre Kronor som inte skulle vänta på motståndarens misstag. Hans Tre Kronor skulle leda spelet och forechecka hårt. Det betydde också att spelarna skulle få röra sig relativt fritt över isen, inte minst liberon som gärna skulle åka upp som understöd i anfallet.

Det gjorde också att Nilsson ofta använde två traditionella centrar i en kedja som halvbackar, dels också för att Sverige inte hade lika många skickliga backar som nu.

Spelarna gillade stilen eftersom Hardy gav dem friheten att spela spelet.

– Det enda som de inte får göra på isen är att stanna och tänka. Om de tänker så tar de inte initiativet utan åker runt med handbromsen på, sa Hardy Nilsson.

Till OS i Salt Lake City 2002 kunde Nilsson, Waltin och general manager Anders Hedberg ta ut ett lag som bestod nästan helt av NHL-spelare. Endast tre – Jörgen Jönsson, Henrik Zetterberg och Mathias Johansson – spelade i Elitserien.

Och med Mats Sundin i sin storhetstid som lagets allra största stjärna.

Det ändrade inte Nilssons filosofi.

– Min filosofi är densamma. Jag vill inte att spelarna bara ska åka över röda och dumpa ner pucken. Gör man det ska det vara för att man tror att någon av medspelarna är den som kan vara först på pucken, sa han till Dagens Nyheter.

Filosofin sattes på prov direkt när Tre Kronor mötte storfavoriten Kanada som inte hade vunnit OS-guld på 50 år, och med självaste Wayne Gretzky som GM.

Och vilken show det blev för “Big Ice Hockey” som det hette internationellt.

Kanada tog visserligen ledningen i matchen men sedan började Nilssons spelare komma in i matchen och kunde passa sönder Kanadas försvar gång på gång.

Först var det Daniel Alfredsson som skickade en passning från blå till blå så att Sundin var ensam mot Curtis Joseph, och han missade inte.

Michael Nylander lurade Kanadas försvar i hörnet och hittade Niklas Sundström helt ensam framför målet, 2–1. Sedan var det en till långpassning som öppnade för Sundin, och Joseph var chanslös. När matchen var halvvägs var Zetterberg på väg att runda en kanadensisk back när han i stället skickade enbackhandspassning till Kenny Jönsson, liberon som följde anfallet och kunde skjuta pucken i ett tomt kanadensiskt mål.

Innan perioden var slut var det en till passning över mittzonen som skickade Ulf Dahlén ensam mot Joseph, och han gjorde 5–1.

Big Ice Hockey hade kört över Kanada.

– Det här var en bra start. Men alla lag kommer att bli bättre ju längre turneringen lider. Vi hade stor fördel av att matchen spelades på stor rink, sa Mats Sundin.

– Jag är förvånad över hur snabbt killarna anpassade sig till stor rink och vårt sätt att spela. Viktigast i första matchen var att vi spelade bra. Nu lyckades vi både spela bra och vinna. Då finns det inte mycket att gnälla över, sa Nilsson.

Till och med 20 år senare var matchen mot Kanada en som spelarna själv minns.

– Förbundskapten Hardy Nilsson var före sin tid, den hockey vi spelade då är ganska lik hur många spelar nu. Det var ett väldigt effektivt spelsystem, men det var mycket skridskoåkning och det var jobbigt att spela så, men det gav resultat, sa Sundin till Expressen 2020.

– Det är den bästa match jag spelat med Tre Kronor. Det var det mest kompletta lag jag spelat med och det bästa motstånd jag mött. Kanada hade bara superstjärnor i Salt Lake City och vi saknade Peter Forsberg. Men Kanada fick knappt låna pucken i den matchen.